Flörtisprojektet från igår fortsätter. Fostermamman är ganska diskret med matningarna så man går i spänd förväntan. Man passar på att kika in när hon flyger ut för att äta. Idag var det kraft i Parveln.   Jo, där fanns spänst i arm-, ben- och halsmuskler och med ny mat i krävan. Ser man på.

'Kraft i arm och mod i barm - ungdomsvarm i bardalarm' nynnar jag då. Ni vet... ur Mandom mod och morske män, vilken jag nu fått lära mig är en snapsvisa. Den har jag kunnat hela mitt liv, vete sjutton var jag snapp(s)ade upp den. Kan det ha varit skolan? /Se text nedan/

Husbonden reparerade voljärernas yttre nät inför våra sommarutfärder. Vintersnön - den myckna och tunga - har pressat ner detta tätt inpå inre voljärtaket och det var inte bra. Mår inte bra av att åka hemifrån när höken kan komma åt fåglar som sätter sig på insidan nätet. Det måste vara avstånd emellan. Inte för att vi lämnar hemmet så lång tid i taget, men… nu är jobbet gjort!

Således företogs liten resa till Grannstaden för att hälsa på Husbondens båda döttrar – i tur och ordning. Sigrid följde med förstås men blev duktigt matt av alla intryck i stadsmiljö. Hon har levt hela sitt liv på landet och tyckte det var tröttande med alla cyklister som kom emot oss på gågatorna. Lite väl mycket för en ståndaktig västgöte som ’kan själv’ och ska lösa allt på egen hand. Nu sover hon djupt.

För övrigt har jag framlevt timmar i bokföringens förtrollade värld. Man blir lite dimmig i hjärnan och världsfrånvänd när man dyker in i alla konton. Har övat på ett (för mig) nytt bokföringsprogram (SPCS) som jag haft i min ägo sedan 2002 men inte orkat lära mig. Hittills var det enklast att harva runt i den gamla varianten från 1995. Nu är den tiden snart förbi.

Programmet funkade i 486:an, i Pentium II:n och XP:n men vill icke kommunicera med Windows 7. Nu vill jag ha allt i samma dator och har inget val. Kom en liten bit på väg idag. En bra start.

Zlatan blev räddningen denna 'lögardags' kväll med Milan – Cagliari. Husbonden suckade lättad.

Melodifestivalen är förfärande barnslig – detta tretimmars skrikiga spektakel. Har krystade humorfria dialoger blivit en kult eftersom alla värdländer kör samma koncept? Vilken kategori tittare vänder man sig till? Det håller en skrämmande låg nivå med tanke på kostnaden. Har inte 125 miljoner tittare högre krav på underhållning? (Skönt med egen blogg där ilskan kan ventileras.)

Låtarna kunde jag tänka mig att höra - eventuellt. Varför inte bara köra dem rakt av och skippa tjafset, fjolliga presentationsfilmer och allt ovidkommande. Juryjönseriet på samma nivå kan vi också vara utan. Kom till saken, leverera resultaten via cyberrymden och släng upp det färdiga resultatet i rutan direkt. Så vi slipper denna pina – un grande spettacolo. (Äh, inte kan jag italienska… det är Google, vars översättning ständigt förbättras.)

Googles Översättning har Lilla Huset för övrigt haft mycket stor nytta av just idag. Husbonden kom hem med ett nytt reningsfilter till dammen. Med teknisk manual – på engelska. Sökte på nätet efter: pond filter laguna manual och fann bums en pdf-fil med exakt samma innehåll. Vitsen med det…? Från pdf-fil kan texten numera kopieras och klistras in i Googles översättningstjänst. Stora textsjok översätts på sekunden.

- Detta är sjukt, sa jag. Ständigt lika förbluffad över teknikens landvinningar. Detta är fasen i mej inte klokt. Och bra blev det. Tjänsten blir ständigt bättre, nu är även ordföljden bra och endast några små missar hittas. Fantastico. Det värsta är att översättare blir arbetslösa...

-------------

I morgon är det val igen. Omval i Västra Götaland. För att några stollar slarvat med rösträkningen i det riktiga valet – sånt får bara inte hända. Det skulle vara belagt med dryga böter för rösträkningsschabbel! Det är viktiga grejer. Förstår på ett vis dem som säger att 'de redan gjort sitt'.

Med detta schabbel luckras demokratin upp. Det är alltför viktigt för att lägga ner sin röst. GÖR INTE DET!

Gud give att det går bra för RÖDA SIDAN så att vi får behålla våra gemensamt ägda sjukhus och slippa se dem sålda till utländska bolag. Jag vill förbaskemej ha mitt sjukhus och mina specialister kvar. Vill inte att data om mig och min hälsa sprids över världen med en utländsk ägare. 

Så var vinterkappan på igen då… Rena väderbergochdalbanan - från 25,3 till 4. Omväxlande... är väl ett understatement. Och när man väl blivit uppvärmd sådär, känns temperatursänkningen större.

En som lever i nuet kan knappt föreställa sig den go’a aprilvärme som drev upp löjtnantshjärtanen så att de strålade så glatt ikapp med solen, för att i nästa stund falla platt till marken av frost. Tyckte så syyynd om dem.

När de väl blivit nedtryckta och beklämda kom ’värsta värmen’ åter vilken lurade Lilla Husets matmor att spöka ut sig i både shorts och solhatt och dammfiskarna att leka så vilt att en miste livet (kråkan). Nu kämpar ’hjärtana’ med rehabilitering i slagregn och motvind. Vad skulle detta vara bra för…!

-----------------------

Lilla Huset fick avloppsbesiktning à 800 kr. Kommunen inventerar. Och ålägger enskilda fastighetsägare dyra investeringar för att leva upp till tänkt EU-nivå. Ska bli markbädd, kanveta. Det är väl som vanligt bara Sverige und ’die dummen Schweden’ som följer reglerna medan andra länder vräker ut orenat avlopp från metertjocka rör rakt ut i Östersjön. För vi ska vara ’bäst i klassen’...

Många bönder runt oss har antika avlopp som inte renas alls och aldrig slamsugs. Att de nu måste uppdatera sig är i sin ordning. Men vårt avlopp som godkändes på 1990-talet när vi byggde är bra, det slamsugs årligen och borde kunna gälla. Åtminstone tills övriga EU är ikapp. Suck.

Varför denna nationella statushöjning ska belasta enskilda fastighetsägare, undrar jag. Det går an att leka bäst-i-klassen när andra betalar. Och nu tänker jag mest på enpersonshushåll med en låg pension som enda inkomst... Får de alls låna till investeringen? Det blir kännbart. Somliga kan bli tvungna att sälja och flytta.

Statligt bidrag är ju inte att tänka på, för de pengarna är redan i EU… och subventionerar tomatkastande spanjorer. Miljövänligt så det förslår...

Nu har böckerna kommit. De är faktiskt inbundna och påkostade, 240x240x150 mm storlek. Helt prisvärda. Varför lade inte LRF Media ut en bättre bild på sin hemsida, det är frågan. Inte bara nostalgi, det är landsbygdshistoria – i bild. Skrev om dem HÄR.

Städar dammiga vrår i fågelhuset – noga. Tar tid. Blir härligt fräscht. Att städa därinne på eftermiddagen är särskilt mysigt. Då vilar alla fåglarna. Det är lugnt och stilla. De vilar faktiskt vid 15-tiden varje dag året om – trots att de har kortare dagar om vintern.

Fågelhusets trappstege och lilla pall har fräschats upp med färg. Stegen, en gammal femtitalare, var förfärlig innan - i original, med grå stålstativ och röd plastmatta på stegen. Därtill skavd och fläckad av målarstänk. Att vi inte gjort nåt åt den innan fattar man ju inte. Dessa använder vi särskilt nu i häckningstider för att kika in i holkar och bon. Nu ser de läckrare ut.  

Astrildpojkarna har byggt sig ett eget litet bo tillsammans, (se bild). Så trist att de inte fick ha sina honor länge. Nu är de för gamla för att få nya flickor, men de har sällskap av varann.

Nu sjunger häckningarna på sista versen. Ska bli skönt att slippa den ideliga passningen som pågått i snart fyra månader sedan februari. Orkar inte ens räkna alla kokta ägg som gått åt (de ersätter larver som fågelungar annars föds upp med). Sex ägg om dagen under större delen av tiden. Vi och andra fågeluppfödare står nog för en stor del av landets äggkonsumtion. Svenskarna åt visst sex miljoner ägg i timmen under påskafton, enligt Sveriges Radio. Kan det stämma…?

25,3 grader i går. Alldeles för torrt för den värmen – så här tidigt. Synd om växterna. Vattnar en del, men det förslår inte mycket. Man förleds tro att det är sommar, men än är det långt kvar. Lätt att dras med, men vi ska inte ha för bråttom och jaga på nu.

Städning av fågelhuset har pågått i dagarna tre. Först alla voljärer, sen mattorna och golvet. Idag väntar 'finlir' och fönstertvätt.

Två nymfholkar har veckogamla ungar, i två andra sågs äggskal vilket tyder på kläckning. Kanarieparet Esther och Hugo har kläckt sin tredje kull. Fler kanariehonor ruvar. I går fick dessvärre en vuxen kanarieunge avlivas. Brutet ben - rätt av, bara…! Om man bara visste hur det gick till. Oftast sker allvarliga skador när de blir skrämda, men vi vet inget. Usch, stackars liten, som var så glad… Sånt där hänger kvar i huv'et en tid.

Snoken solar vid dammen. Lövsångaren sjunger med kraftfull stämma varje morgon. Flera par svartvita flugsnappare håller till både i trädgården och parken. I går kom de första svalorna och ko-ko hördes från göken uti grönan dal. Ös i naturen.

Visst försökte kråkan fiska i dammen även idag. Nätet räckte inte till allt staket så jag fick hämta en hel hög med kompostnät och ställa ut där det fattades, sånt har vi hundägare i legio.

Bokföringen är klar, deklarationsunderlagen likaså. Snart är det iväg.

Årets första värmeåskväder väntas senare i dag. Lägger därför ut inlägget i god tid, sen är det väl proppen ur. Bifogar bilder från bilkön till söndagens kosläpp samt Byns konstvandring där vår fotoklubb deltog med bilder på tvättlina.

 Bild även på Väninnans gubbes gips efter fotoperation. 'Gipsaren' frågade vilken färg han ville ha och för en sann Elfsborgare kom svaret direkt: gult och svart.

Nä, nu drar jag till fågelhuset och tvättbaljan och då får det åska så mycket det vill…

Klicka för större bilder

”Nordanvinden är alltid kall, varifrån den än kommer” sägs det ju. Det go’a aprilvädret tycks ha tagit semester. Vinterkappan på och vinden pressar sig in i Lilla Huset, så vi sparkar igång varmluftspumpen om kvällarna. Läste i en kommentar att det snöat uppe i Dalarna...!

Inte ens våra fåglar vill vara ute. De startade friskt i morse, men inom kort försvann de in igen. Det får vara någon måtta på friluftslivet, tyckte de väl.

I Royal Suite pågår ruvning av andrakullarna, alla ligger på ägg. Thomas och Sussie kom ju tillbaka dit så snart den lilla lutinoflickan kommit ut ur Gustafs holk, den som Thomas försökte köra ut. Hon har läkt sina sårskorpor på ryggen men Gustaf klarade både att mata sina fem ungar samt hålla Thomas borta från sin holk.

För att slippa mer bråk om Gustafs holk flyttade vi en av de lediga holkarna till samma långsida för att se om Thomas nöjde sig med detta. Det fanns en ledig plats längst bort i hörnet så där hänger nu fyra holkar på rad. Och tänk… det passade herrn. Bara det blev på rätt sida så. Härligt när man kan hjälpa till att lösa konflikter.

Årets nymfungar är avsevärt lugnare än förr. Inte för att de nånsin varit stirriga, men nu är de verkligen trygga och säkra. I tur och mognad tar de sig ut i utevoljären och prövar sina vingar, vistas i solen, klättrar och leker, för att sen ta sig in till kvällen för egen maskin. Aldrig några uppslitande scener med förtvivlade föräldrar som inte lyckas få in sina ungar. Allt går så smidigt. 

Det kan bero på att föräldrarna nu har erfarenhet av flera års häckningar och vet hur man uppfostrar barn. Det kan också vara så att våra tre nya hanar har en trygg och harmonisk inverkan på hela flocken.

Det börjar dra ihop sig till kläckning i veckan. Vi har ingen aning om hur många ägg där finns för de ligger så hårt på dem i holkarna. Risfåglarna är också inne på andra kullen, vissa kanarier på sin tredje omgång. Sebrafinkarna som fick återvända till flocken efter boplundringsraiderna har fullt upp med att ligga på egna ägg så det verkar som om kanariernas ägg får vara ifred just nu.

Väninnans Äkta Hälft är nu opererad i foten, där en sena hade sprungit av för två år sen. Patienten har vaknat till och befinner sig väl. Man håller tummar och tår för att allt ska vara i sin ordning.

Bara att erkänna som det är. Vårsolen stressar mig. Man vill ju så gärna ta vara på det fina vädret. Då inträder villrådighet, beslutsvånda, kaos. Stress helt enkelt. Vilket gör mig trött… så att INGET blir gjort. Tacka vet jag sensommar och höst, då stora lugnet inträder. Inte lätt att vara människa.

Tusan så kallt idag, hoppas folk haft ordentligt med kläder på idag – det hade jag. Vi fick hit vännerna på pajträff - sista dagen för Väninnans gubbe innan operation av foten. I morgon vid denna tid är det över, sen väntar åtta veckors gips. Vi kämpade i det längsta på vårverandan i en gnutta lä, men till slut gav vi upp och begav oss inomhus.

Husbonden har roat sig med att egenhändigt tillverka en ställning för perennarabatten i vilken klematisen förväntas klänga så glatt. Jag fotade mina klädinköp (tänk om man kunde drapera dem som de skyltar i affärerna). Nu gäller det att hitta lämpliga andra kläder att matcha dem till…

Första Maj är för mig Socialismens Högtidsdag – hur man än firar den. Inte konstigt man är socialist, nästan född under ett demonstrationståg som man är. Mamma och pappa demonstrerade som vanligt förstås. När taktfasta trummor och Internationalen dånade ville rebellen ut.

Färdigt blev det först på natten, den andra maj… men ändå. Tonerna från ’Upp till kamp’ får mig att rysa, den bästa start man kunde få. Pappa hade nog velat att det skulle skett Den Rätta Dagen.

Nu finns mycket att ta igen och analysera när det gäller årets första maj-tal. Medierna visar ju inte så mycket numera och man kan inte förlita sig på deras rapportering. De flesta gör allt för att förminska och negligera Håkan Juholt. Men där bedrar de sig. Läste en kolossalt intressant intervju med honom… men den kan jag återkomma till. Snart är det han som sätter agendan.

Och med en stärkt socialdemokrati får vänstern den draghjälp som behövs, eller vice versa… V och S är samma andas barn, komna ur samma ursprung. Hoppfullt.

”Das Auto”, väste Husbonden och jag med whiskystämmor i kör. Vi skulle testköra nya diskmaskinen och valde först autoprogrammet. Ingen hit kan jag säga, den körde i 108 minuter. Helt i onödan med sköljd disk, men testas skulle det.

ECO-programmet var än värre… 168 (!) minuter. Som fågelholkar sitta vi gapande. Skulle inte utvecklingen gå framåt…? Snabbprogrammet går på 30 minuter men torkar inte. Nå… vi hittar väl rätt så småningom.

Städade för marsvinen och drog sen till hundutställning (åskådarplats). En kompis skulle visa några hundar och det var evigheter sen vi sågs. Praktiskt 'göra två flugor på smällen' på hemmaplan. Insåg att det var ännu längre sedan jag var på hundutställning.

Dessa tillställningar är rena lotteriet. När Sigrid visades som ung med skevt tångbett skrev domaren ’nice teeth’ (!) i protokollet. Ja, de äro mycket charmiga, men alls icke korrekta. Så håller det på…

Byn vimlade av bilar när flera evenemang kolliderade. Fullsmockat på vägar och P-platser. Liv i luckan. Kom hem till dukat bord och Jansons Frestelse. Lyxigt. Kände strax stort behov av att vara 'nyttig', jag också, men greps av plötslig villrådighet.

Försökte gå i shorts för att ta vara på solen men upptäckte att i detta plagg kan jag inte jobba - på med jeansen igen. Samma med solhatten som behövs för att slippa solgult hår. Insåg sen att jag nog var trött och somnade på uteplatsen - jag som skulle fotat klädinköpen från igår.

Efter en halvtimme med ryggen i skugga och ökande kall vind uppsöktes vårverandans lä, då iförd båd’ vinterkappa och solhatt…! Vilken syn - tur man bor enskilt. Vinden tilltog än mer i både kyla och styrka – vilket hör Valborg till. "Än är det vinter kvar, säger mor" och ikväll kördes luftvärmepumpen med full speed en stund.

------------------ 

För övrigt surnar jag till över Lyssnarbokklubben som meddelar att man tänker utesluta mig som medlem – om jag inte handlar mera inom kort. Jaså, Bonniers kräver nu köptvång för medlemskapet! Det räcker inte längre med de böcker man förband sig att köpa när man gick med. Marknaden börjar bli styv i korken!

Glad Valborg på er därute! I morgon är det Första Maj... undrar vad Håkan Juholt ska tala om. Om vår nya 'allemansrätt', kanske... samhället åt folket (Power To The People)!