Idag firas inte bara fyra år med bloggen. Det är också på dagen SEX månader sedan ansiktsförlamningen slog till. Läkning pågår ännu med muskelkramper och nervryckningar (tics) i aktuell ansiktshalva. Konstaterar lättad att läkning nog skett till 98 procent vid det här laget. Och sex månader… är faktiskt inte så lång tid. Tre månader var ju det snabbaste läkningsförloppet som läkarna förutspådde, minst tre månader. Hyser nu lätt hopp om total återställning, faktiskt.

Ryggen är dock besvärlig. Ett återkommande ämne i denna blogg. Den är värre än på länge, faktiskt – och långvarigt. Kan inte sitta vid datorn längre stunder. Inte stå vid diskbänken... glöm långkok. Enkla maträtter blir en nödvändighet. Värmedynan är en pålitlig följeslagare. Ständigt varierande rörelser är att föredra. Krypa på knäna går rätt bra, men grodperspektivet är rätt trist. Trött blir man också. Okoncentrerad. Humöret påverkas. Grrrr…

Man måste ju gnälla på något. Kanske det lättar då…?

HIPP HIPP ...

Fyra år med bloggen firas idag. Förvånad. Fyra år trodde jag väl aldrig det skulle bli när jag startade, men... vanor rotar sig fort. Både goda och dåliga;-)

Tack för alla besök! Tack alla ni, som följer mina öden och äventyr! Tack för snälla och uppmuntrande kommentarer! Tack för hälsningar!

Väl mött i fortsättningen! Här sitter man väl och knackar på tangenterna tills man stupar...