Nu är det slut på frossandet. Hemvändarna har lämnat vår utfodring och dragit vidare. Under en dryg vecka var här fullt hus. Ett 50-tal bofinkar och lika många bergfinkar samsades gott med ett 15-tal grönsiskor och våra vanliga mesar. De tycktes föredra fröerna på marken som vinterfåglarna sprätt ut (svårfotograferat med rörig bakgrund). Troligen fanns där fröer som blötts upp och grott, och det är extra näringsrikt och gott.

Fantastiskt att ha dem här så länge. Det visar hur viktigt det är att inte sluta med matningen för tidigt. Skön känsla att ha låtit dem äta upp sig innan de drog vidare. Roade mig med att lista alla arter som var stamgäster under dessa dagar, och nästan alla kunde ses samtidigt: steglits, bofink, bergfink, grönfink, gulsparv, grönsiska, entita, talgoxe, blåmes, svartmes, pilfink, nötväcka, hackspett, skata samt nötskrika (om nötter serverades).

Och plötsligt en dag är de inte här. Bara våra 'egna' bofinkar och grönfinkar som ska stanna just här i sommar med våra vanliga stannfåglar.

För övrigt finns tydligen vildsvin på bôggda. Har inte sett dem själv än (längtar) men grannarna har haft besök i sina trädgårdar intill husen där marken inte var så djupfryst som omgivningarna. Kanske fick någon av dem sätta livet till härom natten när vi hörde fyra skott avlossas klockan 01:15. Får man verkligen jaga så dags, tänker jag. Hur kan jägaren vara säker på att inte skadeskjuta då? Har för mig att tiden för jakt sträcker sig från gryning till skymning. Men vad vet jag...

Därtill har jag i dag lotsat Väninnan (72) ut på Facebook. Hon hade lockats av en sida där kusinerna huserar och talar om gamla tider. Se där... vi har alla våra motiv för att dra ut där. För eller senare åker man dit. Så länge man är nyfiken finns det hopp.