Mina dagliga promenader ligger nere just nu. Gick regelbundet mellan augusti och december och magrade tolv kilo under den perioden. Sen hände inget på vågen trots idogt travande! Hopplöst trist. Därför kom köld- och julsemestern som en befrielse.

Trots uppehållet har jag vägt mig regelbundet morgon och kväll och noterat resultaten. Gick endast upp ett halvt kilo av den uteblivna motionen.

När gångandet återupptogs i januari-februari startade viktnedgången igen trots att jag bara gick en vecka i stöten. Annat trängde sig på emellan men jag blev aldrig stressad eftersom både vikt och kondis var stabil.

Men nu… efter pappas sjukdom och bortgång (en månads tid) märker jag att vikten rasat av sig självt. Utan motion. Märkligt.
Vägde i morse 72,1 kilo vilket är det lägsta under "resan tillbaka". Har alltså minskat 13 kilo sedan motionsstarten i augusti. Värt att notera.

Nattfrost i morse men vi trotsar den och blomlådorna fick nya växter. En ren nödgrej med tanke på vår nedsatta ork. Pålitliga tagetes och lobelia ersätter fjolårsskräpet som var deprimerande att åse.

Husbonden var handlingskraftig och sådde krasse och ringblommor i låda. Grodda solrosfrön ska ut i morgon utefter staketet. Mer blir det inte. Vissa år blir sådana.

Efter dagens tvåtimmarspass i pappas lägenhet intogs hamburgare vid dammen och sen rann krafterna ur mig. Till tv-soffan, somnade bums och sov i två timmar medan Husbonden bar kassar med grejer som ska tittas närmare på. Lilla Huset fylls.

Frusen. Sitter med varma vintertofflorna på, sweatshirt över skjortan och tröja utanpå det. Därtill tröja runt ländryggen, knuten med ärmarna på magen. Inte vackert men nödvändigt. Man är väl uttröttad förstås. Kaminen flammade stolt en stund också.

Hemtjänst och arbetsterapi har hämtat hjälpmedel från pappas lägenhet och lämnat nycklar i retur. Det är också ett sorgligt avsked. Saknar redan kontakten med  den trevliga personalen. I morgon kommer prästen för att spika "programmet". I övrigt vila... tror jag.