På fråga från Flanören ska jag redogöra lite för hur vår namngivning av ungarna sker. Utseende och kännetecken är grunden för namnen - lättast att komma ihåg;-)

Ibland kan det bli lite galet som med vår avelshona HELMUT. Hon hade liksom en hjälm på huvudet, det blev på engelska 'helmet' och namnet var givet... Helmut. Om vi då vetat att det var en hona skulle namnet kunnat bli Helmi. Men oftast visar sig inte könstillhörigheten förrän ett halvår senare och då är det knepigt att byta. Först kändes det löljigt med en Helmut som ligger på ägg... men nu är det hur naturligt som helst. Man vänjer sig;-)

De som inte har några direkta kännetecken får - om det känns motiverat - namn efter beteendet. Många andra blir utan. De fåglar som behålls får alltid namn. Förstås.

Värst är det med risfåglarna som oftast är exakta kopior av varann. En av våra praktfullare hanar heter t.ex GULE-FULE. Han färgade inte ut förrän efter två år, egendomligt nog. Han hade en gulbeige anstrykning i den grå färgen och man försökte undvika att få honom på bild. Dock gav han fina barn. Han fick händelsevis en gul ring vid märkningen och det gav namnet. Nu är han störst och vackrast av dem alla. Så kan det gå.

Ja, många historier finns bakom namngivningar. Flanören och jag tycks vara samma andas barn för jag minns också namnen Lilja, Rosa och Krona på kvigorna. Och Stjärna.  

Tidningen Fågelhobby kom häromdagen med berättelse om en fasan. En granne kom på besök och tyckte "oj, den där ser precis ut som en kudde hemma hos mormor". Varpå fasanen fick heta just MORMORS KUDDE, förkortat MK;-)

 

Ruth

26 februari 2010 22:03

Det kan vara klurigt det däringa med namn, men tycker du har lyckats väldigt bra, alltid så namnges fåglarna på bild, fantastiskt imponerande.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...