Direktlänk till inlägg 24 januari 2008
Tänker på en hemsk resa jag gjorde för ett antal år sen. En resa jag aldrig glömmer. Orsaken var ett styrelsemöte där jag faktiskt riskerade livet…
Har varit eldsjäl under 30 år av mitt liv och jobbat ideellt för SAKEN, så jag har lite erfarenhet av det. Det är inte klokt vad man satsat både tid och pengar när man tänker efter. Och livet… Som t.ex under skräckfärden ensam hem från ett styrelsemöte 20 mil bort. Mitt i natten, mitt i vintern med 25 minusgrader. Då var jag rädd.
Mötet drog långt ut på tiden. Mitt i natten var det dags att ta sig hem. Det var redan mycket snö och mer föll det. Min gamla bil var genomkyld och startade med ett nödrop. Värmefläkten tjöt ilsket och dog strax, jag frös i den iskalla bilen och rutorna frös igen.
Spolarvätskan frös. Såg därför inte mycket och ishalt var det. Fick köra långsamt och den redan långa resan tog ännu längre tid. Stannade titt som tätt, ensam på mörk landsväg i obygden, tvättade rutorna med snö från dikesrenen. Vägen låg öde.
Då var jag RÄDD, grät av ilska och förtvivlan och förbannade mig själv för att ställa upp på sånt där. Ilskan, kylan och rädslan höll mig garanterat vaken. Resan klarades men hemmet nåddes inte förrän klockan tre på natten.
Det var sista gången jag gav mig ut på sådant. Efter den resan satte jag gränser för reslängd och årstid i samband med möten. Ingen skulle behöva riskera sitt liv på det viset. Det är det inte värt.
Nu är jag ingen eldsjäl längre. Skönt att ha tid med sig själv och sitt eget.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|