Är så himla nöjd i kväll… eh, natt snarare. Har legat i som en igel vid datorn. Uträttat storverk. Med mina mått alltså. DVD-filmen om vännernas Toste är bränd, försedd med tryckt bild på ovansidan och ett omslag med bild och text. Somnar nog extra gott i natt.

Vännerna fick visserligen ett första ex till påseende häromveckan, men bara för att de väntat så länge. Sen 2001 om sanningen ska fram. Hade nu tänkt bli klar med allt, men inget funkade och allt 'sket sig', om vi ska vara ärliga…

När filmen var redigerad hade jag lånat en enda skrivbar skiva för att hinna trycka på bilden, samt ett etui - innan de kom. Enligt devisen "går det så går det". Men, nej. Canons LabelPrint-program där jag skulle ”skapa” funkade inte. Försökte med andra program. Ut kom en halvskriven skiva och samtliga försök att skapa en mall för omslaget sprack redan från start. Beställde i hast skrivbara egna dvd-skivor samt fodral på nätet. Väntan… Canons support kontaktades om trilskande program. Väntan… Tålamod…

Sen kom allt på en gång. Programmet behövde en uppdatering via en pålitlig länk och så var det klart. Nåja, man måste öva och pröva. Lära sig nya program tar också tid. Sen visade det sig att till omslaget fick jag allt bygga mitt eget program, dvs en mall. Tänker ju skriva ut flera andra omslag framöver.

Övade i Power Point (svårt med måtten), övade i Excel (där bilden blev skev) och övade i Word (svårt med texten på pärmryggen). Tiden har gått, flera dagar faktiskt. Men så mycket jag har lärt mig!! Trial and error. Många utskrifter. Mycket mätning. Räknande… hej och hå… Man kan faktiskt göra precis vad som helst på datorn, bara man hittar grejerna...

Och nu är det klart. Mallar finns för flera skapelser framöver. Puh…

Vännerna kan se fram mot en riktig DVD på "voffen". Den ligger här och väntar på leverans.

Bara fem minus på nätterna. Lärkan drillar över markerna. Ett par starar syntes leta bomaterial i närheten. Dock inte våra… vi väntar dem än. Och finns det nåt vackrare än kritvita solbelysta, nästan genomlysta, sångsvanar mot klarblå himmel… Tranor hördes på avstånd. Dammens tjocka is har äntligen fått lite öppet vatten. Och sommardäcken är på bilen. Visst låter det lovande i alla fall.

Några fågelungar har vi minsann fått, men inte som i forna dar. Många av våra fåglar har lämnat ungdomsstadiet och hormonstormarna har stillnat. Då blir det också färre barn. Passar bra då vår fågelhållning ska ner på en nivå som stämmer med eget hälsotillstånd och pensionsinkomst.

Roligast bland risfåglarna är att Gule-Fule (vår vackraste hane) äntligen fått en fru som allt stämde med. Tre ungar ute och nya ägg på gång. Nymferna ruvar i sina holkar.

Och tänk... att man kan bli så glad över en upphittad knapp. Den föll ur snyggaste skinnjackan idag – i livsmedelsbutiken. Kunde ju trillat var som helst… men samtalet till butiken gav resultat. Rena turen. Utan den hade jag väl varit tvungen att byta samtliga knappar för att få dem lika. Detta gör livet enklare. Lite medflyt behövs ibland.

Så är man uppe med tuppen igen då... Egentligen före tuppen, tror jag. Härligt.

Nya dammsugaren testkörd ett par gånger. Lilla Huset finner ånyo att dessa moderna 'klumpfötter' till dammsugarmunstycken är hopplösa. Voffo ska de va på dette viset?

Klumpfoten är tjock och otymplig. Kommer inte in under låga möbler. Kan ej köras växelvis mellan mattor och golv utan växling med stenhård knapp. Frustrerande. Suger så inihelsikke hårt att jobbet blir trögt. Får köras på lägsta suget för att inte suga upp hela golvmattan…!

Vi bytte – som alltid - till munstycket TWINNER (lär visst vara designat av fotbollsstjärnan Tomas Brolin) det mest allsidiga och perfekta munstycke som finns. Och till en ringa kostnad! Det har vi nu till alla våra dammsugare – även i fågelhuset. Kommer in under alla möbler, kan växla mellan matta och golv utan en enda manöver, glider med lätthet in under mattkanter och följer varje rörelse. Lagom sug. Och framför allt TYST. Oh, my darling Twinner.

Klumpfoten från Electrolux förpassas till skamvrån, tvi, tvi och tvi.

För övrigt har viss tid måst ägnas åt Facebook. Det finns en sida om ’västgötaspetsar gamla godingar’ där jag kikar in då och då. Ögontröst i saknad av våra kära familjemedlemmar. Så ville det sig inte bättre än att ’någon’ lade ut en bild som 1) jag tagit 1989 och med 2) FEL namn på hundarna. Två fel av två möjliga. Antingen vet folk av idag inte mycket om upphovsrätten eller så skiter man i den. Hursomhelst fick saken rättas till.

Tillstår att FB kan användas till vettiga saker. Men layout och funktioner är deprimerande löjliga. Där ploppar t.ex upp små stirriga meddelanden som man helst såge att man slapp.

T.ex den här: ”2 vänner av dina vänner har hittat vänner med vänsökaren”.

Fnittrade hysteriskt åt företeelsen en stund. Det är bara too much…!