En märklig Fågel Blå landade på taket. Aldrig hade någon i grannskapet sett något liknande. Aldrig något så vackert heller, för den delen. Man gnuggade sina ögon… finns blå duvor? Inte så där stadsblå som brukligt är, utan riktigt turkos. Duvan tycktes både djärv och halvtam där den landade på bordet. Med facit i hand vet vi nu att den var totalt utmattad och hungrig. Han somnade först på dörrkolven, men följde sedan med husets folk in. Sökte trygghet för att få sova ut. Tillbringade en hel natt i taklampan.

Han hade kommit till just rätta stället. Den vilsekomne fick en fristad under en dryg månad. Man var övertygad om att någon skulle sakna en så vacker fågel och gick ut i media med efterlysning. Och märkligare skulle det bli… En exakt likadan duva landade samma dag (!) hos en annan dam 3 mil bort. Den tillbringade sina dagar under markisen för att komma undan kråkor och skator och matades där en tid.  En dag var den dock borta. Skrämd av ett stadsevenemang.  

Fågel Blå togs om hand och fick lånad bur att bo i. Som inreddes med hamsterspån och liggplats. Han åt vad som bjöds och hämtade krafter. Asylhemmet kunde dock inte ha honom kvar ty där fanns både hund och katter redan. Och han behövde flyga. Experter varnade för att duvan skulle gå ett ovisst öde till mötes om han släpptes fri. Kunde kanske inte hitta mat själv, eller skulle attackeras av andra fåglar.

Ihärdigt detektivarbete gav vid handen att duvorna troligen var målade. Ett otillåtet djurplågeri. På sina håll i världen målas tydligen duvor som tillhandahålls för utsläpp vid högtidliga tillfällen. Brevduvor som efter förrättat värv flyger hem igen. Den som möjligen tänkt göra anspråk på Fågel Blå kunde alltså räkna med att bli misstänkt för djurplågeri. Ingen hörde av sig. Inget svar om fågelns historia. De 'lånta fjädrarna' beräknas nu successivt släppa färgen vid regn och ruggning. Det har redan påbörjats.

En vacker dag kom ett erbjudande om varaktigt boende några mil bort. Där skulle han få flytta in till andra artfränder i stora voljärer och skulle få sträcka ut sina vingar. Stället hade redan flera andra duvor, så en mer eller mindre… Avskedet blev lite rörande. Fågel Blå såg både upplivad och förvånad ut i sin nya miljö och ’tillfälliga matten’ fick för första gången klappa honom på ryggen. Adjö, med dig… och lycka till.

Slutet gott, allting gott.

(Margus har inte varit indragen i dramatiken, men intresserat följt den på håll. Idag kom bilderna. Tack för dem!Klicka för större bilder.) 

 

Väninnan

7 juli 2012 00:11

Fin berättelse ur verkliga livet. Kändes bitvis lite rörande, men… slutet gott, allting gott. Vem vet vad fågel Blå har varit med om. Det lär vi inte få veta. Hoppas att allt blir bra nu när han hamnat bland sina fränder. Hans ”matte” ska känna sig stolt som har hjälpt honom att överleva.
Jag har länge tyckt att varje nyhetssändning i TV som alltid innehåller eländes elände skulle avslutas med en fin händelse. Denna hade platsat där. Fina bilder dessutom.

Margus

7 juli 2012 20:40

Den hade verkligen platsat. Media är intresserad i början, men aldrig vid upplösningen. Knepigt, ja...

 

Ewa

7 juli 2012 22:30

Vilken historia! Den blå färgen visade sig alltså vara lika oäkta som i den blå orkidé jag har där färg har sprutats in i stängeln. Den intensiva blå färgen mattas allt mer.

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Margus

8 juli 2012 00:02

Ja, men det var vackert så länge det varade;-)
För djuren vet vi också att det är plågsamt. Hur det är för växter vet vi inte, men jag anar att även de känner något.

 

skogsfrua på dal

12 juli 2012 09:40

Fin fågel Blå berättelse om mänsklig dumhet -och motsatsen:-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

12 juli 2012 22:25

Ja, se det var en märklig händelse. Och mycket fick man lärt sig på kuppen. Stollaprov.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...