Marknaden har lekstuga med svenskarnas gemensamma järnväg. Hur kan det bli så dumt och barnsligt, undrar man. Har länge undrat hur det går till. Efter Bo Bernhardssons artikel i TIDEN 2-2011 (idé och debattidskrift för S) klarnar det något. Danska staten ägnar sig åt brott mot upphandlingsreglerna genom att subventionera sitt konkursmässiga DSB First för att vinna upphandlingar över SJ. I Sverige!

Ena stunden körs tågen av Veolia, i nästa av SJ. Den som ’vinner’ får byta färg och logga – varje gång. Rörigt för kunden. Till vilken nytta? Är det lönsamt?

Och vem underhåller tåg som byter ägare stup i ett? Ingen vågar väl investera i något som går dem ur händerna i nästa upphandling… Kör tills skiten rasar, sen får SJ reparera för det är ändå SJ som har ansvar för att tågen ska gå. Eller…?

Konkurrens är bara roligt i början, när någon vinner. Sen ska det vinstmaximeras, företagen får hybris och ’äter upp’ konkurrenterna och så har vi privat monopol istället för ett statligt. Där vi ovetande svenskar frivilligt släppt ifrån oss ansvaret över vår järnvägstrafik. Och vi har NOLL och INTET att säga till om.

Bernhardsson beskriver en resa mellan Kalmar och Lund, där SJ var operatör – i början:

”I Alvesta förvandlades samma tåg till ett tåg vars tjänster utfördes av Skånetrafiken och där DSB First var operatör. Personalen byttes ut. Och från och med Alvesta gällde inte min platsreservation längre.

DSB First har vunnit flera upphandlingar i konkurrens med SJ och trafikerar delvis samma sträckor som SJ. Till exempel till Köpenhamn. Vilket ledde till att SJ för en tid sedan luftade planer på att måla sina tåg svarta, så att inte passagerarna skulle stiga på fel tåg.

Först var det SJ som hade hand om Norrlandstrafiken. Sen vann Veolia upphandlingen och om jag ska tro mina uppgiftslämnare så köpte och målade Veolia om SJs gamla vagnar. De bytte naturligtvis också sänglinne i sovvagnarna och en del annat inkråm. Så att logotypen blev rätt.

Sedan vann SJ nästa upphandling av Norrlandstrafiken. Jag antar att man då fick ta över och måla om sina gamla vagnar och byta sänglinne.”

Bo Bernhardsson berättar hur politiker i Skåne och tjänstemän på Skånetrafiken jobbade för att få konkurrera med SJ. S-regeringen och de rödgröna höll emot. Vid regeringsskiftet 2006 ökade konkurrensen:

”Det tyckte Skånetrafiken var kul. Lika roligt tyckte man inte att det var när den borgerliga regeringen lanserade ytterligare frihetsreformer inom kollektivtrafiken som i princip skulle komma att slå sönder Skånetrafiken.”

OM DSB First skriver han följande:

”Nu har det visat sig att konkursmässiga DSB First, som vunnit flera upphandlingar över SJ, har subventionerats kraftigt av danska staten. DSB ägs av danska staten. SJ ägs av svenska staten. Det som har hänt är förstås ett brott både mot upphandlingsregler och andra regler.”

Järnvägen är en s.k flaskhalsmarknad där spåren inte medger ökad trafik.

”Flaskhalsmarknader är i sin tur så kallade naturliga monopol och lämpar sig inte att leka fria marknadskrafter på” konstaterar Bo Bernhardsson.

Undra på att t.o.m moderaten Ulf Adelsohn protesterade tills han fick sparken.

- Du tänker helt rätt - ur din situation! Jag skulle resonerat likadant, sa min kloke och förstående läkare!

Han ringde idag och jag läste upp åtta punkter ur mitt lidandes historia - som skäl för att INTE acceptera läkemedlet Remicade (föregående inlägg). Mycket kände han till, en del var nytt och hur som helst blev det en sammanfattning av 25 års eviga problem av skilda slag vilka gjort att jag bara fått nog och inte orkar mer. Nu behöver jag få vara glad och få lite energi. Han instämde!

Sån är han! Sådär är en riktigt seriös och bra läkare. Är mycket stolt och tacksam över att vara hans patient. Sen vände vi och vred på för- och nackdelar, tänkbar utveckling av min Crohns och bästa möjliga lindring.

Det blir en cortisonkur på tre månader för att dämpa inflammationen, sen uppföljning med prover i augusti. Detta cortison har jag haft tidigare, den är lindrig och går direkt till tarmen (vete fasen hur det går till...). Framför allt har jag mått bra av den förut. Och sen... får vi ta det som det kommer...

Märkligt, vilken lättnad det blev. Jag visste att han skulle förstå. Och jag visste att jag har sista ordet. Men lättnad inträder även när det blir som man tänkt - och nu är det färdigt. 'Jag ville klappt'en och kysst'en...'

Vilodag, även idag. Tröttheten efter coloscopin för snart en månad sen satt hårt. Inte blev det bättre av solstress. För att orka ta itu med stundande deklaration (uppskov) måste jag vara full av energi. Samlar...

Väntar samtal från läkaren - magtarmspecialisten (den bäste... och trevlig). Han vill sätta in REMICADE mot min aktiva crohns sjukdom - rena dundret. En medicin man inte sätter in i första taget. På FASS ligger fyra A4-sidor biverkningar för Remicade, bland annat lungcancer och tbc.

Remicade är en TNF(tumörnekrosfaktor)-alfa-hämmare, immundämpare (se film). Den ges intravenöst som dropp (se film) på sjukhus under två timmar, med akutväskan beredd. Läste i en läkartidning att det är 60% risk för tuberkulos vid användning av TNF-hämmare, jämfört med 15-25% i vanliga fall. Dödligheten i tbc efter behandling av detta medel är 12% jämfört med 4,6% dödlighet för normalbefolkningen i USA år 2000...! Finns ingen garanti att det hjälper mot Crohns.

Pest eller kolera, är frågan. Antingen får jag en lång radda med biverkningar eller korttarmssyndrom med dåligt näringsupptag när 'Herr Crohn' gnagt vidare till en fjärde-femte operation... Frågan är hur den nalkande ålderdomen ska te sig...

Har redan bestämt mig - och jag har sista ordet. Det blir ingen Remicade! Har ett ark med åtta välövervägda punkter om varför jag INTE ska pröva den. Har gått igenom så många prövningar nu att jag faktiskt inte orkar mera. JAG VILL INTE HA EN ENDA FINNE EXTRA som jag inte behöver. Hellre dör jag framöver i sviterna efter en sjukdom jag är bekant med, än i något okänt.

Livet på landet förr... heter en bokserie som ges ut av tidningen Land. Lilla Huset har idag beställt alla fyra böckerna som ingår. Eller häften... är det nog snarare.

Vi har sneglat på dessa ända sen de började ges ut. Nu när fjärde delen kom slog vi till med paketpris 596 kr för alla fyra.

Serien består av landsbygdens egna bilder från Sverige på 1940-, 50-, 60-, 70- och 80-talen. En unik skildring av ett svunnet Sverige. Böckerna skildrar vardagliga situationer under perioden och är inskickade av tidningen Lands läsare. Man kan titta närmare på böckerna HÄR.

   klicka för större bild.

Detta är minnen från vår uppväxt. Både Husbonden och jag har levt och arbetat på landsbygden och har massor av minnen därifrån. Även om detta inte är personliga bilder så tror vi det blir en värdefull källa att ösa ur.

De fyra häftena heter i tur och ordning...

Livet på landet förr

Livet på landet förr - Fester och Högtider

Livet på landet förr - Arbete & Hantverk

Livet på landet förr - Från Lappland till Skåne

”Nordanvinden är alltid kall, varifrån den än kommer” sägs det ju. Det go’a aprilvädret tycks ha tagit semester. Vinterkappan på och vinden pressar sig in i Lilla Huset, så vi sparkar igång varmluftspumpen om kvällarna. Läste i en kommentar att det snöat uppe i Dalarna...!

Inte ens våra fåglar vill vara ute. De startade friskt i morse, men inom kort försvann de in igen. Det får vara någon måtta på friluftslivet, tyckte de väl.

I Royal Suite pågår ruvning av andrakullarna, alla ligger på ägg. Thomas och Sussie kom ju tillbaka dit så snart den lilla lutinoflickan kommit ut ur Gustafs holk, den som Thomas försökte köra ut. Hon har läkt sina sårskorpor på ryggen men Gustaf klarade både att mata sina fem ungar samt hålla Thomas borta från sin holk.

För att slippa mer bråk om Gustafs holk flyttade vi en av de lediga holkarna till samma långsida för att se om Thomas nöjde sig med detta. Det fanns en ledig plats längst bort i hörnet så där hänger nu fyra holkar på rad. Och tänk… det passade herrn. Bara det blev på rätt sida så. Härligt när man kan hjälpa till att lösa konflikter.

Årets nymfungar är avsevärt lugnare än förr. Inte för att de nånsin varit stirriga, men nu är de verkligen trygga och säkra. I tur och mognad tar de sig ut i utevoljären och prövar sina vingar, vistas i solen, klättrar och leker, för att sen ta sig in till kvällen för egen maskin. Aldrig några uppslitande scener med förtvivlade föräldrar som inte lyckas få in sina ungar. Allt går så smidigt. 

Det kan bero på att föräldrarna nu har erfarenhet av flera års häckningar och vet hur man uppfostrar barn. Det kan också vara så att våra tre nya hanar har en trygg och harmonisk inverkan på hela flocken.

Det börjar dra ihop sig till kläckning i veckan. Vi har ingen aning om hur många ägg där finns för de ligger så hårt på dem i holkarna. Risfåglarna är också inne på andra kullen, vissa kanarier på sin tredje omgång. Sebrafinkarna som fick återvända till flocken efter boplundringsraiderna har fullt upp med att ligga på egna ägg så det verkar som om kanariernas ägg får vara ifred just nu.

Väninnans Äkta Hälft är nu opererad i foten, där en sena hade sprungit av för två år sen. Patienten har vaknat till och befinner sig väl. Man håller tummar och tår för att allt ska vara i sin ordning.

Bara att erkänna som det är. Vårsolen stressar mig. Man vill ju så gärna ta vara på det fina vädret. Då inträder villrådighet, beslutsvånda, kaos. Stress helt enkelt. Vilket gör mig trött… så att INGET blir gjort. Tacka vet jag sensommar och höst, då stora lugnet inträder. Inte lätt att vara människa.

Tusan så kallt idag, hoppas folk haft ordentligt med kläder på idag – det hade jag. Vi fick hit vännerna på pajträff - sista dagen för Väninnans gubbe innan operation av foten. I morgon vid denna tid är det över, sen väntar åtta veckors gips. Vi kämpade i det längsta på vårverandan i en gnutta lä, men till slut gav vi upp och begav oss inomhus.

Husbonden har roat sig med att egenhändigt tillverka en ställning för perennarabatten i vilken klematisen förväntas klänga så glatt. Jag fotade mina klädinköp (tänk om man kunde drapera dem som de skyltar i affärerna). Nu gäller det att hitta lämpliga andra kläder att matcha dem till…

Första Maj är för mig Socialismens Högtidsdag – hur man än firar den. Inte konstigt man är socialist, nästan född under ett demonstrationståg som man är. Mamma och pappa demonstrerade som vanligt förstås. När taktfasta trummor och Internationalen dånade ville rebellen ut.

Färdigt blev det först på natten, den andra maj… men ändå. Tonerna från ’Upp till kamp’ får mig att rysa, den bästa start man kunde få. Pappa hade nog velat att det skulle skett Den Rätta Dagen.

Nu finns mycket att ta igen och analysera när det gäller årets första maj-tal. Medierna visar ju inte så mycket numera och man kan inte förlita sig på deras rapportering. De flesta gör allt för att förminska och negligera Håkan Juholt. Men där bedrar de sig. Läste en kolossalt intressant intervju med honom… men den kan jag återkomma till. Snart är det han som sätter agendan.

Och med en stärkt socialdemokrati får vänstern den draghjälp som behövs, eller vice versa… V och S är samma andas barn, komna ur samma ursprung. Hoppfullt.

”Das Auto”, väste Husbonden och jag med whiskystämmor i kör. Vi skulle testköra nya diskmaskinen och valde först autoprogrammet. Ingen hit kan jag säga, den körde i 108 minuter. Helt i onödan med sköljd disk, men testas skulle det.

ECO-programmet var än värre… 168 (!) minuter. Som fågelholkar sitta vi gapande. Skulle inte utvecklingen gå framåt…? Snabbprogrammet går på 30 minuter men torkar inte. Nå… vi hittar väl rätt så småningom.

Städade för marsvinen och drog sen till hundutställning (åskådarplats). En kompis skulle visa några hundar och det var evigheter sen vi sågs. Praktiskt 'göra två flugor på smällen' på hemmaplan. Insåg att det var ännu längre sedan jag var på hundutställning.

Dessa tillställningar är rena lotteriet. När Sigrid visades som ung med skevt tångbett skrev domaren ’nice teeth’ (!) i protokollet. Ja, de äro mycket charmiga, men alls icke korrekta. Så håller det på…

Byn vimlade av bilar när flera evenemang kolliderade. Fullsmockat på vägar och P-platser. Liv i luckan. Kom hem till dukat bord och Jansons Frestelse. Lyxigt. Kände strax stort behov av att vara 'nyttig', jag också, men greps av plötslig villrådighet.

Försökte gå i shorts för att ta vara på solen men upptäckte att i detta plagg kan jag inte jobba - på med jeansen igen. Samma med solhatten som behövs för att slippa solgult hår. Insåg sen att jag nog var trött och somnade på uteplatsen - jag som skulle fotat klädinköpen från igår.

Efter en halvtimme med ryggen i skugga och ökande kall vind uppsöktes vårverandans lä, då iförd båd’ vinterkappa och solhatt…! Vilken syn - tur man bor enskilt. Vinden tilltog än mer i både kyla och styrka – vilket hör Valborg till. "Än är det vinter kvar, säger mor" och ikväll kördes luftvärmepumpen med full speed en stund.

------------------ 

För övrigt surnar jag till över Lyssnarbokklubben som meddelar att man tänker utesluta mig som medlem – om jag inte handlar mera inom kort. Jaså, Bonniers kräver nu köptvång för medlemskapet! Det räcker inte längre med de böcker man förband sig att köpa när man gick med. Marknaden börjar bli styv i korken!

Glad Valborg på er därute! I morgon är det Första Maj... undrar vad Håkan Juholt ska tala om. Om vår nya 'allemansrätt', kanske... samhället åt folket (Power To The People)!

Dödens trött. Många beslut idag. Klädinköp. Tre storskjortor... eller -blusar då. Två toppar och en tröja. Hyggligt billigt (1500 kr), men tröttsamma beslut. Och så dessa avslöjande provrum...

Åkte ensam till La Stada då Sigrid fick sällskap av Husse hemma. Klädbristen har varit i stor nöd länge. Garderoben är full, men favoritkläderna få. Folk på Byn har sett mig i samma kläder i två år, känns det som. Man börjar skämmas.

Kortärmat så långt ögat såg. Går bara inte ihop med gäddhäng. Och hittade jag nåt långärmat så var det med luva...! Avskyr luvtröjor. Tar man nåt utanpå en sån så känns det som man har en hel flytväst i nacken. Hur kan luvor ha blivit en sån trend.

Provrummet intogs inte mindre än FYRA gånger i EN butik, alltid glömde jag nåt. Av och på, av och på. Ångest. Ingen som kunde gå och hämta. Skyll mig själv när jag åker ensam. 

Fann till slut några grjejer med lång ärm - utan luva. Bäst att passa på. Nöjd? Vet inte, jo det blir nog bra men ångesten blockerar ev. förväntningar. Mår inte väl av att shoppa.

Nya objektivet kom idag. Hann inte pröva det förrän jag var tillbaka i kvällningen. En nymfunge som letade godis i tallgrenarna, en sjungande risfågelpojke och en pilfink i kaprifolen blev övningsobjekt. Puh, vilken dag.  Nu drar det ihop sig till Streaplers-reprisen. Kopplar av med den.