Den första kabbelekan i dammen ger en särskild lyckokänsla, yes.. det är på gång. Kabbelekan är samtidig med vitsipporna men så kraftfull i färgen att det känns som långt inpå sommaren. Flera av småbäckarna utefter fälten i grannskapet är fulla med dessa gula solar. Och länge står de dessutom. Det kan inte hjälpas, det ÄR min favoritfärg.

Stilla flyter dagarna... Idag har jag "bara" vilat och det är för mig en stor framgång. Sovit, löst sudoku, lyssnat på musik...typ. Har ju faktiskt sjukpension! Håller på att lära mig vila och njuta utan att få dåligt samvete, jösses... det är en svår konst. Jag tror vi är många som behöver öva på det.

Har också börjat lära mig att prioritera upplevelser framför nyttigheter. Således valde vi i kväll att se den gamla filmen I HETASTE LAGET med Jack Lemmon, Tony Curtis och Marilyn Monroe samtliga medlemmar i en damorkester. En riktigt gammal klassiker, rolig rakt igenom.

Och milde tid vad det blåser.

Stora parasollen åkte över ände IGEN. Sist drog den med sig bordet som är genomborrat av parasollbenet. Med följde även stålfästet som var nerstucket i marken samt markstenen runt omkring.

Nu har Husbonden gjutit fast fästet ordentligt. Denna gång åkte "bara" parasoll och bord. Vinden hade lyft parasollen ur sitt fäste (det är en TUNG dito) och vi fann hela härligheten inne i guldflädern med några brutna grenar. FÖRBASKAT. Vi som sa att parasollen ska FÄLLAS IHOP vid blåst. Nu kanske vi kan lära oss.

Jaha, nu får det bli Anticimex till mössen. Det fanns "bara" en i knäckebrödsskåpet, tackom och lovom, men illa nog. Husbonden har monterat hinder där de troligen promenerat in genom stora entrén så nu kanske man vågar öppna dörren för att vädra ut värmen om sommarkvällarna.

Vilken värme, förresten? Just nu smattrar regnet på taken och vi tänder lampor i dunklet inomhus. Mysigt på sitt vis.

Det smattrar dock inte värre än att jag hör några filurer som stökar med något i badrumstaket... Dom skulle för sjutton vara utomhus så här års! Likadant i fågelhuset, där fångas möss var och varannan dag. Sorkar gräver gångar under trädgården och nu har funkian drabbats. Nä nu får det bli slut på det här. Anticimex är inte billiga men har förbaskat effektivt gift.

Gift spreds även på åkrarna i förrgår. Visserligen på påbjudet avstånd från vår prunkande trädgård, men, men... man vet aldrig. Alltid lika obehagligt. Tänk om häcken skulle drabbas. Man får väl ersättning till ny, men vem ser till att den växer upp snabbt nog...?

Bilden från vattenfallet vid vår fiskdamm. Har inte ett dugg med texten att göra, men är roligare än giftsnack.

Vi hann också få in fåglarna! Vinden drev visserligen bort från oss, men för säkerhets skull tog vi in dem. Ha! Lättare sagt än gjort. Det var alldeles för tidigt och dom tittade konstigt på oss. Det går inte att skynda på för då blir det kalabalik. Lugnt och metodiskt viftar vi med håvarna så droppar det in några i taget. Sist blir alltid de kaxiga och morska, de som tänker själva och tycker... vaddå, vaffö då, vi har inte sett nåt? Till slut lyckades vi. Och bonden kunde köra stora giftsprutan. Äckligt. Vi gick inomhus för att inte se.

Så var pappa här på middag i går. Passade på att intervjua honom om tider som varit och farit, framför allt i släkten. Många noteringar att ta hand om. Kul. Passar utmärkt i detta rofyllda väder. Men först.... fåglarna. Dags att diska gårdagens skålar och ladda nytt. Lite att äta till mig själv också.