Tack för ännu en regnig dag! Regniga dagar är bra för laddning av batterierna. Inget dåligt samvete för att man vilar mycket och inte orkar vara nyttig. Som en skänk från ovan att ta vara på.

Minns inte om jag nämnt mitt senaste snilledrag. Nämligen att stänga av telefonerna! När dvalan kommer smygande och man trevar sig fram med ett enda mål: SOVA… så stänger jag numera av telefonerna. Denna idé kläcktes inte förrän vid en ålder av 60+.

Vet inte hur många gånger jag somnat djupt, och väckts av skällande telefoner som även gett en enorm hjärtklappning. Sen kan man inte somna om heller… Insåg först i år att det också kan vara rent skadligt. Så nu stänger jag av och får sova skönhetssömnen ifred. Vilket lyft!

 ----------------------

Att rätta sig efter kroppens signaler är något man får lära sig vid sjukdom och skador. Tänker på aktuelle trestegshopparen Christian Olsson som nu släpper sin dröm om ännu en OS-medalj. Kroppen sa ifrån efter alla skador.

- Jag skulle velat sluta på mina egna villkor, och inte för att kroppen säger ifrån, sa Christian Olsson.

Där kom det. Ännu en som blir irriterad 'när kroppen inte gör som huvudet vill'.

Idrottare räknar på nåt sätt alltid med att de kan tvinga sin kropp till vad som helst. Hur vore det med lite tacksamhet för att kroppen höll så länge efter allt de utsatt den för. Bara att landa så hårt på ett enda ben. Och han som är så lång – och därtill tung. Gång, på gång, på gång, i både träning och tävling.

Tresteg innebär extremt hög belastning på fötter och knän och när man sett Christian Olssons tunga och klumpiga teknik förstod man ju att det inte skulle hålla i längden. Det gjorde i alla fall jag.  Det var annat med hans företrädare på trestegstronen, den kortare Jonathan Edwards, som studsade fram med kaninhopp.

Alltid tråkigt när drömmar går i kras, men sånt är livet. Vi är många som också fått skrota en lång rad drömmar efterhand. Det hör liksom till. Hur många kan lägga en sån framgångsrik karriär och fina toppresultat till sin meritlista? Och hur många kan idag försörja sig på sin hobby? Christian har tio framgångsrika år bakom sig. Och en framtid som instruktör och ledare i något han kan. Hur många har det? Tror att många skulle bli lyckligare av lite ödmjukhet inför livet.