En parentes. En viktig sådan.

Kulturkrönikan, nämnd i föregående inlägg, om barn som skyr skogen förtjänar en bättre redovisning. Hörde att min inbäddade spelare inte alltid fungerar i alla datorer. Så HÄR KOMMER DEN... med både utskrift och länk: 

Nedan ett fullständigt citat från Johannes Ekmans brandfackla till Kulturkrönika söndag 2011.08.07 ur Sveriges Radio P1:

"

2000-talets svenska barn är avskärmade från skog och mark. Bokstavligt avskärmade i elektronikens inomhus- och underhållningsvärld. Natur blir alltmer onaturlig, konstaterar Dagens Industris weekendbilaga i ett reportage. De vuxna går i spetsen för synen på skog och vildmark. Skogen kan möjligen locka om den kryddas med tävlingsinriktad vildmarksaction som toppas med årgångsvin och trerätters middag, noterar Dagens Industri och citerar sjuåriga Signe som tycker att skogen är ofräsch i förhållande till köpcentrets lockelser. Skogskulturforskaren Lars Gardell bedömer att skogsbesöken i landet minskat med en tredjedel sedan 60-talet, barn står för största minskningen. Gardell finner inte länge några skogskojor byggda för eller av barn som också överbeskyddas av en vuxenvärld som ibland tycks se varje skogsdunge som en härd för endera smittbärande fästingar eller lömska pedofiler.

Friluftsfrämjandet försöker tappert skapa familjegrupper för naturutflykter för att aktivera den alltmer bekväma och elektronikförslavade nutidsmänniskan. Forskningsprojektet Friluftsliv i förändring tillkom 2006 för att analysera förändringarna av fritidsvanorna i landet. Många tycks skämmas över sina få kontakter med natur och vildmark och överdriver i enkäter sitt friluftsliv.

Doktoranden Mattias Sandberg som forskar om barns förhållande till naturen konstaterar att barn har en intuitiv fascination för djur och natur men alltför sällan får stimulans från föräldrar att utveckla intresset. Scoutrörelsens generalsekreterare Maria Graner finner att dagens barn, förutom de allra minsta, alltmer efterfrågar rollspelsinriktade mysterieläger eller Harry Potter-hajker för att ta sig ut i skog och mark.

Svenska Turistföreningen uppfattas allt oftare som en tråkig och bokstavligen mossig inrättning. Planer finns nu, enligt Dagens Industri, på framtida sk ”glamping”, anläggningar för lyx- eller glamourcamping.

Nackareservatet utanför Stockholm lockar med akrobatliknande balansövningar på stålvajrar högt mellan tallstammar, enligt reklamen idealisk för företags sk ’team-building’. En svampplockande äldre dam uttryckte i sammanhanget en oro för att plötsligt få ett blivande direktörsämne neddimpande i huvudet från en talltopp.

För ett par år sedan utkom den amerikanska debattboken Last Child In The Woods. Författaren Richard Low skriver att barn i naturen idag är en utrotningshotad art. Och, skriver Low, finns ett oskiljbart samband mellan barns hälsa och naturens hälsa, mellan barns naturmedvetande och Jordens framtida överlevnad.

Författaren noterar att hans egen hemtrakt San Diego County i naturrikedom är en av världens rikaste enligt FN. Ändå har ingen enda av områdets 43 skolor en enda kurs i lokal naturlära. Också utbildningssamhället har blivit naturblint, finner Richard Low."    slut citat.

Den som vill höra krönikan i sin helhet kan gå in HÄR. Spelaren nedtill i fönstret ska då vara inställd på rätt inslag i lunchekot (16 minuter), men det är tveksamt (hihi). Nymodigheter är väl bra, men... SR har mycket att jobba på. 

2000-talets svenska barn är ’avskärmade’ från skog och mark genom elektroniken. Skogen anses mossig och ofräsch, och mycket beror på föräldrarna som inte stimulerar barnens intuitiva fascination för djur och natur. Skogsforskare finner inte längre några skogskojor byggda av barn och bedömer att skogsbesöken minskat med en tredjedel sedan 60-talet.

Friluftsfrämjandet kämpar i motvind. Scoutrörelsen finner att dagens barn efterfrågar mysterieläger och Harry Potter-hajker för att ta sig ut i skog och mark. Och Svenska Turistföreningen lär planera s.k ’glamping’, anläggningar för lyx- eller glamourcamping!

Kan det verkligen vara så illa? Och detta i ett land med skog i överflöd!? Och med obegränsad tillgång genom en världsunik allemansrätt!?

Jo, tecknen är tydliga. Belägg för ovan påstådda framfördes i Lunchekots kulturkrönika i söndags.

Själv blev jag matt när jag hörde Johannes Ekmans utmärkta krönika, en riktig brandfackla. Det känns angeläget att sprida rönen. Flytta ljudmarkören i spelaren nedan till inslaget 16 minuter in i programmet.

 (Hoppas detta funkar för Sveriges Radio har lite problem med nymodigheterna.)

Då spelaren inte funkar i alla datorer finns en fullständig utskrift av nämnda krönika HÄR.

Äntligen regn och svalare. Bara 21 grader idag. Man kan andas ut.

Vännerna bjöd på tacos med tillbehör, nytt för oss ’gamlingar’. Tacoshyllorna i butiken har hittills passerats med skygglappar på. Nu var vi riktigt djärva… och bättre sent än aldrig;-)

    klicka för större

Tacos går alldeles utmärkt att reprisera som lätt plockmat på sommaren. Fast snart nalkas hösten… De Mustiga Grytornas Tid - den kära husmanskosten som vi inrotade svenskar känner särskilt för. Apropå denna hittades en innehållsrik och uttömmande artikel om det SVENSKA KÖKET på Wikipedia. Där finns ALLT om svenskars historiska traditioner i matväg. Mycket läsvärd. Skrev ut den och läser än…

Vi fick också se hur man löst förvaringen av Toste. Urnan med hans aska står i svepeasken ovanpå hörnskåpet. En älskad hund vilar i frid. Det blev som en liten minnesstund. Dessvärre skulle mobilkameran envisas att ta bilden utan blixt vilket drabbade skärpan. Tror mobilen blivit övermodig i sin ljusstyrka… hur tuktas en sådan…?

Fotoklubben tar sig. En liten tapper skara råkas och språkas om allt i fotoväg. Gårdagens träff var välbesökt trots semestertid.

För övrigt säkerhetskopierades i kväll allt i bild- och filmväg från mobil-, system- samt filmkamera till extern hårddisk. Skaffar snart ytterligare en dito – för säkerhets skull. Ryser vid blotta tanken på vad som kan hända – OM det händer. Brrr. Kameror tömda och redo för nya äventyr...

Varmt, fuktigt och augusti. Trollsländeväder. Blågrön mosaiktrollslända heter filuren vid dammen. Namnet är talande. Han är syndigt vacker. Och stor. En sån man kanske inte vill ha i håret direkt... men gärna på bild.

I år gäckas han mer än nånsin. Länge undrar man var han är. Plötsligt dyker han upp. Patrullerar sitt revir över dammen i ryckiga men bestämda rutter. Hovrar ibland. Det är då man ska fota! Om man hinner... 

Bäst som man nästan får till det, knycker han iväg och är ute över gräsmattan bakom min stol! Kämpade en stund med ett glasögonförsett öga i kamerasökaren och med ett öga över glasögonbågen ut till vänster i periferin. Blev en smula vindögd på kuppen.

Med 71 bilder och träningsvärk lite här och var gav jag upp. 15 bilder är kvar efter grovsorteringen. Några var värda vidare behandling i Photoshop. Resultatet är magert. Nu bär det av till fotoklubben. (Klicka för större bilder.)

Baby Stella kom på middag i Lilla Huset idag. Ja, föräldrarna körde förstås bil och barnvagn, men små bebisar tenderar att lägga beslag på hela uppmärksamheten. Nu har hon fått karaktär, den lilla, drygt en månad gammal. Börjar bli en egen liten person. Ett bedårande snällt barn.  (Klicka för större bilder)

 --------------------

Några andra ungar som stått på kö till bloggen under semestern är dessa ärleungar. De är sedan någon vecka ute och jagar själva men dimper ned i Lilla Husets trädgård då och då för att visa upp sig. Bilden togs direkt när de klivit ur boet till vänster (nedre pilen) mitt i duggregnet. Man ser hur de riktigt drar upp axlarna i vätan.

Och... ja, föräldrarna fick faktiskt fyra ungar i kullen, den andra för i sommar. Fjärde ungen sitter och kurar under takfoten, svagt synlig vid ursparingen.

Ungar som inte vill fastna på film är tornsvalorna som flygövar varje dag över Lilla Huset. Dessa luftakrobater har stort revir och dyker då och då upp från ingenstans, sveper runt husen och skriar i skyn för att i nästa stund vara borta. Nu är det bara en tidsfråga innan den tjugohövdade flocken drar iväg mot söder.

Försökte i kväll sitta vakt med filmkameran beredd men fick ge upp. Ihärdigt tjoande nymfkakaduor, knattrande motorcykel på avstånd, en skällande Sigrid samt telefonsignaler blev för mycket. Hoppas på bättre tur i morgon. För tur måste det till.

Den stekheta dagen till trots lämnade vi svalkan vid dammen för att uppleva lite nerv vid hingstpremieringen på Uddetorp. Maffiga ardennerhingstar som trippar på tårna är såå tjusigt. Det får i synnerhet mig att må bra en vecka framåt. Särskilt med härliga filmsekvenser i bagaget...

En skönhetsupplevelse med all denna samlade kraft. Stampande hovar som otåligt slår i hästtransporterna. Frustningar och skrianden från hingstar som ska imponera. Några bocksprång. Vana hästmänniskor. Lugna ston med föl vid sidan. Stora hovar. Tunga steg med spänst.

Lilla Sigrid var med förstås. Hon travade omkring mellan hästtransporter och klampande ardennerhovar som om hon var född i ett stall. Med rätta attityden klarar man sig bäst!

Efter utflykten somnade vi hemma i varsin stol under palmen (rönnsumak). 27 grader varmt och vindstilla. Undra på att 'hästgubbarna' pustade vid visningarna.

Nu har man nåt gott att se fram mot när mörkret faller. Många filmklipp att analysera. Klickbara bilder.

Låten som sjöngs unisont vid norska Arbeiderpartiets och AUF:s minneshögtid i går, fredag, över offren i massakern ger rysningar genom kroppen. Otroligt stark. Kände igen den direkt, visst hade vi den på skiva med danske Kim Larsen...? Joomän. Han har gjort den mäktiga låten än starkare - ehuru kortare, det är en av hans stora succéer.

Då det kanske finns andra som också fastnat för låten delar jag med mig av en inspelning, funnen på nätet. Samt texten, nedan. På norska kallas den Til ungdommen, på danska Kringsat af fjender. Kim Larsen har också kallat den 682 A, efter dess plats i danska Högskolesångboken. Flera varianter finns utlagda på You Tube.

Texten är skriven av norske poeten och journalisten Nordahl Grieg. Om låten kan man läsa HÄR.

Kringsatt av fiender,

gå inn i din tid!

Under en blodig storm -

vi deg til strid!

Kanskje du spør i angst,

udekket, åpen:

hva skal jeg kjempe med

hva er mitt våpen?

Her er ditt vern mot vold,

her er ditt sverd:

troen på livet vårt,

menneskets verd.

For all vår fremtids skyld,

søk det og dyrk det,

dø om du må - men:

øk det og styrk det!

Stilt går granatenes

glidende bånd

Stans deres drift mot død

stans dem med ånd!

Krig er forakt for liv.

Fred er å skape.

Kast dine krefter inn:

døden skal tape!

Elsk og berik med drøm

alt stort som var!

Gå mot det ukjente

fravrist det svar.

Ubygde kraftverker,

ukjente stjerner.

Skap dem, med skånet livs

dristige hjerner!

Edelt er mennesket,

jorden er rik!

Finnes her nød og sult

skyldes det svik.

Knus det! I livets navn

skal urett falle.

Solskinn og brød og ånd

eies av alle.

Da synker våpnene

maktesløs ned!

Skaper vi menneskeverd

skaper vi fred.

Den som med høyre arm

bærer en byrde,

dyr og umistelig,

kan ikke myrde.

Dette er løftet vårt

fra bror til bror:

vi vil bli gode mot

menskenes jord.

Vi vil ta vare på

skjønnheten, varmen

som om vi bar et barn

varsomt på armen!

Nu är vår lilla Sigrid fyllda 13. Gårdagen firades som brukligt med att Vännerna kom, dock utan broder Toste som tragiskt gick bort för en månad sedan. Årligt födelsedagsfoto ställdes således in. Sigrid har ju hedrats med egen film här i bloggen och det smäller högre. Inte saknas det samtalsämnen nu när man ses...

-----------------
Lilla Huset är i djupaste sorg över den fasansfulla massakern i vårt grannland. Följer varje sändning från Oslo, tar del av vad som skrivs och sägs. Stämningen hemma är mycket dämpad, det känns tungt att gripa sig an olika projekt. Tårarna tränger fram flera gånger om dagen.

Vi tänker på och känner med alla som drabbats av skräck och förluster. Imponeras och förundras över alla hjältedåd som rapporteras. Förfäras över angreppet på demokratin och arbetarrörelsen. Samt överväldigas av norske statsministern Jens Stoltenbergs förmåga att stå upp för norska folket i denna svåra stund. Lilla Huset har fått en ny idol.

Läser dock inte många rader om massmördaren som person. Bryr mig inte om varken uppväxt eller ”hur en sådan som han tänker”. Viktigast är det han faktiskt ställt till med. Något så oerhört att man har svårt att ta det till sig.

Lilla Huset störs också grymt av att massmedia både nämner och skriver hela hans namn alldeles för ofta. Journalisterna tycks plötsligt ha tappat förmågan till variation, de kunde sagt gärningsmannen, massmördaren, missdådaren, den misstänkte… what ever, bara inte rapa upp detta långa avskyvärda namn gång på gång. Här i bloggen ska det åtminstone inte hamna! Aldrig någonsin.

Namn framhåller man på aktningsvärda personer som ska hedras, inte på ynkliga illgärningsmän av denna kaliber. Störs dessutom av att bilderna på honom visas alldeles för ofta, både i tv och tidningar och därtill alldeles för stora. Detta är rent stötande. En som gjort sig skyldig till så vidriga handlingar ska – om alls - visas med små bilder i förnedrande situationer, typ inne i polisbilen – inte de förhärligande självporträtt han lagt ut på sig själv på Facebook.

Det finns mycket att fundera över vad gäller orsak och verkan i vårt öppna samhälle, lagar för vapen och bombingredienser. Det är ingen tvekan om att illdåden i Oslo var politiska. Hoppas att många nu inser att politiken är viktig, att det faktiskt är allvar och inget trams. Kanske kan medierna lära sig att behandla politiska spörsmål med större seriositet än att som hittills framställa åsiktsskillnader som löjliga spektakel.