I går blåste det förfärligt. Hela dagen. De ranka tallarna pendlade väl minst tre meter, ofta i cirkelrörelser. Ungefär som en åkattraktion på nöjesfält. Man måste ha goda nerver för att kunna ligga tryggt och ruva där då, tänkte jag högt för mig själv. Och hur går det med konstruktionen? Grenarna där bopinnarna fästs svängde och ruskade betänkligt. Det måtte knirka i hela bygget. Hoppas det är välgjort. De får väl reparera under stiltje… Så där håller jag på i omsorgerna om kråkparets väl och ve.

Vi ser nästan aldrig en rörelse däruppe. Är de kvar? Har de övergivit sitt bo? Fast en dag såg jag hur någon reste på sig och smög ur boet för att flyga iväg. Men det var minst en vecka sen. Ibland sitter kråkfar vakt antingen i lutande aspen eller hos stararna i deras träd eller i sälgen bland videkissarna - osynlig. Länge sitter han stilla och bidar sin tid. Ibland ses paret ute på vingarna tillsammans. Så man undrar… om det jag såg var en synvilla – när hon kröp ur boet…

Har spejat och spanat för att se när hon flyger dit. I början gick det bra några gånger. Nu är det hemligt värre. När hon återkommer efter en utflykt och landar nära boet sätter hon sig blickstilla för att kollra bort oss. När man tittar tillräckligt länge ser man till slut inte fågeln. Och förresten tittar vi inte för intensivt, det ska man inte. Man sneglar, kisar och blänger under lugg för att inte bli för närgången. Men hon lurar bort mig varje gång.

Runt 1 april var boet klart och några dagar senare kunde man ana att äggläggning pågick. I så fall ska kläckningen ske 23:e april. Ungarna lämnar sen inte boet förrän efter ytterligare 33 dygn, enligt fågelboken. Man borde få tid att kunna filma och fota då…

 

Väninnan

15 april 2014 14:02

... och än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket. Har du tittat där?

Margus

15 april 2014 23:10

Vågar inte. Det vore för hemskt ;-)

 

Berit E

15 april 2014 18:47

Hoppas boet klarat sig - och det har det nog. Annars hade ni väl hittat delar av det på marken.
Men nog måste det ha känts väldigt oroligt!!
Hoppas alla, både födda och ofödda, i alla fall finns kvar, det är ju väldigt spännande det här med dina hemliga kråkor!! :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

15 april 2014 23:11

För var dag som går befarar jag att de gett upp. Någon gång får vi svaret. Men just nu känns det sorgligt. Kanske vänder det;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...