Kanarieflickorna trycker hårt på sina ägg. TuvaLisa matar något däruppe (hon hade fyra ägg). Helmut har fem ägg, Annagreta två, Grynet fyra, Gulan tre och Grit ett.

Måsfinkarna bygger överallt och man får hela tiden serva med kokosfibrer och annat för att dom ska ge sjutton i att tjyva från andras bon. Det är bara tjyveri och rackarspel med dom där kanaljerna. Vi får nog skaffa fler måsbon.

Risfåglarnas djupa djungelsång "krrrrr-tjecke-tjecke-tjeck tjokk-tjokk" blandas med kanariehanarnas skarpa drillar som vibrerar i luften när pojkarna luftar lungorna. Förvånande att det inte blivit mer bråk bland kanarierna. Ibland är det Pricken, ibland Bruno, Rusty eller Nacka som matar samma honor. De är för söööta.

I Royal Suite är flera holkar i java-kolonin (eng. namn för risfåglar) bebodda. Det är för gulligt… när vi kommer in i rummet ser vi små gummor som kikar ut bakom gardinerna i var sina hus. I dag räknades äggen in för första gången… massor.

Hemlighetsmakeriet har nått sin kulmen i fågelhuset.

Alla nymfer har hyrt varsin stuga i kungliga sviten – i var sitt hörn. Utom Lillis och Isabell. Dom har bokat en, men inte kommit sig till riktigt än. Det blir nog, för Lillis är rätt irriterad på Pappis dominans och utmanar honom då och då på dennes planhalva. Rätt tufft. Ja, han måste ju testa… allt medan Isabell låtsas som det regnar. Kroppsspråket är bedårande.

Pappi patrullerar sitt revir varje kväll under högljutt larmande. "Bara så ni vet, så är reglerna dom samma i morron när vi vaknar"…!! Samtidigt är han såå nyfiken på hur det går i dom andra holkarna och i går kväll kunde han inte hålla sig...

Han smöööög hukande med stooora kliiiv omkring på tjocka repet, hoppade till grova grenen, närmade sig Thomas holk på omvägar för att få en kik in. Han smög så tyst han kunde upp på väggen och närmade sig ingångshålet med lång hals och ögonen på skaft. Obetalbart. Thomas ena fru som satt på taket hoppade då in för att skvallra, varpå Thomas kom ut och fräste åt Pappi: "Gå genast hem och sköt ditt"! Enastående.

Nymfernas ruvande är ännu ganska färskt p.g.a den nya möbleringen. Ingen kände sig hemmastadd, det tog tid att muta in reviren. Man ser att de behöver lite space runt holken för att känna sig trygga.

Oj, här sitter jag och babblar som om det vore ägg därinne - utan att veta ett skvatt. Vi låter det bero. Dom får hållas för vi kan ändå inte påverka saken. Det blir en överraskning.