Husbonden har fräschat upp parkbänken på vår "piazza" med utstikt över papegojburen där häckningsbestyr pågår.

Nymfungarnas aktiviteter förevigades i morse, tyvärr genom nätet. Inte sååå kul, men att fota inne i voljären stör verksamheterna. Så detta får duga. Det blir lite som leken "finn fyra nymfer"...

Efter "stora skjortstrykningen" åkte jag idag 19 mil tur o retur för att ta stygnen efter insättning av implantaten. Husbonden skulle jobba men var med all rätt orolig. Dit gick väl bra. Skulle ju passa en tid och var pigg. Hem var värre. Mitt under mitt sovdags! Jag höll mig vaken men det var inte mer. Blundade till åtskilliga gånger, och detta på grund av att jag har så ont av dagsljuset. Ögonen bli trötta för ingenting. Nu får det räcka! Inte en gång till!

Erinrade mig plötsligt, cirka tio mil från hemmet, att jag inte prövat mina bilköringsglasögon ännu. Dom inköptes i våras och har bara blivit bortglömda!

Men om dom inte hjälper vet jag inte hur detta ska lösas.

Så nu är stygnen borta och skönt var det. Gjorde ont. Man hade ju förankrat sömmen så långt ner att det nästan satt i kinden! Fy tusan. Gott att komma hem med livet i behåll.  Och jag har VILAT. Nu väntar tre månader innan det ska grävas i tandköttet på nytt. Den tiden ska jag njuta av.

Nu går det för långt. Nu har FN (enligt Ekot) kommit med en rapport som visar att korna med sina pruttar och rapar släpper ut MER växthusgaser än transport och industri.

DETTA GÅR JU INGEN VETTIG MÄNNISKA PÅ.

Det är något lurt med det här. Som om jordens idisslare skulle producera mer farliga gaser än världens alla transporter med bil, båt och flyg (!), all världens industrier (!), alla rallytävlingar, dragster- och speedwaytävlingar (och träningar) samt månfärderna...! Pyttsan. Jag köper det inte!

Jag är övertygad om att den mäktiga bilbranschlobbyn på något sätt ligger bakom det här. Dom känner naturligtvis hotet från all jakt på transporter. Och agerar därefter. Det sägs inte vem som stått för fiolerna, men man har fått ingen mindre än FN att leverera rapporten! Och det sägs inte hur mycket mänskligheten pruttar och rapar.

Nu har tyska forskare uppfunnit ett "antipruttpiller" som ska råda bot på olägenheterna. Världen är upp-och-ner. Och allt detta för att vi ska fortsätta transportera in absurdum. Jag skäms å mänsklighetens vägnar. Fy för den lede!

Vad har jag gjort idag? Vissa dagar går i slow motion. Man plockar lite här och där och undrar sen vad man gjort.

Det började i går kväll när vi kom hem från kaffe hos Väninnan, och hundarna somnade så sött, så sött, härligt trötta av umgänge med brorsan.

Kompisen ringde sent och berättade att hennes mamma låg på sjukhuset med en hjärntumör, och hela världen var upp och ned. Det kom helt oväntat och hon behöver allt stöd hon kan få. Vi pratade till ända in på denna dag. Och man blev lite dämpad.

Det hängde nog kvar till idag för jag var trött och sov någon timme efter middagen medan Husbonden byggde nya grindar till garageplan.

Sen klippte jag ner uthängande grenar över vägen och fick material till alla fåglarna. Jösses vad glada de blev, stora som små. Spännande med löv och knopp. Gillades även av marsvinen.

Städat för "små hästarna" blev det också och sen har vi skvallrat med grannarna i flera omgångar. Sånt får också ta sin tid. Se där var dagen i ett nötskal.

Nymfungarna är så fina just nu, två månader gamla. Pappi har slutat mata sina för ett par veckor sedan för nu kläcks det nya i holkarna, andra omgången. Det kläcks hos Thomas också men han är för snäll mot sina och matar än. Men dom äter själva också.

Ungarna har lärt sig gå ut om morgonen och in på kvällen, och leker och undersöker hela voljären om dagarna. Är så roliga att följa. Klättrar omkring i insatta björkris och äppelgrenar. Testar allt och övar hela sin kropp. Kliver så låååångt ut på smala grenar som dom kan och roar sig med att gunga där. Tills dom tappar balansen framåt eller bakåt.

Tränar sig att hänga kvar i en fot, klättra upp genom att använda armarna (förlåt vingarna) för att sega sig upp igen. Nyper i blad och bark. Går promenader på marken, antingen i gåsmarsch eller var för sig. Vaggar fram med bred kropp på korta ben, snubblar ibland, tar sig ett dopp i badkaret, gräver i jorden, hittar små kryp, smakar på blad... ja, vad allt gör inte fågelungar. Och vilken motion deras kroppar får!

Skickliga flygare har dom också blivit. Behärskar alla situationer.

Det är bara en som är lite egen, Pärlvit (Pälle kortare). Han sitter för sig själv och njuter och leker inte med dom andra barnen, sitter ute ensam om natten. "Jag vill bara sitta här och ha det lugnt och skönt. Och lukta på blommorna"... eller vad det nu ska föreställa.

Ännu har de bara börjat säsongen. Och de är alltid lika efterlängtade... NÄCKROSORNA. Bara namnet är vackert.

En har blommat ut och nu står flera nya knoppar på kö. Men dom väntar på vackert väder. Näckrosor är smarta, gillar inte regn. De sluter sig så snart det är mulet, men när solen och värmen kommer då viker dom ut sig i sin fulla prakt.

Vi har tre plantor i dammen. Den rosa-vita (se bilderna) blommar mest och bäst  och har etablerat sig bäst. Den vita är åtta år och blommade inte förrän i fjol första gången. Nu har den två rejäla knoppar.

Den röda har gått om den vita. Är inte så gammal men fick en god start och blommar med fler blommor för varje år. En är förbi och tre nya knoppar står beredda.

Bilderna visar den rosa-vita från i fjol.

Morden i Midsomer. Äntligen tillbaka i tv. Viker åtta tisdagar (en har gått) för tionde säsongen. Älskar den brittiska deckarserien och är tydligen i gott sällskap. Vi är många som gillar kommissarie Tom Barnaby. Någon har visst räknat ut att det tills nu skett inte mindre än 150 mord i grevskapet Midsomer. Milde tid.

Egentligen inte klokt att frossa i mord, men för mig är det inte det som är grejen. Jag är ett bildfreak och njuter mest av miljöer och karaktärer. Ibland följer jag inte ens upplösningen utan snöar in på den engelska lantliga idyllen med sina vackra små halmtakstäckta cottages och prunkande trädgårdar, små smala vägar som slingrar mellan höga häckar och stenmurar. Jag seglar med och bara tittar, insuper alla detaljer, mår bra och ler igenkännande. Så är det på engelsk landsbygd... eller var 1972 när jag åkte runt.

Nåja... ibland är ju problemlösningen intressant också.

Den lilla söta men kluriga deckaren Miss Marple (Agatha Christies figur) är ännu en trevlig bekantskap under fyra onsdagkvällar. Också den i mysiga miljöer.

Och sen... den brittiska deckarserien i 1940-talsmiljö på måndagar Foyle's War.

Därtill går Vita Huset i repris med över 20 avsnitt på måndagar. Här har bildfreaket ögonen på vid gavel. Lyssnar inte på handlingen över huvud taget när dom traskar runt i sina korridorer och är upprörda över något politiskt problem. Nej, jag tittar på inredningen! Njuter av de mysiga miljöerna (säkert fejkade) som skapats inne i West Wing. Hur har dom kunnat få det så ombonat och hemtrevligt.

Ett sant bildfreak har redan bänkat sig.

Tv-sommaren är räddad!