Dag fem blev sista akten på nymfernas triangeldrama. Isabell fick aldrig nån ordning på killarna som blev rörigare än nånsin med sina utsvävningar.

Dramat fick sin upplösning genom att vi beslutade avbryta övningarna och helt sonika tog bort holken. "Vaa? Är holken borta?" Det blev betydligt lugnare i voljären. Ja, ....harmoniskt.

Funderingar vidtar nu huruvida vi ska behöva flytta Isabell med EN kille till egen voljär för att häcka ifred, eller möjligen sälja/byta bort en av pojkarna. Det svider lite i hjärtat men man måste ha en flock som fungerar. Ännu en tjej kan behöva köpas in. Helst vill vi ha frihäckning i koloni så att det blir så naturligt som möjligt.

Men jag HAR läst och hört att det KAN bli lite rörigt med kolonihäckning. Det var en chansning. Man får pröva och lära efterhand.

Till minne av mamma lägger jag in de finaste bilder jag har av henne, här i 20-årsåldern när hon nyligen träffat pappa.

Elsa var vänlig, generös och alltid snar till skratt vilket hon bevarade hela livet trots en alzheimersjukdom den sista tiden.

Bild t.v. 1980-talet Mamma fortfarande fullt frisk följde mina skriverier i tidningen.

Sista tiden (t.h.) bodde Elsa på Lindbacken, ett underbart demenshem. Bilden tagen av personalen några månader innan hon gick bort 2005 på annandag jul.

Idag besöker vi minneslunden och sen middag här med pappa. Åh, jösses vad ska vi ha då...? Till frysen med språng.

---

Pappa hade idag med sig min absoluta "idolbild" av mamma som tonåring för inscanning i datorn. Så nu är jag riktigt nöjd med hennes plats i bloggen.

Säkert hade hon sytt kläderna själv, eftersom hon var sömmerska. Jag tycker det framgår av frisyren att hon inspirerats av alla filmer som hon och systrarna gick och tittade på.