Morgonen var vit av rimfrost och sex minusgrader kall. Man kan inte säga annat än att vädret växlar väldigt. Hänger knappt med i svängarna. Kände efter och fann att humöret var gott, ja... faktiskt lite upprymt. Den känslan har jag längtat efter.

Lyckoruset vårdades ömt hela dagen allt medan kaminen hölls het i råkylan. Bestämde mig tidigt för att jag faktiskt skulle ta mig till Kyrkans Samtalsgrupp på kvällen. Föresatsen höll hela dagen och jag kom iväg också. Prövar mina skadskjutna vingar i olika sammanhang, och det håller. Trevligt folk och vänliga samtal.

Träffen inleddes i kyrkan med stilla Andrum till meditativ musik. Kunde varit riktigt rogivande om inte kyrkbänkarna varit så förtvivlat ogästvänliga. Rena tortyrredskapen för min rygg, men man får gilla läget. Det uppvägdes något av den goa värmen under bänkarna. Gôtt, när det isar på ute.

Har hört att kyrkbänkarna ska bytas mot stolar, vilket behövs om jag ska gå till just den kyrkan fler gånger. Träffen fortsatte med föredrag och bildvisning från Israel i församlingshemmet. Halvintressant, 'sjuka ögat' var trött - men ryggen fick åtminstone vila på bättre stolar. Vid hemkomsten till Lilla Huset i kvällningen hade vädret svängt till mildgrader. Så håller det på...

- Skulle aldrig anat att du ens haft förlamning om inte du sagt det själv, sa urmakar’n idag när jag tittade in som brukligt efter klippning hos frissan. Kul. Vet nog bäst själv, men jag lyckas alltså kamouflera de sista resterna väl ;-) Även frissan såg förbättringen förstås.

Energin spirar svagt. Börjar faktiskt få lite idéer i skallen också. Hörde mig själv surra om ommöbleringar och förbättringar inne hos fåglarna i morse, vilket gjorde Husbonden så uppmuntrad att han äntligen fick upp snöpinnarna ute vid vägen.

Nåja, euforin varade några timmar, sen slocknade jag med glasögonen rätt ner i tidningen på köksbordet. Att läsa om sossarnas depression kan verkligen göra en sann socialist… nedslagen. Att S skulle bli så vilset när luftslottet rasade är tragiskt att bevittna. Bra, dock, att krismedvetandet börjar vakna - ännu ett bra drag av Mona. Patriarkatet och betonghäckarna behöver skakas om. Nu är eldsjälarnas tid - undrar när de ska släppas fram.

Stämningen vid Lilla Husets middag steg avsevärt när Lunchekots Tidningskrönika i just detta ämne saxat dagens clou ur Gefle Dagblad, citat:

”Tryckpressarna går varma i centrifugerandet av olika kandidater som kan tänkas ta över ledarskapet i socialdemokratin. Ingen känns vare sig komplett eller självklar, så namnen lär fortsätta att idisslas ett bra tag framöver. Varför inte nysta i andra änden i stället? – med att ringa in en gärningsmannaprofil.”

Fyndigt uttryckt av David Nyström, GD.

... i Lilla Huset, men vi blev bjudna på farsdagsmiddag hos Bonusdotera med sambo. Trevligt att språkas vid om angelägenheter i ett ungt pars aktiva tillvaro - ingen av dem är några curlingoffer. Skönt att veta att båda är föredömligt ansvarstagande och försedda med goda moraliska kompasser.

Hundarna fick lämnas hemma ännu en gång (snyft) ty där finns redan en hund och huset har alltför många trappor för våra gamlingars välbefinnande. Vår Ulrik är nu faktiskt ganska dålig vissa dagar men vi tog en tur i Parken med dem före avfärd så de skulle vara nöjda.

Enda oron när vi lämnade dem var att Sigrid skulle må dåligt av en smaskig rot hon hittat i Parken... vildpersilja...(?)... eller nåt. Men näej, hon hade inte kräkts ner hela huset och allt var frid och fröjd.

Väl hemma igen fortsatte jag påbörjad säkerhetskopiering av bilder, filmer och ljud till extern hårddisk. YES...  det blev äntligen gjort. Och det riktigt ordentligt också! Mycket nöjd.  

Gör också skärmdumpar (print screen) på hårddiskens alla filer så jag säkert vet vad som ligger där. Skriver ut sidor med detta (se bild nedan) för överskådlighets skull. På kö för samma behandling står nu alla officedokument från 'datatiderns begynnelse' fram till dags dato. (Gud, vad man samlar på sig...) Hade tur vid senaste kraschen då allt gick att spara, men man vet ju inte nästa gång...

   Klicka för större bild

För övrigt har vi sorg över folkhemspartiet (S) kris. Hoppades att Mona Sahlin skulle klara biffen, men maktgubbarna i betongpartiet tyckte annat. I det läget gjorde hon rätt i att avgå. Nu får vi se vad 'gubbsen' hittar på. Någon ny kvinna blir det inte på länge, tror jag, och knappt några framtidsvisioner heller.

Själv tycker jag att S ska driva på för att lämna EU. Ett bra nytänkande, enligt mitt förmenande. Och det bjuder jag på. Tycker partiet gått kräftgång alltsedan vårt intåg därstädes. Hursomhelst bör S inte gå längre åt höger nu, för där är redan upptaget av så många andra. Hoppas vänsterfalangen går segrande ur fajten. 

- Tack snälla du för hjälpen!

- Det var inget, det är så 'roligt' (!) att vara med dig och arbeta, sa Husbonden med pillemarisk min.

Vi frostade äntligen av frysen i köket och jag hade nog märkt att han lett i mjugg över mina utbrott när det rann på som värst.

Var nämligen högst irriterad över MITT oplanerade infall med avfrostningen. Jag formligen HATAR att inte ha praktiska lösningar på viktiga moment, som nu - att fånga upp spillvattnet. Minns att jag hade nåt bra förra gången det begav sig, men nu var den idén puts väck.

- Men VAD hade jag förra gången? Jag VEET att det var nåt bra. Så där sprang jag hysteriskt omkring och tittade i skåpen efter detta ’något’ - när det redan börjat rinna. Golvet blev vått, isbitarna hoppade omkring och det var klart att det rann in under frysen också…! Tillräckligt med trasor hade vi inte heller… fort fram med dem. ...Men VAD hade jag förra gången?

När krisen var ett faktum fick det bli en balja vilken som helst, och den nådde inte ens in under pipen där det rann. Husbonden slet fram en liten rostfri flat skål för att leda vattnet till baljan, och när den ideligen föll ned ställdes ett kastrullock på tvären som stopp... SNACKA OM DÅLIG LÖSNING. När det väl rann på fick det duga, men varje gång man kom emot baljan rasade arrangemanget. Och hela tiden muttrade jag irriterat ”Så här ska man inte behöva ha det”.

     Klickbara bilder

Nåja, det blev avfrostat. Och tack vare Husbondens ingripande slapp vi torka hela golvet, det var ju bättre än inget. Har fortfarande inte kommit på ’det bra-iga’ jag hade förra gången. Men jag lovar mig själv att… till NÄSTA GÅNG ska det vara löst.

---------------------

Äntligen fick man nåt vettigt gjort. För övrigt vandras det mellan väggarna i Lilla Huset i en tämligen enahanda tillvaro. Vilar upp mellan vårdresor och förkylning med slitsam hosta. Grimaserar i spegeln då och då. Kokar hundmat, kör några maskiner tvätt, sprättar upp post, sorterar papper, slänger gamla tidningar som hotar svämma över bord och bänkar, lagar mat, diskar, vilar, hostar... Dagarna är korta... November är återhämtningens tid.

I går på Alla Helgons Dag sattes nio gravljus ut i Minneslunden, och två hemmave’ – för hundarna. Bra med ljusen hemma, för då har man koll på hur de brinner, dvs. darrigt... De slocknade av sig själva efter EN NATT– mindre än halva utlovade tiden (trots vindstilla och uppehåll). Jag ger mig sjutton på att man dragit ner på kvalitén för att spara pengar. Inte ens detta område är heligt för marknaden. Alla leker butik numera.

Tacksamt att slarva med kvalitén på gravljus, förstås… De som åkt långt och satt ut dem har rimligtvis inte möjlighet att kolla att de verkligen brinner de utlovade två dygnen. Dessutom var de stansade hålen i locken vassare än vanligt och skar in i handen. Säkert billigare plåt i dem (sade gnällspiken).

Min bil är servad o besiktad och snart kommer väl skatten också. Det går i ett. Kamremmen behöver bytas – i sinom tid - och ett odefinierbart oljeläckage är upptäckt.

Ansiktsförlamningen är inne på åttonde veckan och alls inte bra ännu. Ögat krånglar med blinkningen, tycker det var bättre tidigare. Men jag KAN VISSLA – lite försiktigt… om jag samtidigt nyper mig i ena mungipan.

Örats trumhinna fladdrar hela dagarna inuti huvudet som om man var ute i blåst, men den effekten uppstod först under förkylningen... Hostan håller på att ge sig, sakta, sakta… Tror på bättre tider.

Man har helt klart blivit blödigare med åren. Var tvungen att lämna kvällens Mitt i naturen på tv där man filmat sillgrisslornas ungar när de kastar sig ut från klipphyllorna på Gotland för att komma till sina pappor i vattnet. Alla klarar sig inte utan ”smash” bara rätt i steniga marken – med ljud och allt. Och en del pappor ligger kvar på vattnet till morgonen därpå och ropar på sina ungar som förolyckats. Fy attan, vad äckligt det är.

Förr var naturfilmerna snällare på nåt sätt. Nu ska allt visas. Och höras. Grisslorna har vi sett förut och nu räcker det för oss. Jag lämnade scenen och Husbonden slog över till fotboll. Vi vet att bara de starkaste överlever, men man MÅSTE INTE TITTA.

Även skräckfilmer är ruggigare numer med surroundljud. Vill inte ens höra det. Har också slutat se vålds- och misshandelsfilmer samt kriminalare med psykopater och allt makabrare mord. Jo, vi har nog blivit blödigare.

Nä, i Lilla Huset ska det vara snälla filmer i lugnt tempo med lyckliga slut. Till söndag kan vi t.ex kika på klassikern Broarna i Madison County med Meryl Streep och Clint Eastwood, det är annat det.

Helt okänslig är jag däremot inför den nya BOKEN som försöker ta ära och heder av vår ”motvillige monark”. Det blev något av västgötaklimax när alla journalister förväntansfullt radade upp sig till utlyst pressträff och bara fick några ynka ord innan kungen vände på klacken och försvann:

– Jag har sett en del rubriker som inte har varit så trevliga, jag har pratat med min familj och drottningen. Vi vänder blad och går vidare.

Faktiskt lustigt... vad hade dom trott?

Jo, hon har försvunnit på den gamla klassiska Kanolds Eucalyptus-Menthol. Man får ändå vara glad att halstabletten fortfarande finns i butikshyllorna, bedrägligt lik originalet men… mig lurar dom inte.

Vid närmare studier visar det sig att påsen ändrat utseende ett par gånger. Moderniserats ska det väl kallas... Men helt i onödan, menar jag. Ska det vara nostalgiskt så ska det.

Från början stod det ÄKTA ovanför namnet. Sjuksköterskan i vit stärkt mössa, blågrå klänning och förkläde behölls ännu en tid (se nedan så fin hon var), men nu är även hon ”moderniserad” till… jag vet inte vad. Synd.

Från begynnelsen till nuvarande (klickbara bilder)

fast... undrar om inte burken var allra först...?

Kanolds Eucalyptus hörde tillsammans med Kungen av Danmark till hemapoteket i min barndom på 1950-talet. Eucalyptustabletterna skulle därtill lösas upp i rykande het mjölk vid förkylning. Det där med varm mjölk växte jag fort ifrån, men tabletterna smakar fortfarande lika gott.

Bara tre hundrameterslopp idag. Jo, så känns hostattackerna. Fullständigt utpumpad och kraftlös – fram till nästa attack. Minsta rörelse, minsta skrattanfall, har resulterat i våldsamma och utdragna utbrott minst en gång i timmen… Många hundrameterslopp under en dag (lite lindrigare nätter). Den hostan visste var den tog! Tämligen medtagen med träningsvärk både här och där, en krampande lårmuskel samt akut hot om ryggskott. Puuuhh…

Hostan har belägrat mig i drygt en veckas tid, fram till i morse – just när jag undrade om ’Coccillanan’ skulle räcka förkylningen ut. Nu äntligen känns en liten lättnad, kanske läker det ut.

Börjar kunna TÄNKA på behövligheter igen, det börjar ju så… och snart kanske man orkar TA TAG I DET också… ena frysen väntar t.ex på avfrostning.

(Bilden visar en hosta sieboldiana elegans.)

Husbonden ryckte tag i städning av fågelhuset idag - alla voljärerna, på egen hand! Själv är jag ännu för matt dylika övningar. Är glad att jag orkade se hela 'Sommarpratarna' på tv i kväll. Har faktiskt inte orkat sånt heller. 

Idag postades även brevet till vårdcentralen om den danske läkaren. Hade också ett snack om saken med VC-chefen som gav mig B12-sprutan, han rycker in som sköterska ibland. Han rådde mig även att sända brevet till Patientnämnden och så ska ske. Brevet är faktiskt rätt tufft.