Direktlänk till inlägg 18 februari 2010
Anja Pärsons fruktansvärda vurpa i går höll på att ta andan ur en. Det var förskräckligt att se. Rutinen räddade henne sannolikt från att slå ihjäl sig. Den backen var något i hästväg och bara en av alla arrangörsmissar i Vancouver. Blir både arg och ledsen över dessa skandaler.
Nej, inte över 'di svenskes' missar eller tillkortakommanden, dom är bara människor och gör så gott de kan. Och nerver är det gott om i ett OS. Nej, jag är riktigt upprörd över arrangörernas slarv. Ett OS i Sverige skulle aldrig blivit så här taffligt genomfört. Dessutom har vi snö - i massor.
I ett OS ska alla tävlande ha rättvisa och så säkra förhållanden som möjligt. Skidåkare ska släppas iväg i rätt ordning utan schabbel, det ska finnas skyddsnät vid farliga passager - särskilt vid feldoserade kurvor så man inte åker ner i raviner och bryter sönder sig. Störtloppsåkarna måste få chans att känna på HELA backen före start och det får inte stå stålstolpar i en rodelbana som man slår ihjäl sig på. Tycker att de drabbade ska kräva skadestånd nu!
Och stackars Helena Jonsson som sköt ut sig idag. Hon har haft ett enormt favorittryck på sig och media har tjatat om att hon bara skulle åka och hämta medaljerna. Nu gråter hon av förtvivlan... undra på det.
Vi svenskar mår inte bra av att vara så uppskrivna innan, då går det oftast galet. Den svenska folksjälen kämpar bäst ur underläge. Vi ska komma otippade, som underdogs, slå ur underläge, överraska. Då går det kanonbra. Det har jag lagt märke till i många år.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|