Snubblade idag över min gamla SOLDATINSTRUKTION HÄST för kavalleriet (1942) i bokhyllan på jakt efter annat. Hur kan man snubbla i bokhyllan...hehe? Nå, jag gjorde så i alla fall.

Detta är den bok ur vilken jag lärde mig rida på bondens gamla häst POJKEN som jag hade till låns när vi inte arbetade på åkern. Boken var farfars och för mig blev den en guldgruva, en underbar liten handbok i fickformat. På 1960-talet fanns inte så många fina häst- och ridinstruktioner i bok och film som det gör nu.

Senare köptes både sadel och träns från Försvarets Överskottslager men i början var det barbackaritt som gällde. Tränset tog jag från selen och tillverkade "tyglar" av ett rep som splitsades* runt bettringen, allt enligt bild i denna utmärkta skrift. Mäkta stolt över den bedriften.

Vi upplevde mycket tillsammans, han och jag. Han blev min käraste vän. Har tidigare skrivit om honom HÄR.

Han var en tålmodig läromästare och jag gjorde många fel. Men Boken hade alla svar; skötsel, stallbäddar, sjukdomar, ridlära, seldon... ja, det stod till och med hur man drog upp hästar som gått ner sig i kärr, det behövde jag tack och lov aldrig tillämpa;-)

Vilka minnen!

Boken kunde jag  utantill, vi  övade och övade.

På baksidan sitter fortfarande några smutsfläckar med spår av hackelse som liksom etsats fast och dem tar jag inte bort, det är såå rart.

Visst gick jag ridlektioner på stora ridhuset i Göteborg också, men Fanjunkar'n och Ryttmästar'n som ledde lektionerna skrek så till den grad att det blev otrevligt för en nybörjare. Det var allt lugnast att öva själv ute på landet.

*Splits = hopflätning av ändar av tågvirke, t.ex för att förlänga en lina eller för att göra en ögla.

 

Vita känner igen

23 januari 2008 17:04

Ja, dessa kavallerister - som de skrek och gormade....och inte verkade de förstå sig på hästars natur heller

http://vitabrevis.bloggagratis.se

 

skogsfrun

24 januari 2008 07:47

Den ridläran står sig fortfarande, inget nytt under solen:) Synd att du lät dig skrämmas bort från ridskolan, på egen hand är det inte lätt att lära sig den svåra konsten. Nu har du väl chansen!? För hästarnas skull var det bra att kavallerierna försvann, djur har inget med våra krig att göra. De hästkarlar som där utbildades är snart utdöda och med dem mycket kunskap tyvärr. Skogsfrun lever med en sån relik sen 27 år. "Inte förstå sig på hästars natur" pytt!!

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

margus

24 januari 2008 11:19

Hihihi, Skogsfrun! Du e' för go'. NU...!!! Margus är på upphällningen, ryggen tillåter knappt promenader just nu. För övrigt är jag numera RÄDD för hästar bl.a för att jag inte är alert nog att se upp. Tunga och starka djur det där. Vill inte ha en söndertrampad fot till, tack. Optimist där.

 

skogsfrun

24 januari 2008 11:50

Dä ä la inte under hoven du ska va dä ä på RYGGEN!;) DIN rygg mår bara bra av den gympan:)

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

Vita menade inget illa

24 januari 2008 17:45

Vill bara klargöra Skogsfrun....jag menade inte att kavallerister inte förstå sig på hästar....jag fick bara lära om när jag kom i kontakt med horsemanship och quarterhästar - det handlar nog mer om Vita än om kavallerister

http://vitabrevis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...