Blåbärsris är kolossalt populärt att plocka med. Här sitter kanarien Rosa, men alla våra fåglar gillar det. Knoppar tar slut först, senare flisar de sönder de sköra små grenarna tills inget finns kvar.

Nya ungar har kommit ut hos kanarierna. Oranges båda ungar kände sig redo att hoppa. Inget kan stoppa en kanarie som vill ut i världen.

Först kom Grit (med glasögonteckning) sedan Panacotta (med pannfläck). Fjolårets Panacotta dog under trolig hökattack (sörjd och saknad) men vi tvekar inte att använda namnet igen. (Bild t.v Panacotta.)

Gretchens lille Rusty (= roströd på bröstet) hoppade han också. Ett syskon trillade (?) troligen ut alldeles för tidigt, den hittades död och ofärdig borta i ett hörn. Rusty tröttnade på att sitta ensam kvar och gjorde språnget. Styltar nu omkring på höga ben och med alldeles för korta vingpennor så han klarar inte att flyga upp. Han har fått sällskap av Oranges unge Grit. De ligger ofta tillsammans i ett hörn. Matas då och då av respektive mammor.

Grynet som kom ut för ett tag sedan och som var en sådan duktig flicka (tror vi, jag menar... duktiga flickor känner man väl igen) fortsätter att vara duktig. Man får tårar i ögonen när hon tittar till sina små kompisar i hörnet och försöker mata dem. Hon kan väl inte mata på allvar...? Hon är ju bara ett barn själv och lämnade "vaggan" för bara två veckor sedan.  Men hon iakttar hur mammorna gör och laddar sedan mat från skålarna och utför matningsrörelser mot de tiggande småttingarna. Urgulligt. (Bild - urdålig - på småttingarna)

Googles matar TRE ungar i sin tredje kull. Helmut ruvar målmedvetet och får vara ifred.

----

Nya risfågelbarn kläcks i andrakullarna. Åtta nya bebisar i två holkar. Ringmärkning om någon dag. Sparvpapegojorna hade härom dagen fyra ungar i en holk, sex ägg i en annan och minst fyra ägg i en tredje holk. Även hos nymferna har stora saker hänt: Pappi och Topsy har ruvat fram fem ungar som väser likt ugglor inne i holkarna.

Thomas med Lili&Sussi har nog slarvat i år. Av tio lagda ägg  såg endast två ungar dagens ljus för några dagar sen. Man gapade nog över för mycket när de "stal" Residenset från Pappi. Revirstriderna gav väl ingen lugn och ro och vem vet om de lyckats ruva alla äggen lika noga...?

Varför måste allt hända på en gång? Fattar inte verkligheten att jag inte orkar med det här tempot? Neej, verkligheten bara klampar på. Nu måste det lugna ner sig, annars lär min hjärna stänga ner på en-fas igen. Exakt så känns det när utbrändheten får återfall, har jag kommit på. Det är som när strömmen slår av på alla faser utom en enda. En fas som inte ger nog energi utan bara tillräckligt för att lamporna ska nå ner på dimljus.

Skulle helst bogga om något annat, något viktigt eller roligt. Men här finnes icke tid. Sörjer detta. Frustrerande när vardagen pockar på å det allra värsta med ännu en dag i administrationens tecken. Men ibland finns inget val, det bara händer. Egna kroppen (själen) blir inte glad åt läget. Lär få betala dyrt väldigt snart.

Ringde idag om felaktiga markiserna som reklamerats. Ringde tv-handlar'n om råd för nya parabolboxen som är igång, men inte med så knivskarp bild som vi hade innan. Tog mig en lutare i tv-soffan på två (!) timmar innan hundarna åter fick mig på benen.

Min bil hämtades på Bilmeken och bluddrar inte längre. Gott. Men dyrt. Yes... två friska bilar igen! Köptes små fällstolar till fågelhuset, för oss att sitta på med kaffemugg i hand. Saknat länge. Köptes "askhink" (inte slaskhink) hos försäkringsbolaget, vilket brandförsäkringen kräver. Och i morgon kommer sotar'n för provtryckning av kamin och skorsten - äntligen.

Pappa kvarligger på sjukhus för att balansera värden på blod och socker. Framöver väntar insulinsprutor. Gastroskopi ska också göras nu. Han är vid gott mod och vill ha besked om vad som skett i kroppen.

Någon frågade mig om jag har funderat på hur det blir om inte pappa...

Neheej, det tänker jag inte på! Att pappa finner en dräglig tillvaro är vad som räknas. Något annat tänker jag inte ta ut i förskott. "Var dag har nog av sin pina."

Efter denna hektiska period får jag dra ner på "sändandet" och bli mer mottagare, hur det nu ska gå till. Bli mindre kreativ, mindre skapande, ta mindre av egna resurser - en tid. Mindre output och mera input, som vi säger på ren svenska numera. Låter vist, tycker jag, men...