Direktlänk till inlägg 19 februari 2010
Man kan inte vara annat än full av beundran för Anja Pärson som fixade Sveriges brons i går, vår tredje medalj. Trots den hemska kraschen som hon kunde ha tagit hennes liv. Lyckligtvis överlevde hon, reste sig upp, lindades och gav sig trots smärtor ut i samma backe på nytt dagen efter. Två lopp. Och tar medalj! Man fattar ingenting. Själv skulle jag åkt hem.
Hon tar sitt nationella uppdrag på allvar, det framgick av Anja-dokumentären som sändes strax innan OS. Hon känner sig stolt över att ha ansvaret att fixa medaljerna. Och när hon känner att hon kan, så gör hon det. Jag tror att vi är många som nu fått upp ögonen för denna storhet, vår bästa störtloppsåkare genom tiderna. Må lycka och välgång stå henne bi!
Hoppas att hon kan sprida lite av sina magiska krafter vidare till resten av OS-truppen. Kanske någon annan som tappat modet kan få lite inspiration och glöd. Hoppas det. Sällan har vi väl uppskattat en bronsmedalj på detta vis. Många har föreslagit årets Bragd-guld till Anja efter det inträffade. Ja... säg mig den bragd som slår detta.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|