Försäkringskassan JO-anmäls idag av juristerna på LO-TCO Rättsskydd. Juristerna förklarar i en maffig drapa på Newsmill vad det handlar om. Striden gäller uttrycket "stadigvarande nedsatt arbetsförmåga", alltså hur lång tid handläggarna på Fk anser att arbetsförmågan måste vara nedsatt för att bevilja sjukersättning.

I förra veckan kom högsta förvaltningsdomstolen med vägledande domar som sa att uttrycket stadigvarande inte ska tolkas som ”resten av livet”.

FK:s nye generaldirektör Dan Eliasson hävdade i Ekots lördagsintervju (22 okt) att Fk tillämpat lagstiftningen precis så. ”Det är en bekräftelse på den väg vi har arbetat”, sa han.

Det är lika skrattretande som farligt när såväl myndighetsledning som ansvariga statsråd skyller ifrån sig och låter de enskilda handläggarna ensamma ta skiten. Reaktionen lät inte vänta på sig.

- Dan Eliasson har fel, hävdar Kerstin Burman, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd. Hon bifogar i anmälan till JO sju beslut i olika sjukersättningsärenden som styrker det. Där har Fk:s handläggare tydligt skrivit att "stadigvarande nedsatt arbetsförmåga" ska bedömas som "livslångt", "för alltid bestående", "för all överskådlig framtid = livslångt" och "livet ut".

- Vi kan inte ha en myndighet som tolkar och tillämpar lagstiftningen på olika sätt, skriver juristerna till JO och menar att detta inte är rättssäkert.

Sveriges Radio har allt HÄR. Där finns utskrift av inslaget, länkar till lördagsintervjun mm samt juristernas hela inlaga till JO - med alla bilagor.

Hur många ska behöva lida innan det blir någon ordning på saken. Och det kan bli dyrt. När (inte om) regeringen och Fk får ge sig bör det bli dryga skadeståndsbelopp, det är sannerligen inte för mycket för de tusentals som lidit svårt av hanteringen.

Massagen hos sjukgymnasten är bara såå perfekt. Är lite av stamkund och hon vet precis vad som ska göras. Knådningen gör så där ’gott-ont’, som när man vet att av detta blir det bara bättre (”ont ska med ont fördrivas”). Som vanligt är det axlar och nacke mm. som stelnat till. Tur att man stoppar ansiktet i en sån där vadderad ring med plats för näsan så man kan andas, värre var det förr. Men det har sina sidor…

I början går det bra, men allteftersom knådningen fortgår trycks man längre och längre bort på bänken – hon är stark, denna där. För att inte glida ur ringen gäller det att sätta tänderna i ringen och hålla emot. Man åker hit och dit, hela ’fejset’ känns minst sagt vanställt när det stramar i kinder och ögon som hamnar på fel ställe i ringen. Ingen idé att avbryta och lägga sig tillrätta, man är snart på vandring igen. Bara att gilla läget. Mörbultad och tilltufsad och väl uppe ur ringen tar det en stund att få ordning på anletsdragen.

Fantiserar om hur man egentligen ser ut där i ringen, underifrån alltså (se bild). Kan det vara så här.

Mycket tal om euron dessa dagar. Rena röran. Röstningen om EU (1994) och euron (2003) ligger så långt tillbaka att man nästan glömt. Men bara nästan… Det hette ju bland annat att vi genom EU och euron skulle ”konkurrera mot USA och Asien”. Men nu när man inte klarat av EMU-projektet ropas det på hjälp från Kina! Va!

Marknadsliberaler leder oss in i det ena fördärvet efter det andra. Ständigt lika kaxiga. Och ständigt lika fel ute. Ett par talande citat från JA-sidan på den tiden:

Det hette bl.a att ”EU är det enda sättet för oss att aktivt konkurrera med Asienländerna” och ”Inom unionen konkurrerar europeiska företag med varandra på lika villkor, medan amerikanska och asiatiska företag och produkter så långt som möjligt hålls ute”.

Hållas ute, var det ja! Nu sitter EMU-länderna där på pottkanten och tigger om Kina-pengar. Men Kina vill ha makt och inflytande…

Morska EU-förespråkare lurade in oss (ånej, inte mig) i EU med hot om företagsutflyttningar och arbetslöshet mm. om vi inte gick med. Vad fick vi - om inte just det! Tufft att svenskarna slog till bromsen vid EMU-omröstningen!

------------  

Till ett så gigantiskt och genomgripande beslut borde det ha krävts s.k ’kvalificerad majoritet’, minst 3/4.

Wikipedia: ”Kvalificerad majoritet innebär att förslag vid en omröstning måste antas av en majoritet som är större än enkel majoritet (hälften). Den kvalificerade majoriteten uttrycks vanligen i bråkform, till exempel 2/3 eller 3/4 majoritet som vanliga nivåer. Gränserna syftar till att ge skydd för minoriteten eller för att förhindra att viktiga förändringar beslutas genom en tillfällig enkel majoritet.”

Men när svenskarna skulle luras in i EU räckte det med minsta möjliga majoritet! Ett fegt övergrepp. Tänk om någon skulle vilja driva detta ärende till sin spets och få beslutet om EU-inträdet upphävt. En utopi, men ändå... Skulle gnugga händerna av förtjusning.

”Regelverket” är mantrat för dagen. Försäkringskassan tillåts verkställa vidriga utrensningar genom att kasta ut sjuka människor från vår allmänna försäkring, bara man följer ”regelverket”. Migrationsverkets ”regelverk” medger att man kan kasta en gammal, dement och blind dam ur landet – utan uppföljning. SJ:s personal följer ”regelverket” när man kastar små barn av tåget. Eurokrisen ska lösas med nya ”regelverk”. Och ”nu skriver Kina om regelverket”… sagt i ett radioprogram om den globala ekonomiska utvecklingen.

Regelverket har väl aldrig varit populärare än nu och det är så typiskt. Följer vi bara ”regelverket” behöver vi inte ta ansvar eller göra egna bedömningar, inte engagera oss i komplicerade ärenden, aldrig använda något civilkurage… Med ”regelverket” sopar vi rent på vårt arbetsbord med obefläckat samvete, ett samvete som aldrig behövt fundera eller ta ställning. Färdigt, vi har levererat! Känslobefriat, robotlikt, opersonligt, fegt, fegt, fegt.

Bodil Jönsson, professor emerita, är dagens tröst i denna vidriga värld. Hon kanske inte har lösningen på nutidens stress men sätter fingret på Det Onda. Denna moderna profet ger tankeväckande experiment som - om vi gör oss mottagliga - kan hjälpa oss att värna vårt eget revir, få lite andrum och ta oss rätten till egen tid. (Det är lite som religion, det där… ”om vi gör oss mottagliga”.)

Läser nu hennes bok Vunnet & försvunnet där hon talar om ”förändringsskyddade rum”, på tal om mitt förra inlägg om förändringsfundamentalismen som nu även drabbat Bloggplatsen.se. Här är några råd ur boken, vilka jag allt oftare försöker följa:

• Stäng tekniken ute. Har du någon totalt teknikfri zon (belysning tillåten)? En vrå utan mobiltelefon, radio eller tv? Dit inga yttre stimuli når. Sök dig dit.
• Stäng ljudet ute. Har du någon tillräckligt tyst plats i hemmet? Det kan behövas speciella arrangemang. Rätten att skapa ljud är inte självklart överordnad rätten till tystnad.
• Det vackraste. Finns det en särskilt vacker del i ditt hem där du kan andas i takt med hur du tänker och i takt med det du gör? Var där så ofta du kan. Det hjälper.
• Symbol för koncentration och kontemplation (meditation). I andra länders kulturer finns ofta något altare i ett hörn hemma. Vi som är mer profana får skapa oss något annat, men förändringsskyddat ska det vara.

Där kom det! Ett helt kapitel om förändringsskyddade rum. Mumma för en jagad själ.

Just hemkommen från en kurs och lagom trött, är jag tveksam till om jag skulle orka ta en dust med bloggproblematiken eller ej... Det blev bara ännu ett argt inlägg på samma tema:

Har fått kommentarer från bloggvänner som likt mig reagerar med förtvivlan och frustration över bloggens förändringsfundamentalism. Det ställer alltså till mycket merarbete för oss användare. Väldigt mycket. Utan någon vinst.

Förändringarna är inte särskilt övertänkta, vad kan man förvänta sig... det är väl ungdomar som leker i vanlig ordning. Utan eftertanke. Långa textrader är svårlästa - en gammal tryckteknisk kunskap, som jag skrev i går, och vem drabbar det? Jo, bloggens besökare. Vill man ha läsare till bloggarna eller ej...?

Just i detta nu pågår tydligen någon slags 'konvertering' av våra bilder till större storlek. Vilket underättar för dem som stjäl bilder. Vanligen försöker man göra sina bästa bilder lite mindre så att de inte ska bli eftertraktade av 'bildtjuvar', men nu ska detta saboteras av Bloggplatsen. (Jo, det går att stjäla bilder här om man vet hur det ska göras.)

Och den som kanske inte har allra bästa kvalitet på några bilder kanske inte vill visa dem i större storlek än kvalitén medger. Ska man då ge sig på att förändra fotografens (upphovsmannens) rättighet att visa bilden på det sätt som denne själv bestämmer? Nu börjar det bli lite väl konstigt här.

Och för övrigt vill jag inte som bloggläsare ha stora blaffor i ansiktet när jag läser bloggar. Det ska vara snyggt, stilrent, lättläst, behagligt - allt det som Bloggplatsen har möjliggjort hittills. Det spårar ur nu.

Själv kommer jag aldrig mer att lägga ut en bild i s.k 'normalstorlek', det är väl dessa som nu jobbas upp i storlek. Hädanefter ska jag bara publicera miniatyrbilder, de som kan klickas på för att visas större. Hoppas att dessa fortfarande visas i den storlek jag själv bestämt.

Skriv till Bloggplatsen support@bloggplatsen.se och tala om era synpunkter!

Nu blir jag redigt irriterad. Hela bloggen är förändrad. Texterna är breda som lagårdsdörrar, nej... värre... som logdörrar. Ju längre rader, desto mer svårläst. Dessutom är det svårare att få med hela bredden vid normalutskrift på A4-blad. Det tänkte dom inte på. Undrar hur många som är glada åt Bloggplatsens förändringar. Och jag undrar just hur många som verkligen bett om detta.

En gammal regel är: När någon påstår att MÅNGA bett om något, så brukar det inte vara så. Ett uttryck som blivit svårligen missbrukat i mången förändringsiver.

Sen var man tvungen att fixa till en extra stor headerbild bara för att texten skulle hamna inom ramen. Där gick hela gårkvällen. Det räcker nu! Sluta!

Nu har rubrikerna också blivit bautastora. Som kvällstidningarnas rubriker, typ. Helt plötsligt utan att man bett om det var de vulgärt grova - 20 px. Det gick ju ändå att ändra tillbaka, jag valde 16 px. Och nu har dom aviserat att våra bilder ska "konverteras" också till redigt stora blaffor. Tänk om jag inte vill det då... Tänk om jag planerat att de ska vara precis exakt så stora som de är... Då vill jag inte ha dem större! Herregud, vi kan ju lägga in miniatyrer som kan visas större. Räcker inte det. Fy farao. Usch och tvi. 

Förbaskat många förändringar här på Bloggplatsen nu. Jäkligt irriterande. Facebookanslutningar och länkar hit och dit. Fast dem kan man ju välja bort - när man hittar funktionen. Och den lilla menyraden längst upp med att 'slumpa blogg' den tog jag äntligen bort. Herregud, ska man orka skriva inlägg så får ju bloggen se ut som man är van vid. DET RÄCKER NU. SNÄLLA, SLUTA! STOPP. LÄGG AV!

Vädret är strålande. Underbara milda nätter med djup syrerik sömn inför öppna fönster. Utmattningsdvalan klingar av och idéer pånyttföds. Känns som det snart lättar. Efterlängtat.

Levererades idag tre ex av filmen från barnbarnets dop till babyns föräldrar. Första gången vi såg den på storbild… kors… man blir nästan knockad. Ja, det var så storslaget att även Sigrid intresserat följde tv-bilden från soffan. Filmens kvalitet pallade faktiskt även för förstoringen.

Tacksamma glädjetårar utbröt från föräldrarna och Baby Stella gjorde miner – idag prövades mest ’rynkade ögonbryn’. Märkligt så fort de små utvecklas.

Med oss hem fick vi inte mindre än åtta (!) kataloger från klädfirman Rabalder där Baby Stellas mor modellar. Hon hade glömt lämna över dem tidigare… hela fyra år alltså, vår- och höst. Ja ja, bättre sent än aldrig. Husbonden gläds oerhört åt dotterns framgångar och vill ha förstorade bilder i hela garaget. Får se hur vi löser detta…;-)

-----------

Har jag sagt nåt om 'tjôtcirkeln’? Tror inte det. Väninnan och jag kallar den för ’Churchill’ efter ett hörfel. Hur som helst drivs den i PRO:s regi och började för fyra år sen med ’Västgötaord’ (oerhört populärt bland nostalgiska bybor). Fortsatte sen med ’Gamla ortsnamn’ och sen var deltagarna fast och ville aldrig sluta prata. Således går cirkeln vidare år efter år med samma deltagare, plus fler. Även jag har tillkommit.

Arne, en av di äldste har ett enormt minne och det bara forsar gamla historiska fakta ur honom. ’Någon’ (inte jag) borde intervjua honom och samla in uppgifterna. Om sanningen ska fram så blir det även en hel del byskvaller (snällt!) mellan raderna och det tycks som om cirkeln fyller ett mycket stort behov. Folk behöver samlas och samtala, som förr i ti'a. Och så där håller det på…

-----------

Och helt plötsligt har Bloggplatsen ändrat bredden så att bloggen sticker utanför ramarna. Det här gillar jag inte.

Helt utan förvarning också. Shit! Ska det va' så här nu då? Och ska man förlänga headern? Eller är det ett tekniskt fel? Störande.

Tillägg: Upptäckte nu att det ÄR meningen med bredare blogg. Inte tänkte de på dem (oss) som gör utskrifter. Nu fick man merarbete bara för detta. 'Utvecklingen' tuggar på. Bara att hålla god min och hänga med. Shit, säger jag iallafall.

Inte för att jag tror mig om att komma med något nytt, och en del är väl så duktiga att de gör sina egna chips... men i alla fall... För MIG var det nytt med rotfruktschipsen. Har aldrig ens sneglat åt det hållet, men nu slank den lilla påsen med som test. Fantastiskt gott! En riktig höjdare! Belöning för mitt slit på 'gångbanan'.

En skräck för alla LCHF-are, men dit hör inte jag. För mig som ääälskar rotfrukter i alla former var det bara toppen... mmmm. Särskilt rödbetorna var rena delikatesserna. Utöver dem innehöll påsen palsternacka och potatis. Det där har dom verkligen lyckats med. Bäst av allt, påsen innehåller bara 75 gram - vilket gör att det bara blir små smakbitar. Inte sista gången man köpte dem.