Jag firar idag

… att vi lever i ett fritt land, ett fredligt land, ett demokratiskt och jämlikt land och att vår flagga är näst äldst i världen (skapad på 1400-talet har jag hört), efter danskarnas Dannebrogen. Flamma stolt mot dunkla skyar…

… att Sverige haft fred sedan 1814. 194 år utan strid för tillvaron betyder inte att Sverige var en gåva från Gud.

Våra gränser är inte gratis, de kom till efter många och blodiga krig där många lidit och dött för att forma och bevara vårt land fritt. Det är sannerligen något att vara tacksam för.

… att Sverige är världens mest demokratiska och jämlika land, som det sägs, och där kvinnans självklara ställning i politik och samhälle är unik.

… att vi lever i ett fritt land, en nation med bara nio miljoner invånare och ett vackert land, rikt på naturtillgångar.

… att svenskar genom sekler har format, påverkat, krävt och förhandlat fram den demokrati och det samförstånd som utgör den svenska modellen. Detta är jag stolt över.

Allt detta är verkligen något att tänka på, att glädjas åt och att fira på nationaldagen. Det är stora och viktiga värden som framkämpats av generationer före oss, ett arv som förts vidare och som vi måste akta och värdera genom att aldrig ta allt detta för givet. Demokratin måste alltid bevakas och försvaras, den är inte självklar.

Hurra, hurra, hurra, hurra

Fick idag ett par bilder på den lille pilfinken med bruten vinge. Såg tydligt hur han avancerade rakt uppför stammen på snöbollsbusken med hoppande, svängde av på några sidogrenar, sen upp igen och vidare... Han kände sin väg väl och tvekade inte.

Stack raskt in efter kameran. När jag kom ut var han på drygt två meters höjd uppe i busken. Svårt att finna rätt vinkel mellan lövverket och med solen rakt uppifrån, men det gick. Han tittade ner och undrade vad jag sysslade med.

På nedersta bilden syns den brutna vänstervingen... äh, högervingen, förstås.

Hur han kommer ner har jag inte sett än. Han kanske hoppar. Dom väger ju inte så mycket. Hur som helst är han rätt cool. En annan hane som bor nära snöbollsbusken ilsknar till över intrånget och far ut från boet vid hängrännan. Varje gång. Men "Vingen" bryr sig inte. Han tycks säga "sköt du ditt, så sköter jag mitt".