Ingen har väl missat att man upptäckt en ny planet med förutsättningar för liv. Europeiska astronomer vid ESO i Tyskland fann Gliese 581c som den kallas och som "bara" ligger 20 ljusår bort. Gissa om rymdforskare runt hela världen gått i taket. Men hallå... med en farkost som färdas med ljusets hastighet tar resan dit 20 år!!! Hur realistiskt är det? Vilken planet lever rymdnissarna på?

Nu har den europeiska rymdstyrelsen ESA (motsvarighet till NASA) fått luft under vingarna för projektet Darwin, som ska skicka upp flera satelliter i rymden för avsökning av de 1000 närmaste stjärnorna. Man förutspår att det bl.a ska "ge oss en bättre idé om vår plats i universum"!

Men hallå... behövs verkligen så mycken energi och klimatförstöring för att få en idé om vår plats i universum?

Sitt ner i båten och meta ett par da'r så klarnar det nog! Det är rent märkligt hur mycket som klarnar när man tar sig tid att filosofera fritt. Rymdnissarna har nog glömt det. Vi måste INTE fara runt i rymden som skållade troll och förstöra miljön på den planet vi faktiskt HAR, här och nu. Men man nöjer sig inte med att tro, man måste VETA. Denna strävan måste vara mänsklighetens gissel.

"Darwin kan komma att avgöra en av mänsklighetens stora gåtor" sägs det. Jamen, jag tror det är meningen att mänskligheten SKA HA en stor olöst GÅTA att fundera över, att förundras inför. Det är nog homo sapiens' enda möjlighet att känna sin begränsning, jag tror att vi i längden mår bra av det. När den begränsningen saknas släpper väl alla spärrar för Monstret Människa.

Bloggaren Anders Wallner konstaterar klarsynt att nu fattas bara 0,4 planeter så kan han "fortsätta äta mat som transporterats över hela världen, flyga och låta tv:n stå på standby om nätterna". Beräkningar tycks visa att det krävs 2,4 planeter för att härbärgera mänsklighetens nutida livsstil. Jag sympatiserar med hans ironi.

Och Darwin...? Jag är måhända ensam att känna det som helgerån att använda hans namn i sammanhanget. Charles Darwin som vi förknippar med naturligt urval och evolutionsteorin, den som beskriver hur livsformerna utvecklats på JORDEN. Just det, ingen annanstans.

I går kom en liten rackare insusande genom hallen, svängde in i tv-rummet och under soffan mitt för mina ögon. Utan att skämmas! Ytterdörren står ofta öppen nu, innan kvalmig sommarvärme och flugor tar över. Nu går det bra, trodde jag... i helskotta heller.

Snart stack han ut igen samma väg han kom in, kvick som en vessla. Hade väl gått fel kanske... Där rök min dröm om en amerikansk flugnätsdörr med liten svängdörr nedtill för hundarna. Man förstår ju vem som skulle bruka den! Hur kul kan det vara inomhus bland hundar när hela naturen är ett dukat bord?

Under morgonkaffet hörde jag ljud som hör hösten till... knapranden från knäckebrödsskåpet. Vad gör dom inne NU? Är det klimatförändringen? Dags att kolla gamla tätningar som brustit... Det är alltid livat på landet.

Då mindes jag mina spontana skisser från 1972 när jag flyttade in i ett torp som stått obebott om vintrarna i många år. Där härskade mössen och var så hemmastadda att de inte brydde sig om varken folk eller fä. Gäster vid kalas fick roligt, de reste sig upp från middagen och rusade hit och dit "titta här är det några på spisen" och "här sitter en i soffan" etc... Vid dessa minnen spann kreativiteten igång, scannade skisserna och monterade ihop dem.

Möss är bedårande men man kan inte bo ihop med dem. Ut med fällor. En kväll vid sänggåendet hördes en smäll följt av illtjut under diskbänken och det slutade inte. Väl där fick jag se en stackare sitta fast med svansen i slagfällan. Vad göra? Har alltid varit en rådig typ så jag laddade en ny slagfälla och lyfte upp den med musen i så att huvudet hamnade i rätt läge på den nya. Pang. Så kunde man äntligen somna. Grymt ja, men alternativet?

... är det lätt att bli nostalgisk och sentimental. Så är det för oss alla förr eller senare. Blickar bakåt och firar med ännu en bild av "min" häst Pojken, selad och klar i stalldörren för arbete på åkern. Då var det den vackraste bild jag hade på honom. Förvarades i plånboken för att kunna visa andra hästtjejer. 

Gårdagen flöt i stilla tempo med ugnsbakad lax till middag och bakelse till kaffet. 84-årig Fader deltog, kort, blomma och paket anlände, bl.a. ljudböcker och CD med Kim Larsens senaste "Gammel hankat". Inte lyssnat än (stereon är darrig) men god stund väntas.

Samtal från Kompisen bekräftade att radiointervju med P1:s granskningsprogram Kaliber lyckligen genomförts. Sänds söndag 6 maj kl 13.03, del II om miljardrullning i Försäkringskassans inhyrda utredningsföretag som inte gör annat än kränker sjuka människor. Skönt att ha bidragit till nåt vettigt!

För övrigt tragglar jag nu med att lära mig om poddradio. Läst på, prenumererat på favoritprogrammen i P1 (Filosofiska rummet, Tendens, Medierna, Publicerat, Tekno, Kaliber, Språket, Spanarna, Vetandets värld & Tankar för dagen), kollar hur det laddar hem och hur man sköter detta. Mp3-spelare saknas men man kan lyssna via datorn.

... på demonstrationsvågen med ännu ett infall.

Svårt att låta bli när opinionssiffrorna pekar åt "rätt" håll.

Sälj INTE ut våra gemensamma tillgångar!

MÄNNISKAN i centrum istället för profiten!

.. så firar jag 1:a Maj med min alldeles högst privata demonstration och fana här i bloggen.

Dagen som för övrigt varit helt perfekt vädermässigt med alldeles lagom temperatur och inte för stark sol har jag ägnat åt "koppleri" (inte så allvarligt som det låter;). Jag har sammanfört Kompisen med den journalist som nappade på mitt mail om DEN ALLSMÄKTIGA Försäkringskassan. Jiippie, hoppas mycket på detta. I bästa fall blir det radiointervju där hon kan nå ut till svenska folket med hur kränkningar av sjuka går till idag. Håller tummar och tår.