Direktlänk till inlägg 3 april 2015

Motorsåg i ansiktet...

Av Margus - 3 april 2015 22:39

- SOS, vad har hänt?

- Min man har skadat sig med motorsåg i ansiktet.

Så illa var det. För elva dagar sen. Har inte orkat skriva om det förrän nu. Traumat satte sina spår. Inte bara i ansiktet. Även i kropp och själ. På oss båda.

De 30 stygnen är tagna. Läkaren lappade ihop fint. Lite ”scarface”, men hel. Nära ögat i dubbel bemärkelse.

Tur som en tok. Sex stygn bara på örsnibben!

Husbonden stod plötsligt på farstun och ropade in. ”Det har hänt nåt, du får komma och titta”. Höll sig för kind och öra. ”Motorsågen”, sa han. Cool som en filbunke.

Jag konstaterade via autopilot: ”Halsen är oskadd, ett litet jack bakom örat, örat är helt, kinden ytligt uppfläkt”. Ringde ambulans. En historia för sig… SOS kan verkligen reta upp en! (särskilt inlägg senare)

Sen drogs de blodiga arbetskläderna av. Ren handduk att trycka mot såret, sittandes i köket. Grannar hade sett ambulansen med blåljus. Söndag eftermiddag, 15-tiden.

- Har du karvat sta me’ motorsågen, skojade ambulanskillen när de klev in i hallen där Husbonden stod. Bandagering, tryckförband. Sen lugnt iväg till Alingsås Lasarett. Jag körde efter med bilen - men först efter eget toabesök, tarmsjukdomar mår inte bra av tockna däringa chocker…

Väl på akuten sa man att han måste vidare till Borås Sjukhus. En nerv till ögonbrynet var av. Borås är visst bättre på sånt. Det drog mot kväll och operationen kunde ta tid. Jag for hem. Under hemfärden kom känslorna och illamående. Stackars, stackars Husbonden, tänkte jag. Vilken chock för honom! Tänkte på allt som kunde ha hänt…

Han hade kapat femmeterslängder till kubbar för klyvning till ved. Högen med kubbar växte. Till sist fanns inget annat att stå på än på rullande kubbar… (firma Det Ordnar Sig var igång). Så blev det vingligt och han föll bakåt i sidled med handen om motorsågen. Vilken landade i ansiktet...!

Under kvällen tvättades blodiga kläder. Men mest hängde jag över köksbordet. Matlusten borta. Ringde till dottern. 'Facebookade' släkten. Ringde till Boråsakuten då och då. Operation 19-21. Nerven till ögonbrynet var hittad. Han ringde 21.45 när han vaknat. Allt gick bra. Ringde även mitt i natten, lite piggare. Själv sov jag knappt ändå pga adrenalin och hjärtklappning.

När vi följande dag landat i hemmet släppte vi knappt taget om varandra. SÅÅ TACKSAMMA! Som förlamade efter traumat. Ett långt sicksackärr över kinden blir det, men vad är väl det – i jämförelse…

Många samtal till släkt och vänner. Alla tar sig om huvudet när de hör ”i ansiktet”. Och här var vi – mitt i alltihop. Tio dygn senare är han igång på vedbacken igen. VISARE EFTER SKADAN.

------------------

Tänk… så märkligt våra kroppar reagerar efter chock. Min ettriga influensahosta tog plötsligt paus natten efter händelsen. Som att kroppen sa ”du har inte tid med detta nu”. För att sen dra igång igen dubbelt upp när Husbonden väl var hemma igen. Nu får jag hjälp av sjukgymnasten, nacke och axlar har låst sig efter ett jobbigt första kvartal.

Hemmave'

Dela

Elisabeth

3 april 2015 23:15

Jaa du, när man vet att det gick bra så är det en sak att titta på bilderna men när jag såg den värsta bilden första gången så nog gjorde hjärtat ett extra skutt, fy farao vilken tur han har haft. Inte ens jag vill tänka på vad som kunde hänt. Hälsa...

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

4 april 2015 06:44

Jaa du, Elisabeth... vi har varit lite matta efteråt. Efteråt går det ju an, men det var rätt ruggigt. Inget man glömmer så lätt ;-) Han hälsar tillbaka.

skogsfrun på dal

4 april 2015 07:09

Det var då för väl att det inte tog några cm längre ner! Skyddskläder rekommenderas varmt i arbete med skarpa snabba grejer som motorsågar men det slarvar ju de flesta hemmansägare med.
Här hade det bara varit en tidsfråga innan något liknande hänt så efter först lilla* olyckan sålde vi rubbet. Gott att allt är sig likt i lilla huset nu och att kroppen får oanade resurser när det krävs.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

4 april 2015 16:26

Skyddskläder är viktiga, men även att vara extra försiktig. Fast mark under fötterna är t.ex en första förutsättning. Något jag manade till - innan. Kvinnor tänker efter FÖRE, så är det. Men nu ska man inte förhäva sig. Otur kan vem som helst drabbas av. Skönt att detta gick bra i alla fall :-)

Helen

4 april 2015 11:47

Jösses! Blir tårögd. Man behöver ju inte gå längre än till sig själv och undra hur man hade reagerat om det varit min "Husbonde".
Sååå tacksam man ändå måste vara mitt i oturen.

Margus

4 april 2015 16:22

Ja, eller hur Helen. Ruggigt var det. Och vi är mycket tacksamma.

Berit E

4 april 2015 14:47

Nej men fy - sånt där törs man ju inte ens tänka på! Sånt får bara inte hända!!!! Fruktansvärt, för er båda.
Att dessutom knappast kunna undgå att tänka på vad som KUNDE ha hänt - nej, det hoppas jag du förtränger. Din man tycks ju åtminstone ha lyckats eftersom han är igång igen. Tur att han är visare nu.

Jag kan föreställa mig den tacksamhet ni känner, över att allt ändå slutade som det gjorde.
Och så önskar jag att din kropp blir mer samarbetsvillig. Verkligen. Tänk, om jag hade ett trollspö.

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

4 april 2015 16:20

Ja, tänk om man kunde trolla... Visst har första kvartalet börjat trögt, men man får vara glad att man fungerar vid traumatiska händelser. Åtminstone ;-)
Ja, vi förtränger de värsta tankarna när de kommer, men de ligger där och pockar på i alla fall. Undermedvetet. Husbonden har sovit dåligt om nätterna ända sedan det hände, fram tills nu. Man tror att det varit värken, penicillinet... whatever... men det kan lika gärna ha varit chocken.
Nej, sånt här får bara inte hända! Ha en gla' påsk, Berit! Här är vi lite matta än... inget extra till påsk. Men vi repar oss vartefter. Hoppas allt är bra hos dig, har tyvärr inte orkat kolla någonting på datorn... på väldigt länge nu.

Gubbfan

4 april 2015 21:52

Usch!
Så förstår jag varför min fru förbjuder mig att handskas med motorsåg om hon inte är med.
Förresten törs hon inte låta mig hantera den när vi skall kapa ved. Han vill själv sköta sådana farliga saker.
Det är inget för gamla vimsiga gubbar i 70-årsåldern. Jag får släpa fram och lägga upp på sågbocken.
Men hälsa din gubbe att han skall ta det lugnt med sågen. Det finns roligare saker än att vara hedersgästen på sin egen begravning.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Margus

5 april 2015 13:49

Förstår din fru. Kvinnor har en extra gen för att tänka efter FÖRE. Skulle också tagit hand om sågning själv - om ryggen pallat;-)
Husbonden är klokare nu, men jag ska framföra din hälsning. Tack!

Erika

5 april 2015 11:12

Det kunde tagit riktigt mer illa i förhållande till vad som blev. Kanske någon osynlig såg till så det inte blev värre än så. Så skrämmande nära det kunde blivit en katastrof. Glad för er båda att det stannade vid det som blev, och inget mer i din mans ansikte. Vilket trauma!

Önskar er båda allt gott i fortsättningen!

http://allblogg-erika.blogspot.se

Margus

5 april 2015 13:44

Tack, snälla du!Javisst hade han/vi tur. Det kunde slutat mycket, mycket värre. Tankar vi haft, förstås. När jag först såg skadan tänkte jag att det får bli hur det vill med ärr o dyl, bara att det inte var halsen eller ngt annat vitalt. Nu har han tur att ärret faktiskt blir hyggligt fint också. Man kan snacka om trauma, ja. Det känns i min kropp ännu så här efteråt. Ha det gott, vi hörs!

Väninnan och maken

6 april 2015 17:56

Vi fick nyheten om denna hemska händelse ganska nära efter att den inträffat och det var inte nådigt att ta till sig. Därför är glädjen stor när vi ser att läkarna på Borås Lasarett har gjort ett så fint arbete. Men allra störst är glädjen över att det mitt i eländet ändå slutade bra. Många är tankarna som har gått till er båda, Husbonden som var den som i första hand drabbades men även till dig som hamnade i "anhörigtrauma". Det är ofta mycket svårt att stå bredvid. Men... nu ser vi framåt. Läkningen går ju bra och nu ber vi en stilla bön att inget mer otäckt ska hända.

Margus

6 april 2015 22:03

Tack, Vänner! Alltid skönt att ha nån att ringa till när det stökar till sig :-) Ärret är jättefint. Det blir väl snart nåt tillfälle för er att se utvecklingen :-)

Bloggen gör uppehåll

Kommentarer (4)

Av Margus - 19 september 2015 23:25

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

Två och en halv mil

Kommentarer (0)

Av Margus - 19 september 2015 23:10

Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

Stenvalvsbron i Fåglum

Kommentarer (0)

Av Margus - 19 september 2015 22:53

Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

Öbrona - bara namnet är musik

Kommentarer (0)

Av Margus - 19 september 2015 22:17

Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

Trösksafari och sensommarglädje

Kommentarer (0)

Av Margus - 14 september 2015 23:50

Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...