Här är man igen då. Skriver från sjukhuset, kanveta. Fick åka "lasalansen till amburettet", som det stod i en barnbok från småttingåren. Vaknade tisdag morgon med sned mun och även Husbonden tillstyrkte ambulans. Och nu sitter man här med "perifer facial pares", ansiktsförlamning alltså. Halva sidan. Tillbakagång kan ta "månader" - ovisst hur många.

Trodde i min enfald på enkel undersökning och hemgång samma dag. Ha! Nejdå... INSKRIVNING. Det stundade dygns-EKG-mätning, kanveta, med dinglande sladdar och tungt batteri om halsen. När jag vid ronden i går enträget bad läkaren att få slippa denna 'kvarnsten om halsen', log han gott.

Den ensidiga förlamningen har förvärrats en aning men verkar nu ha stannat av. Ögonbrynet hänger och ögonlocket blinkar inte självmant. Kontrollbehovet firar triumfer med ett STÄNDIGT VAKANDE ÖGA. Uttrycket att 'tala i ena mungipan' har fått en ny innebörd. Levererar numera endast 'sneda leenden' och skratten blir till förvridna grimaser. Bokstäver som P och F blir till löjliga blåsningar och det är svårt att dricka - munnen sluter inte tätt.

Värst är ögat som lätt torkar ut och förses med fuktbevarande "ögonkammare", en ful historia som kan skrämma livet ur barn och hundar. Motorcykelglasöga är en liknelse. Själv kallar jag den för cyklopögat. Man kan ana ögat bakom en liten flaskbottenliknande plastlins, trösten är att det känns bättre inifrån. 

Stroke är utesluten, då skulle visst ögat kunnat blunda själv. Virus är oftast skuld till sånt här och man letar nu borrelia i ryggvätskan. Gårdagens provtagning blev till ett plågsamt misslyckande med storgråtande patient som just då FÅTT NOG. Under väntan på nytt genomförande, lätt sövd på Operation, ringde patienten  snyftande hem till Lilla Huset.

Väl inne i dimmorna gick provtagningen galant och jag tackade ALLA närvarande från djupet av mitt hjärta. Nu väntas bara svar från labbet då. Och magnetröntgen av skallen.

Efter att datasystemet tuggat i sig den första akutremissen fick ny sådan skrivas i går. Tid för röntgen erhölls inte förrän i går kväll - efter mitt påstötande. Den fina och dyra MR-kameran kan inte nyttjas för fullt på grund av strul, systemet får stängas av och sättas på flera gånger var dag medan köerna växer.

Himla kul att jag så här i morgonväkten fick lov av nattpersonalen att gå ut på nätet för att skriva i bloggen. Grundade med nybryggt kaffe och macka men sen bar det av på bredbandsmotorvägen. Ny spännande (?) dag väntar, men NU VILL JAG HEM.

 

Ewa

16 september 2010 11:51

Vad otäckt! Stackars dig! Kramar o tankar från mig och mina marsvin

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Väninnan

16 september 2010 12:55

Vännen, jag vill också att du kommer hem. Även om Bells uppfinning är bra, är det tråkigt att veta att du befinner dig i en sjuksal när vi talas vid och inte i Lilla Huset där så många väntar på dig.
Men tur att dessa ”sjukhusänglar” finns som trots dåliga löner, underliga arbetstider och underbemanning gör sitt bästa för att du ska må bra.
Jag tror att detta är det första blogginlägget, skrivet från ett sjukhus i vargtimman, som jag har läst. Försöker se en bild framför mig...

 

Marianne

16 september 2010 15:48

Usch vilken otur du har. Och jag förstår att du längtar hem. Jag har själv haft en halv ansiktsförlamning och orsaken till den hittade man aldrig. Men jag blev helt återställd efter ett par månader. Det jobbiga var att försöka äta, då maten slank ur den delen av mungipan som inte hängde med. Tråkigt att de inte kommit på något bättre än de fula och klumpiga glasögonen.
krya på dig
kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

skogsfrua på dal

16 september 2010 17:29

Jisses, du råkar då verkligen ut! Från barndome minns jag att åkomman drabbade min pappa, men han sa alltid att det kom sig av illasinnat luftdrag. Aningen sned i ena mungipan blev han resten av livet men de har nog bättre möjligheter nu för tiden att kurera detta. Var vid gott mod och en sån tur att du röstat! Hade du dina aningar?

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

margus

16 september 2010 21:24

Tack alla snälla, för stöd och uppmuntran! Visst hade jag på känn appropå röstningen... jag menar, med lite fantasi så vet man ju att VAD SOM HELST KAN HÄNDA.

http://margus.bloggplatsen.se

 

Elisabeth

16 september 2010 21:41

Nu förstår jag varför du inte svarar på mail. Massor av kryapådigkramar från oss

http://belara.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...