I februarikylans depression finns tack och lov några "glädjor". Trots vackra dagar med sol, rimfrost och snö går själen i kramp när tempen visar – 11,8 grader om morgnarna. Solen må skina för full hals, det hjälps inte. Undertecknad funkar bäst i töväder.

Så jag eldar i kaminen, helt övertygad om att den där cancerrapporten var ett beställningsjobb av någon kärnkraftsjeppe och ägnar mig åt avsmakning av allt som nu åter blivit lovligt efter ingreppet i tarmen. Lite i taget, med små bitar och tuggar väl.

Ahh… det vattnades i munnen vid blotta tanken på de söta och krispiga granatäpplena som är fulla med kärnor. Länge kastades lystna blickar på dem i butiken och nu blev det av. Precis lika läskande som jag mindes.

Clementiner, paprika (särskilt den gula), räkor, nötter, russin… ja, listan är lång. Dagens grönsakssoppa kunde åter piffas upp med gröna ärter. En lång rad favoriter återstår ännu, t.ex ananas och grapefrukt… yes. Små nöjen blir stora.

Har också dragit ner på sockerransonen. Trist för en sockernasse med stort S, men det HAR varit för mycket av den varan. Bra passa på nu när man kan ersätta med andra godsaker. I långa loppet blir det rena hälsoförtjänsten. Livet är en strid, många laster att ta tag i.

 ---------------

För några minuter sen passerades tv:n där Mia och Klara snackade om hundar. Följande sketch om bajsplockning utspelades, ungefär så här:

Kvinna är ute i skogen med hund och stöter på en man som sitter och skiter vid ett träd. Hon säger då "Här är jag tvungen att plocka upp efter hunden varje gång medan du sitter här och lortar ner". Hon ger honom då en bajspåse och beordrar honom att plocka upp efter sig…

Härligt. Tänk om man finge chansen nån gång...

Dagens VM-guld till Helena Jonsson i skidskytte satte guldkant även på min dag. Fantastiskt säker skytt, denna där.