Ödet har idag stulit två timmar av min morgonsömn, tio timmar av min tid samt 300 kronor. För att inte tala om onödig oro. Så det kan bli... 

Kallad till operation av krånglande slemsäck på armbågen ordnades sjukreseintyg, stegs upp tidigt för att äta ordentligt före sextimmars fasta, sköttes fåglarna i ottan, åktes med taxi à 150 kronor, skrevs in, byttes till sjukhuskläder, väntades, oroades, talades med narkosläkare, väntades, undersöktes av operatör och där…

- Jag kan tyvärr inte operera här när jag inte ser var problemet är, säger läkaren. Armbågen är ju slät och fin.

- Det vet jag också, säger jag. Den har krånglat i fyra år efter två operationer, inflammationer kommer och går i jämna intervaller då den också läcker var – bara inte just denna veckan. Inflammationen var massiv när remissen skrevs för sex månader sedan. Hur löser vi då detta?

Visst kändes det löjligt att åka iväg med för tillfället problemfri armbåge och visst köper jag läkarens argument, men man kan ju inte själv fatta beslutet att operation är omöjlig. Knepigt läge. Och det TAR sex månader för remiss - undersökning - operation. Får nog skyllas på ödet (eller regeringen... men den är ju också ett öde...).

Snopet… men skönt att slippa ingrepp för såå roligt är det ju inte. Slapp dessutom få nål i armen helt i onödan, för jag stoppade praktikanten med ett ”det blir besvärligt (svårstucken), så det blir bara jobbigt för både dig och mig”.

Läkaren beslutade att jag kommer akut nästa gång inflammationen blossar upp och det så att säga finns något att ta på. Okidoki, då vet vi det. Byttes till civila kläder, bjöds på kaffe och smörgås efter fastan, skrevs ut, hemfärd anträddes à 150 kronor.

Då jag begynt att försöka se ljust på tillvaron samt suga på glädjeämnena blir kontentan följande:

Fick flera nya upplevelser, såg den nybyggda flotta kirurgavdelningen, provsatt nya relaxfåtöljer, träffade medpatienter, samtalade med två taxichaufförer, studerade bilarnas GPS och kände på sydvindarna som anlände just idag.

Somnade till tv-nyheterna. Vicken dag…!

Bokfört fågleriet hela dagen i olika omgångar. Husbonden tycker inte det är så noga, men jag vill nog veta vilka fåglar man har eller inte. Särskilt nu när de förmerat sig. Nå… det blir väl klart nån gång. Vad annat kan man göra i den bistra kylan. Längtar oerhört till det mildväder som utlovats. Nåde meteorologerna om prognosens sydvindar går oss förbi…

Fler ungar är kläckta hos kanarierna, och fler ägg lagda hos risfåglarna. Nu går det åt mat... Dels till dem som matar, dels till de övriga som åker snålskjuts på läckerheterna. Det får ju inte fattas till dem som ska dela med sig till barnen!

Hos nymferna är det bara Thomas och Sussie som ännu inte nöjer sig med den holk som återstår. På eftermiddagen när jag kikade in låg alla andra inne i sina hus för att komma undan fridstöraren som prompt ska ha någon av de andras holkar. Tokstolle. Han får väl ge sig till slut.

Oooo, just nu rinner visst kraften ur mig. Dags för nedvarvning. Jobbig dag i morgon.

Det rycker i ögat alldeles väldigt mycket. Och har gjort så i över en vecka nu. För några månader sen var det 'fladdermöss på hjärnkontoret' när öronnerverna läkte efter ansiktsförlamningen. Sen har kindmusklerna krampat konstant  i en månad - ehuru lätt. Nu (fem månader efter paresen) är det ögats tur. Intressant att följa.

Det rycker under ögat på olika ställen, det rycker på ögonlocket, i yttre ögonvrån, och i ögonbrynet. Det känns som om rörelserna går i vågor över öga och ögonbryn i ett, i ett, i ett. Inte många minuter under en dag som det är lugnt.

Ryck på bara... tänker jag. Läkning pågår. Annat var det när ansiktsförlamningen slog till. Då ryckte det också en kväll, sen gick proppen ur och det var plötsligt dött i halva ansiktet. (Nya besökare kan läsa mer om Ansiktsförlamning i kategorierna till höger.)

Nu kläcks kanariebarnen i fågelhuset. Brynja, Esther, Piggy, Lappia, Flörtis och Neon var hetast på gröten och har legat hårt på äggen sedan bokorgarna kom upp. Nu syns matningsrörelser i bona och jag har i obevakade ögonblick kunnat känna minimala dunbollar där. Extra äggfoder serveras nu två gånger om dagen. Spännande tid. Mycket pyssel. Satte idag upp häckningslistorna där vi fyller i vem som ruvar och antal ägg/ungar.

Kära nån… tredje inlägget för idag. Periodvis kommer inget och inget, sen kommer allt på en gång. Energin på väg tillbaka...? Ändå har jag både varit hos frissan och handlat, samt hunnit med en liten lutare i fåtöljen.

I går blev däremot inget gjort alls. Telefonen ringde hela dagen i ett, i ett. Samtal med goda vänner är trevligt och man får ta det som det kommer. Samt vara glad att det finns folk som vill tala med en…;-)

Räven ropar därute (typiskt i februari) men det vågar man väl inte nämna för jägarna sån klappjakt som bedrivs på dessa stackare nu efter fynden av dvärgbandmask. Räven blir väl nästan utrotad så som de håller på.

Det kan inte hjälpas... varje gång jag ser dem handskas med skjutna rävar på tv tänker jag på våran rävröda Ulrik (snyft) som gick bort för två veckor sen... 

Kyrkan har fått nog av utförsäkringarna. Idag diskuterar Sveriges Kristna Råd ett nytt Påskupprop för att kräva ändringar. Citatet nedan från Sveriges Radio

idag.

”Kyrkan har fått nog. Politikerna måste stoppa utförsäkringen av sjuka. I dag kommer Sveriges Kristna Råd att diskutera ett eventuellt nytt påskupprop för att kräva ändringar i sjukförsäkringsreformen.

[…] Cirka 42 000 personer utförsäkrades i fjol under första året med regeringens nya sjukförsäkring. Nu tycker sig många av kyrkans socialarbetare se resultatet av de nya reglerna - fler fattiga.

För sex år sedan lanserade kyrkorna Påskuppropet, en namninsamling för gömda flyktingar, som bidrog till att riksdagen till slut beslutade om en tillfällig amnesti.

Nu är det dags att höja rösten för de utförsäkrade, säger Lennart Molin, tillförordnad generalsekreterare för Sveriges Kristna Råd, som har 28 medlemskyrkor.

[…] Sveriges Kristna Råd tar upp frågan på ett möte i dag. Ett upprop från ett antal enskilda diakoner är redan ute på Facebook. Ett alternativ är att rådet ansluter sig till det.”

Kyrkan agerar på olika håll. Ännu ett citat från Seglora smedja nedan:

”Seglora smedja har under en längre tid stöttat diakonernas krav på att kyrkan höjer sin röst mot regeringens utförsäkringspolitik. På Facebook har kravet på ett nytt Påskupprop drivits sedan några veckor tillbaka. Idag ska Sveriges Kristna Råd diskutera förslaget.

Haveriet med sjukförsäkringen orsakar mänskligt lidande. Tiotusentals människor drivs ut ur försäkringssystemen och får varken sjukförsäkring eller a-kassa. Läkare ställer numera diagnosen ”försäkringskasseutlöst depression”.

MEN VAD GÖR KRISTDEMOKRATERNA 

I REGERINGEN....?????

- Vad är det med Pärlvit...?

När vi kom ut till fågelhuset i går morse satt vår lilla vackra nymfa på golvet och knep med ögonen. Värpnöd, anade vi - det är ju häckningsbestyr. Fram med sjukbur och värmelampa ('gresalampan'). Värme är modell 1A vid hängighet i allmänhet, och värpnöd i synnerhet.

Värpnöd uppstår ibland på grund av kramp i äggledaren och då är det bråttom. Det kan sluta med döden så man chansar inte. Värme verkar muskelavslappnande och infraröda strålar värmer på djupet. Ljummen matolja runt kloaken underlättar.

Infångandet gick lätt. Och nästan lika lätt med maken Rudolph, nymfpar är tajta och vill vara tillsammans vad som än händer. Vi kände ägget därinne i buken. Båda placerades i sjukbur med infraröd lampa för ett dygn och Pärlvit sökte genast upp värmen.  

Revirstriderna i Royal Suite är som intensivast. Tre holkar har 'hyreskontrakt', men lika många återstår. Pärlvit och Rudolph har länge hållit stånd mot Thomas och tycks gå segrande ur maktkampen om 'sin' holk. För att inte äventyra den under sjukhusvistelsen täckte vi ingångshålet i 'operation rädda holken'.

Sent på kvällen hade Pärlvit fått ut ägget (se bild ovan) och mådde prima igen. På morgonen fick de åter komma in till flocken och holken avtäcktes. De flög direkt dit för att kolla att den fortfarande var ledig, hellegod... gissa om de oroat sig för den. De visste ju inte att vi hade 'låst dörren' åt dem.

Nu bevakas holken igen medan Thomas och Sussie gör sina framstötar. Lustigt hur paret jobbar tillsammans. Men Thomas har äntligen börjat vekna lite och kika på objekt nummer två i hörnet. Varför bråka när man kan ta ett hus som är ledigt, kan man tycka. Men det handlar ju inte bara om tak över huvudet, utan även om rang och status. 

Mildväder i sikte. Meteorologen siade om plusgrader…!? När prognosens sydvindar äntligen sveper in över oss fram emot helgen tror jag mig om att börja lipa, så mycket längtar jag. Själen skriker efter lindring.

Men först... står en tredje armbågsoperation på tur i veckan, reklamation av misslyckad operation för två år sedan. Något har skett i såret som inte läkt, antingen är del av slemsäcken kvar eller så har nåt annat hänt. I somras slog inflammationen ut i full blom, vilket föranledde remissen.

Höll sånär på att helt gå miste om operationen. Första kallelsen erbjöd en tid då jag var förhindrad på grund av annat vårdbesök. När jag ringde för att byta tid hette det först att man ”inte hade någon mer tid”. Min tid för vårdgarantin gick ut just där. (Och vems fel var det…?)

Sjukvården väntar alltså in i det sista med att planera in tider. Sen väntar man med kallelsen till allra sista sekund. Man förutsätter att den som ska opereras inte har andra sjukdomar utan står här i givakt och väntar på kallelsen ’alltid redo’.

Jag meddelade vilka veckor jag var fri. De skulle ”försöka” hitta en ny tid. Trodde loppet var kört tills ny kallelse dök upp – med kort varsel. Återstod så sjukresan… Ångest.

Något oginare än vår region när det gäller sjukresor – numera - får man leta efter. Hos Sjukresor blir man redan i telefon liksom ifrågasatt… det finns ju kollektivtrafik…! (Glestrafikerad landsbygd med väntetider och allt från två till fem byten för att ta sig fem mil…!) Här krävs intyg från höger och vänster, och gud nåde en… annars får man betala taxin själv… dumstruten på huv’et och sjuss in i hörnet…

Sjukreseintyg utfärdas av vårdgivaren, dvs. vårdgivare av den orsak som föranleder behovet. I mitt fall inte armen - utan tarmen. Brev till min medicinläkare faxades. Tur han var i tjänst just den veckan…! Brevsvar kom i fredags…

”Förstår ditt behov fullständigt. Ber att sekreteraren ordnar sjukreseintyg. Du ber om detta när du kommer till dagkirurgin, så ordnar det sig.”

Stor lättnad! Jag kunde klapp’t en och kysst’en… Ett brev betyder så mycket. Det dyrbara dokumentet sparas nu i kassaskåpet samt medföres som kopia vid själva sjukresan. Orkar inte med några missförstånd just då.

Hela livet är ett äventyr.

17,5 minus i morse och isen på fiskdammen är gruvligt tjock. Vattnet cirkulerar än… men det tycks vara en tidsfråga. Under gårdagen återupptogs mina övningar på ’inomhusgångbanan’. 25 minuter denna första gång med en puls på 170… Är man otränad eller…

Idag var det dags för Sigrids eldprov. ’Bonus’ med mågapinne och… hund gjorde entré till lunch. Vår lilla tjej som allltid haft andra att förlita sig på fick för första gången i sitt 12,5-åriga liv ensam ta konflikten – smidig, avvaktande och … klok. Hero (dvärgschnauzer, snäll, väluppfostrad) avvisades av Sigrid Polis med visat garnityr mitt i en busig framstöt och sen var den saken klar.

Hero hyste å sin sida mest bekymmer för marsvinen vilka turligt nog bor lite högre än han nådde. Ljudet och doften räckte mer än nog för eggelse av inneboende jaktlust. Men snart nog låg båda vovvarna och sov - om än på var sitt håll.

Då blev äntligen tid att beskåda MIRAKLET. Åtta vältummade ultraljudsfoton med fantastisk skärpa och detaljrikedom visade en första skymt av genomskinlig blivande bebis. Tillökning väntas i juli.

En sprillans ny apparat hade framställt de mest vidunderliga ultraljudsbilder någon av oss sett. Där man annars varit van att försöka tolka ett obegripligt blurr framträdde här t.ex alla revben, tår, fingrar och en tydlig profil. Häpnadsväckande, särskilt som miraklet endast är 20 veckor och 17 cm. Tyvärr fick vi fota av dem med vanlig kamera (scannern urkopplad) vilket inte gör bilderna full rättvisa.

Klickbara bilder

Middagen som följde var dock inget att skryta med. Nytt recept som floppade, trots rekommendationer från vederhäftigt håll. Smaken var det inget fel på men grädden i fläskfilégrytan skar sig till en rysansvärd åsyn, möjligen beroende på tillbehöret lingonsylt (enligt receptet)... om detta tvista di lärde. Det gav åtminstone upphov till viss munterhet.

Efterrätt intogs i tv-soffan till Vinterstudions gastkramande sprintspurt där Petter Northug äntligen fick rejält på nöten av vår Emil Jönsson. Jubel utbröt och ’mågapinnen’ kan anträda pendeln till jobbet i Norge med lättare sinne.

Ikväll stjärnklart och redan 11 grader vinter. Vad månde bliva av denna natt... Vet inte om jag vill läsa av termometern i morgon.

Sista lagret klarlack torkar på tårna. Äpplepaj med vaniljsås. På Spåret och Skavlan. Lilla Sigrid är rastad för sista gången och marsvinen fick just extra påfyllning med hö. Det äts mycket i lilla dockhuset nu när tjejerna bor i hop. Visst är det så, aptiten ökar i gott sällskap.

Nio kanarieflickor ligger hårt på typ… ett trettiotal ägg i fågelhuset. Eh… låter ju inte klokt men så mycket är det faktiskt (ägg är inte detsamma som barn). Lite sent i år. Enligt bloggen fick vi ut de första ungarna så här dags något tidigare år. Energin släpar lite, skyller på kylan. Redan nio minus nu, gissar på femton till natten - särskilt under fullmåne.

På söndag väntas besök av bonusdotera, nyss hemkommen från modelljobb på Malaga. Klippt ihop två bildexempel från nya katalogen hos b’chic – märken med generös passform i modets trender (ett klick på bilden länkar till katalogen). Mycket trevliga kläder.

På tal om det... trevlig helg på er därute!