Idag kom stararna! Det piggade verkligen upp tung vandring på nysladdad väg i hård motvind. Stararna som är vana att bäras fram av vårvindar förskräcktes icke. Glada över lyckad resa sjöngs det för full hals i ’kajornas träd’. Ett filmklipp gav bifogad bild.

En annan sällsynt gäst rubbade rutinerna: Väghyveln! Inte vägföreningens vanliga lilla fjutt, utan en redigt stor. Hejdade oss på väg till fågelhuset och fascinerades av dess höjd och bredd. Precis att den fick plats på vår lilla smala byväg. Husbonden ryckte ut och fick guida lite i krökarna. Äntligen hade föreningen hyrt in rejäla doningar.

Sen kom RagnSells för slamsugning lagom till ettårsfirandet av vårt reningsverk. Även detta krävde viss tillsyn av Husbonden. Viktiga händelser på landet ;-)

Gav mig ut som förste vandrare på nysladdad rutt. Tungt. Men motstånd sägs ju öka förbränningen ;-) Sista biten genom lugna skogen blev rent idyllisk när bofinken drillade. Inte kunde man ana att sceneriet mot kvällen skulle övergå i rena busvädret.

Nu smattrar regnet på rutorna, stormvinden dånar i skogen och farstun är sjöblöt. Tycker så synd om de nyanlända pippisarna. De som var så glada.

En ensam traktor inleder vårbruket på våra trakter. Här är jordbruket lite senare än ute på stora Slätta, men den ensamme har varit idog med plogen i veckan. Nu kom harven fram. Och trutarna samlades i stora skaror.  

BLOGGEN FIRAR SJU ÅR I DAG! Tog ledigt från hemsidan. Bloggens startades som protest mot iråkad utbrändhet… vaddå, jag har väl alltid skrivit… och ”född med pennan i hand” som det hette. Klart jag skulle blogga… Att det varit si och så med ork och koncentration genom åren går att utläsa, men lyckligtvis börjar det där släppa klorna om mig nu. Efter sju år! Ett jubileum värt att fira.

Restbilder från veckans stadsbesök läggs ut. Länge önskad köksmandolin ska testas på alla håll. Likadant med första keramiska kniven – och inte minst ’knivburken’ som väl alla utom vi sett förut. En spaghettiburk, typ, med stående smala plastpinnar – inte olika spaghetti, typ, mellan vilka man skonsamt förvarar knivarna. Och visst köpte jag två sport-bh. Man måste ju pröva! När man fick tag i rätt storlek bildades inte lika många valkar. Sen slank det visst med två toksöta små slevar, modell dessertskedar, också...

 

Berit E

16 mars 2014 01:14

Spännande med mandolinen - jag har funderat men ännu inte slagit till. Men keramiska knivar har jag och gillar dem skarpt, bokstavligen hehehe. Men vårdas ömt måste de. En av dem börjar faktiskt förlora sin skärpa, trots väldigt skonsam hantering.

Stackars stararna - hoppas din 10-dygnsprognos ser bättre ut än min.

Härligt med rejäl väghyvel. Tyvärr missköts våra vägar inom området alldeles förfärligt. Mina varningar och farhågor förra året har dessvärre besannats fullt ut. Det lär bli ett stormigt årsmöte framöver.

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

16 mars 2014 19:38

Problemet med hjälpredor i köket är att komma ihåg att använda dem. Oftast ska man ha så lite att "det går lika bra för hand". Får man in vanan på den kan man effektivisera, tänker jag. Hoppas man lyckas lära nytt.
Kniven ska vi vårda ömt. Grönsaker kan man 'nästan' skära med vilken kniv som helst, men ser verkligen fram mot att putsa kött med den t.ex Noga med vilken skärbräda man har - tror jag. Kändes så när jag testade.

Vägföreningar kan vara förfärligt lata och bekväma. Men de blir upphunna av verkligheten till sist. Stormigt möte, hmm... låter spännande :-)

 

Väninnan

16 mars 2014 18:45

Mycket att glädjas åt. Starar, bofinkar och nytt till hushållet. Även kroppen fick sitt har jag förstått. Slit det med hälsan.

Margus

16 mars 2014 19:40

Ja, nu är det igång, vetdu... jäklar så kul:-)

 

skogsfun på dal

16 mars 2014 20:05

Jubel i busken, nu firar vi vår debut och stararnas ;-)
Apropå mandolin så är jag lycklig ägare till en gammal Nils Johan med olika utbytbara mal och riv skivor. Oumbärlig för en trägen grönsaksätare. Knivarna ligger huller om buller i lådan men bryne finnes vid behov. På min enda bänk finns inte plats för mer doningar.
Fin väg utan hålor -en nåd att stilla bedja om.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

17 mars 2014 00:08

Man kan inte få nog av grönsaksskärverktyg. Ju fler rätter man hittar på, dess mer skära blir det ;-) Får se var denne mandolin ska förvaras nånstans. Här finnes egentligen inte plats i skåp o lådor, så man får väl ORGANISERA sig, hehe.

 

Flanören...

18 mars 2014 10:13

Stararna! Då är det vår.
Har inte sett några här ännu, men vi brukar bara ha tre par i holkar uppsatta i närområdet. Här är ju lite bistrare än på slätta även.
Mandolin med tillbehör är bra grejer, men vi har en hushållsmaskin med tillbehör, som mekaniserar arbetet. Tyvärr tänker den inte åt en!
Vi har precis gjort det sista på sex kg. Lammfärs.
Nu måste vi börja äta! Frysen nästan bågnar.
Ha det gôtt.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

Margus

18 mars 2014 23:33

Tack för livstecken med aktuell rapport! Vi som följer naturen har mycket att stå i nu!
Vi har snart allt i köksredskapsväg, och finner att den enda är bra till den ena och den andra till det andra, hehe...
Wow... sex kg lammfärs! Imponerande. Undra på att frysen bågnar.

Ha det gott du med, vännen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...