Fågelhusets luftvärmepump fick service idag. En alldeles nödvändig sådan. Det dammigaste exemplar som reparatören sett. Tre timmar tog det. Med demontering av ytterhöljet, fläktbyte, rengöring, montering och provkörning.

Att fågeldammet satt sig har vi sett. Vilket bekymrat oss. Mycket. Vi har förstås dammsugit enligt anvisning, men har i flera år undrat hur man skulle komma åt resten. Nu fick vi svaret: genom expertservice. Att plocka ned alla lösa delar intill kablar med känslig elektronik ska vi nog inte ge oss på, nä.

Hittills har pumpen gått oklanderligt. Först nu – efter sju år – märktes driftstörningar och tjutande fläkt. Så fick vi se annonsen om service. Många luftpumpar har sålts och nu är de gamla nog för underhåll. Tekniken har utvecklats. Ett fantastiskt rengöringsmedel gjorde underverk. Medan vi stod i diskbaljan med de lösa delarna. Fläkttrumman var så eländig att Husbonden fick blåsa den med tryckluft innan den ens kunde diskas.

Vi var med därute 'to the bitter end'. Man är ju nyfiken. Dels på hur det egentligen såg ut i de hemliga skrymslena, dels på hur det skulle lösas. Kaffe bjöd vi på. Lunchen blev framskjuten med tre timmar. Stillastående i sval miljö satte spår i ryggen min. Och trots att Lilla Huset höll 23 grader när vi äntligen kom in, var vi så stela och kalla att braskaminen tändes på nytt medan vi tinade upp tillsammans med ett gäng frusna tunnpannkakor – snabbmat.

Pumpen gick som i fornstora dar efter renoveringen. Och nu har jag försökt göra något användbart av ett gäng urdåliga bilder. Mobilerna klarar inte skum belysning inomhus en novemberdag. Och kan inte ta normala blixtbilder med ’skalet’ på. I detta har vi förkovrat oss på nätet. "Blixtbilder blir mjölkiga med skalet på". (Ska man vara tvungen att ha mobilen utan skydd för att kunna ta bilder?)

Och jag som skulle gjort så mycket annat idag…