Nu tror jag minsann guldfebern är lös. Sveriges andra OS-guld togs av Björn Ferry i dag. Gastkramande. Ska inte orda mer om saken, för vi ska lägga oss nu. Grattis, till Ferry, grattis till Pichler, till hela OS-truppen och skidskyttelaget! Må lycka och välgång följa er i spåren. Yes. Där satt den.

Men funktionärsschabblet vid starterna i dag är inget mindre än en skandal. Både Ferry och Anna-Karin Olofsson drabbades av världens oreda vid ivägsläppet. Har aldrig sett nåt liknande. Och det var inte bara de som drabbades, flera tävlande fick sina tävlingsplaner störda å det grövsta. AKO var sååå nära bronset. Tyvärr drabbades Helena Jonsson av nervdallring och tappade fokus. Men hon har fler chanser. Pichler får peppa henne. Seiern är vår!

Två som fått lämna kanarieflocken är Rosa Blind och Nacki Blåtira. Rara lilla Rosa som trivs så gott i stora kanarievoljären fick tyvärr flyttas på. Hennes flygturer är vanskligt vingliga och tafatta för att hon ser dåligt. Troligen har hon grå starr för hon är inte helblind. Hon klarar sig bra och har lärt sig hur man kommer sig upp i tillvaron.  Hon har en bedårande uppsyn och är en rar och trevlig liten fågel som aldrig vill något ont. Hon vill bara ha det gott.

Därför gick hon och la sig hos Kopian. Där låg hon varmt och gott, tryckt kind mot kind med den ruvande honan. Det var så vansinnigt sött att vi lät henne hållas ett tag. Men till slut låg Rosa underst och mamman kom inte åt att vända sina ägg… och hur skulle det gå när äggen kläcktes? Skulle Rosa bry sig? Nej, det gick bara inte.

Nacki har för vana att lägga sig i andras bon och mest vara i vägen. Vart åker såna…? Jo, till nymferna i Royal Suite. Men en dag satt Nacki med en präktig blåtira, stackarn. Troligen hade de undanplockade kanariehanarna "Fyra Frustrerade Föredetta Fäder", som också bor där, blivit lite väl hårdhänta i sin uppvaktning. Vi har sett såna tendenser.

Så nu bor Nacki och Rosa tillsammans i en extra reservbur i fågelhusets köksavdelning, väldigt provisoriskt. I väntan på soliga sommardagar då allt ska bli som förr igen. Nacki, vars öga var helt igenmurat de första dagarna, har fått sulfa för blåtirans läkning och den har gått tillbaka fint. Klickbara bilder.

Med djur i husen händer saker hela tiden.

Nu låter det som det brukar så här års i fågelhuset. Barnskrik i varje vrå blandas med kanariehanarnas sång. Sebrafinkbarnen tutar inne i ett korgrede med jämna mellanrum och snart ska vi väl få se dem också. Man längtar. Kanarieungarnas matningspip ljuder från flera håll. Helmut & Loa matar fyra kraftiga ungar som sträcker långa halsar med fjuniga huvuden, inte så olika strutsar faktiskt. Gulan får hjälp av Nacka med sina fyra. Whitney har två där Pricken hjälper till.

Grynet tycks mata sina två själv. Tuva har lämnat fyra tomma ägg och får börja om. Brynja och Gretchen hade visst också för bråttom i starten och letar nu nya bon. Honorna brukar inspireras av allt matande runt om. Piggy som inte gjort nåt på två år ligger plötsligt på tre ägg och Ebbe uppvaktar. Spännande. Tolv kanarieungar växer för fullt.

Vi räknar också med att risfåglarna har ungar som snart ska märkas. Måsfinkarna har vi bara låtit vara i fred med sina projekt. Vad som finns där blir en överraskning. Det är så mysigt att bara stå och iaktta alla med sina bestyr. Det känns som ett under hur de kan komma överens och häcka i koloni så här.

Dagen har gått i CHARLOTTE KALLAS tecken, vi har sett hennes guldåk från igår. Från start till mål... flera gånger. Hört alla intervjuer och samtalet med farfar mm. Samt läst en hel bilaga – bara om Kalla - vi är helt uppdaterade på varenda muskel i hennes fantastiska lilla kropp. Alla är som förälskade i henne. Underbart. Det ska man suga på så länge det går.

Men vad poppar upp i denna glädjeyra om inte Elake Gubben som för länge sedan passerat bäst före… dvs. Patrik Sjöberg. IGEN! Nu hade han synpunkter på Kalla också, jag har redan glömt vad. Men... finns det inget roligare och vettigare att skriva om en sån här dag, än att låta den grinollen komma till tals. Han borde bara förbigås med tystnad och glömmas bort. Det enda han klarar numera är att tråka hela sin omgivning. Hans synpunkter är inte värda luften med vilka de uttalas. Vad han tycker och tänker är mindre intressant än en myras liv. Varför anses det så roligt att torgföra vad just den elakingen anser.

Jag följer i OS särskilt vad som händer i skidspåren, längd och skidskytte. Husbonden (således även jag) tittar även på flera galna sporter man annars inte ser så mycket av. T.ex den spännande CROSSBOARD med fyra pers i samma bana där vad som helst kan hända, det hysteriska SHORTTRACK på kort isbana med massor av deltagare i en vansinnig fart och egendomliga stafettregler eller PUCKELPISTEN där de tävlande ser ut att bara släppa iväg skidorna och helt lealöst hänga med, för det går väl knappt att påverka. Herregud, de får nog både diskbråck och artrosknän vad det lider.

För övrigt kändes min ryggtavla som en enda puckelpist, hela den, när Husbonden skulle massera bort spänningar efter min genomgångna vintervärk häromdagen. Kära söta, vad knöligt där var!

Att det sen har snöat hela dagen PÅ NYTT har inte fördärvat mitt humör. Kanske var det guldmedaljen…? Mest tror jag dock på det underbara vädret som hållit sig runt nollstrecket… YES.

Två trögproppar lämnade idag Lilla Huset för att 1) lämna in Lotto och 2) lämna blod på labbet. Återkom med lite mat och två säckar solrosfrön till vildfåglarna MEN UTAN ATT HA GJORT VÅRA EGENTLIGA ÄRENDEN. Jag hade åkt ifrån labbremissen hemma (med nödvändig streckkodsetikett) och Lottot bara glömde vi. Knäppt. Struntade sedan i att gå på PRO-mötet. Hoppas på gladare klimat i Mars.