Plötsligt en dag var det bara stopp. Hade i ett enda slag intet att säga världen. Min enahanda tillvaro tycktes just då inte tillföra omgivningen något. Varför ska jag skriva om detta, kände jag.

Tröttheten var enorm. Kompisens yttranden och överklagningar till F-kassan sög rätt mycket energi. Tog bloggsemester på obestämd tid. Kanske bevittnar vi just nu början till slutet på mitt bloggande, tänkte jag. En konstig känsla när man levererat dagliga inlägg i fem år.

Visst har ett och annat hänt, värt att berätta. Men orken är svag. Har inte heller orkat läsa andras bloggar. Energin läggs på lösning av filmredigerandet. En enorm uppgift. Nya program testas, konverteringar av filformat, mm. Vars alla detaljer känns tjatigt att belasta omvärlden med. Målet är fortfarande inte uppnått, men jag är på spåret. Som en enveten blodhund. Det går långsamt fram, men det går ändå fram.

Detta inlägg får väl betraktas som ett livstecken. En liten hälsning till bloggosfären. Kommer tid, kommer råd… 

 

Kjell E

17 juni 2012 06:06

Välkommen tillbaka.
Så ska man väl kunna få känna ibland. Det får inte bli nån prestationsångest runt bloggandet. Bara att gå till Facebook, med alla dess nonsensinlägg. "Nu har jag ätit". "Nu är jag på väg från jobbet/skolan". Vem bryr sig?
Jag har ju min dagens bild, som gör att det blir inlägg varje dag, men har jag inget att skriva om, då hoppar jag vanligt inlägg.
Märker att jag blivit sämre på att läsa andras sidor, trots att jag har ett tiotal som jag är intresserad av.
Ha det bra.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

Margus

17 juni 2012 21:48

Tack, Kjell! Ja, man får hålla sig i god form för att klara sociala medier, hehe;-)

 

Erika

20 juni 2012 08:59

Ibland känner man bara en stor hopplöshet i alla bokstäver som far runt och blir till ingenting, en tomhet där bokstäverna inte alls vill bildar något väsentligt eller av värde och man tänker stilla i det som ännu fungerar upptill, att nu får det nog i all fall vara med bloggandet. Det går en tid och man tänker på sina goa bloggvänner, skulle de saknar en om man försvinner...jo det skulle de nog och jag dem så är man tillbaka igen och drar loss som bara den med nya ord nya inlägg, och allt rullar på tills näsa leda infaller, ja herre min gud som det kan bli och är också. :)

Margus

20 juni 2012 23:24

Bra beskrivet, hihi. I en snurrig värld är det lätt att bli snurrig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...