Detta hade jag aldrig trott i min livligaste fantasi, när Skogsfrun och jag spånade om huruvida vi skulle ge oss ut i bloggvärlden den gången 2007. Idén var hennes. Själv hade jag nyfiket börjat kolla vad detta med blogg var för något. Skogsfrun visste adressen till Bloggagratis som Bloggplatsen då hette.

- Ska vi starta bloggar? kastade hon ur sig. Sagt och gjort. Först hon, sen jag - dagen efter. Och på den vägen är det... Inte kunde jag tro att jag skulle hålla ut i fem år. Men nu är vi här. Bloggen och jag.

En kraftig utbrändhet gjorde mig tveksam. Första året var kämpigt. Fann inte orden utan stor möda. Words synonymlexikon var till stor hjälp. Bara bloggens inloggningslösen på fyra slumpade bokstäver var trög. Mindes en bokstav i taget... kanske. Nu kan jag nog minnas sex i taget om det skulle behövas. Men det har tagit tid... Fem år.

Fast Stora Tröttheten och 'energitappen' blir jag aldrig kvitt. Att vara kreativt lagd - en som mår bäst just under själva skapandeprocessen - men att inte orka är frustrerande. En sån som vilar hjärnan genom att lösa sudoku. Det går trögt, man somnar och man gör fel... Bryr mig inte om resultatet eller att det ska gå snabbt - utan bara om själva tankeflödet. Här lämnas flera halvlösta sudokun, men processen är vilsam. Att balansera VILJA med VILA är tamme'tusan en överkurs bara det.

Ibland får man hålla upp ett litet tag med bloggen, filmandet eller fotandet och ägna sig åt input istället för output. Som vi säger på 'ren svenska' numer;-) Det finns stunder när man funderar på att lägga sin lilla energireserv på annat. Men sen är man tillbaka igen... och igen... och igen.

Måste bara dela med mig av en liten kortfilmsvideo jag hittade hos SVT just nu. Om en hjortkalv som vistas i en boskapshjord. Klicka på översta bilden för att se filmen. Den finns bara tillgänglig tom. 23 mars 2012.

 

Erika

14 mars 2012 15:58

Minns min inställning till det bloggande folket innan jag själv blev en tönt för det var just det jag titulerade alla som bloggade.TÖNT varken mer eller mindre. Aldrig jag skulle befatta mig med något så urlöjlig, kunde inte fatta hur någon kunde sitta och skriva om sin vardag, nääää aldrig att jag skulle bli en av dem. Haaaha...en dag blev jag en av dem. Inger Maryissa och jag har känt varandra en del år på internet och henne ventilerade jag med om jag inte skulle börja jag också. Ja jisseeeeeesssss så omvänd jag kunde bli. Har hållit på sedan 2007 någon gång, och ännu finns jag kvar i denna bloggvärld. Som det kan bli, jag säger då bara det....trallala lala

Vinkelevink

http://enstrimmaljus.blogspot.com

Margus

14 mars 2012 17:52

Ja, så tokigt det kan bli. Jag känner en (jämnårig med mig) som ståndaktigt vägrar att ens bli med dator. Tror hon håller emot än. Men ger man efter litegrann är det lätt att bli biten.
Jaså, du också en femåring, alltså. Livet förändras och vi hänger med...

 

Väninnan

14 mars 2012 22:44

Vilken tur att du bestämde dig för att börja blogga. Det har varit läsvärt från första dagen och förhoppningsvis orkar du hålla på att roa och oroa än ett tag. Det har varit sorgliga inlägg, inlägg där du stått på barrikaderna,lärorika inlägg och så dessa där jag legat dubbelvikt och skrattat så tårarna runnit. Inte att förglömma alla fina bilder och små mysiga filmer. Stort GRATTIS på 5-årsdagen!

Margus

15 mars 2012 08:42

Tack snälla du! Men vad vore en skribent utan sina läsare... platt intet. Tack, för stöd och uppmuntran, och nu går livet vidare.

 

Elisabeth

14 mars 2012 22:52

En sån gullig film med kor och hjort. Grattis till 5 år med bloggen, jag har bara hunnit med 3 år....

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

15 mars 2012 08:46

Tack, och du kommer aldrig ikapp... hehe. Fast nu går tiden fortare än nånsin förut, så... vem vet? Och man måste ju fylla tre innan man blir fem, så är det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...