Direktlänk till inlägg 3 februari 2010
Det var ännu mörkt vid morgonrastningen. Föga anade vi vilket drama som snart skulle utspelas. Efter mycket skällande blev det småningom tyst och tiden gick... Var är dom? Har den gamle stupat? Men herregud... han har gått ner sig i dammen! Utryckning...
Matte plogade sig fram genom snön i storstövlarna och ut på isen. Vaken som naturens krafter (bara -1,3) nu håller öppen fylldes på tvären av vår 105-åring. Han kom inte upp för alla höga snövallar runt om och var bekymrad.
"Ulrik, mamma kommer!" skrek jag i uppmuntrande syfte. Den halvdöve vred öronen åt mitt håll och inväntade hjälp. Jag sjönk på ett ställe där en svag is ändå bar, ställde mig gränsle över vaken och lyfte den nödställde ur sitt prekära läge. Puh...
Sällan har man sett honom så glad. I full galopp och med viftande svans for han iväg för att komma in i Lilla Huset. I värme och trygghet. Lycklig steppade han omkring och ville aldrig sluta. Tacksam för livräddningen. Flinade med hela ansiktet och ville kramas och pussas i oändlighet.
Varför varnade aldrig Sigrid? Hon slår minsann alltid högljutt larm om han är kissnödig, har halsbränna eller andra behov som bara hon ser. Hon sa inget denna gång. Hon uppfattade väl aldrig faran. Men halsbränna... det är värre det ;-)
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|