Regnen har gjort naturen blöt nog för årliga höstbrasan. Perfekta förhållanden. Det dröp om träd och novemberkala grenar. Svag bris från sydväst. Marken genomsur. Vi lyckas alltid få ihop till minst en rejäl brasa om året. Märkligt vad man röjer ändå. Husbonden hölls således därborta i Parken hela dagen där brasveden sköt pistolskott ett tag. Servades med matbit och kaffe då och då. Korv och bröd blir ju till rena delikatessen utomhus.

Våra nabor stannade till i tur och ordning för småprat. Avloppet var på tapeten igen. Som alltid numera. Det är bygdens ständiga samtalsämne då nya påbud genomförs nu. Vår socken låg först på kommunens lista och alla ska åtminstone ha påbörjat jobbet för att slippa besvär med myndigheterna. Alla kämpar med frågorna: Vad, var och hur. Och till vilken kostnad.

Avsevärda investeringar sker runtomkring. Trädgårdar och åkermark är mer eller mindre uppgrävda till någon del för rör, slamavskiljare, filterbrunnar, kassetter, markbäddar… you name it. Vi blev klara med vårt i vår. Den som har maskiner och redskap gräver förstås själv, andra lejer bort det. Men många landar faktiskt i ett reningsverk likt vårt. Ett sånt bestyr man har…

Byns Folkbibliotek (ja, det gamla folkhemsnamnet har behållits) kör höstprogrammet. Nu visas en utställning om Essunga kommuns 30 år efter frigörelsen från tvångssammanslagningen med Vara kommun 1973. En ytterst avskydd reform här på bôggda, vilken 1983 högtidligen förpassades till historien som en tioårig parentes. Detta frihetens glädjerus blev jag i högsta grad delaktig i som lokalredaktör på orten. Många av de sparade – och nu visade - tidningsartiklarna bär faktiskt mitt signum. En riktig minneskavalkad. Inte mindre än 16 skärmar med tidningsklipp totalt.