En av mina absoluta favoriter.

På tv skräller det om ishockey-VM som Husbonden följer. Tur att inte jag är kommentator där, hinner aldrig med i det snabba tempot. Då skulle det väl låtit så här: "Oj, nu blev det visst mål, undrar vem som sköt, vi får se på reprisen". Eller "oj, nu blir nån utvisad, undrar vad som hände..."

Annat var det under OS i Grenoble 1968, då var jag alldeles 'uppiet' som vi västgötar säger. Och i mina bästa tonår. Skrek och hojtade, kunde alla regler och hockeyspelarna vid namn. I alla lagen, ryssar såväl som tjecker och kanadicker. Honken stod i mål och Uffe Sterner var med.

Var till och med så 'uppiet' så jag startade vadhållning på mitt arbete. Gick runt till alla och samlade in pengar, kanveta. Alla ställde snällt upp och bidrog till den harmlösa leken, även 'gubbarna på kontoret'. Tur att vinsten gick till en av de äldre männen som visste hur man tacklade saken och bjöd personalen på tårta för vinstsumman. För det var ju egentligen förbjudet med vadhållning... Hade väl inte jag en tanke på, hehe. Tänkte inte på det...

Förvånande att de lät mig hållas under tiden. Kan tänka mig hur de vuxna resonerade med varann om saken, men inte ville döda min entusiasm och initiativlust. Tacksam för det i dag.

-------

Ute skriar rävarna sina parningsrop i majkvällens kompakta mörker. Deras läte är ruggigt, låter faktiskt som dödsskrin. Som om de satt fast i en fälla eller nåt. Man får riktigt tala sig själv tillrätta att det ska bli små bebisar av detta istället.

Här sitter Heffa med mor och far. Fulsöt är mitt ord. Plockade nymfungar är inte vackra men vi älskar dem ändå. I holken såg han mest ut som en rosa broiler från frysdisken. Här är han nyss utkommen och lite mer befjädrad. Nu, några veckor senare, börjar han likna något. Äter själv, leker i repgungan och har suttit ovanpå holken och kikat in på tre efterlängtade småsyskon i nästa kull.

Varför plockar fågelmammor sina ungar så här, undrar man. Det är ju föga lämpligt för avkomman när den lämnar boet. I det här fallet är förklaringen sannolikt att allt gick snett från början. Föräldrarna bodde ihop med en annan flock, kom i bråk om en holk och fick flytta till egen kupé. Uppskattat. 

Paret fann varann, men då fick mor Pärlvit värpnöd, behandlades med värme samt sulfa för säkerhets skull och värpte pga. detta tre tomma miniatyrägg. Långt senare värptes ägget med Heffa i och mamma var nog irriterad över den långa tiden i holk vilket gick ut över den ensamma ungen. Det går inte alltid på räls.

Nu hoppas vi att Heffa snart blir en representabel nymfkakadua och att de tre syskonen slipper samma behandling. (Heffa - kort för Heffaklumpen, elefanten i Nalle Puh. Namnet kommer av att 'effalump' är engelska barns sätt att säga elephant innan de talar rent.)

Åtta nymfkullar har i år sett dagens ljus i Fågelhuset. Väntar ännu på två kullar kvar i holkarna. Ska bli kul när vi sammanför alla till en flock.