Bland pappas samlingar fann jag följande citat av Mark Twain:

"Pressens heliga uppgift är att sprida sanning, att utrota villfarelse, att bilda, förädla och höja den allmänna moralen och sedligheten..."

Detta var säkert tänkvärt redan på sin tid men i ljuset av dagens pressförfall med vältrande i skandaler, sexfrosseri, paparazzis, nöjesbilagor, elände, katastrofer, konflikter, skvaller och förtal blir det än mer tänkvärt.

Såg på inläggen från idag för ett år sen att vi redan gjort sommarens önskelista med olika projekt. Dit har vi inte ännu kommit i år på grund av pappas dödsfall. Men plockandet i lägenheten går framåt.

Vårt Lilla Hus fylls till bristningsgränsen av kassar med sånt som ska tittas över en sista gång och det som absolut inte ska slängas. Pappas nya säng står på verandan. Stereo, video, lampor och radioapparater i varje hörn. Snart hämtas CD-skivor, DVD-filmer och böcker...

Planering av begravningen går lättare nu när PRO-kören ska medverka. Ser riktigt fram mot det hela. Har just i kväll spikat repertoaren. Känns mycket trevligt. Det kommer att bli en ljus minneshögtid. I morgon kommer arbetsterapin och hemtjänsten för att ta hand om efterlämnade hjälpmedel och förbandsmaterial mm.

Allt tankearbete i pappas lägenhet är energikrävande, det märks på att jag bara kan köra tvåtimmarspass. Har därtill gått ner ett kilo utan att röra mig. Det kallar jag förbränning.

Årsbehov av kutterspån till marsvinen ska hämtas i veckan. Och vi som skulle målat fönster nu i maj... och snart ska veden in... om torkan håller i sig. De' e' mycke' nu.

Nu ser vi slutet på häckningssäsongen för finkar och kanarier. Det är bara Gretchen som ligger nu med en massa mjukisar under sig. Före kläckning var det fyra ägg så man hoppas förstås på fyra kanarieungar. Boet sitter uppe vid taket så vi kan inte se, och att lyfta upp dem är det inte tal om. De är så ynkligt små i början så det känns som om man skulle skada någon.

Helmut, Gretchens mamma, var den senaste som fick ut fyra ungar och de är så barnsliga så det är inte klokt. Fast de kan äta själva hör man hela tiden små ynkliga pip i voljären, ute som inne. Och Helmut är så mammig att hon matar.  Hennes två små gulingar är värst, de heter nu Piplisa och Pipsillen. Men det blir väl folk av dem också vad det lider.

På bilden står den sista gruppen bokorgar och holkar på tork efter tvätt. Och om dagarna är innevoljärerna ganska tomma. Alla är ute på sol- och badsemester. Utom Gretchen då. Hon tar sen semester.