’Gångandet’ är igång. Initialt har fötterna värkt, benen svullnat och kroppen sugit åt sig vätska, kanske sånt som händer, vad vet jag. Min corpus undrar väl vad som är på G… Äntligen uppe i fulldos med sex km per runda, artrostån tål ej mer. Målet är nu minst den sträckan per dag – om inget annat ovillkorligt står på agendan. Idag blev det även en extra runda med Sigrid - utan fotvärk…   .

Underbart väder. Njuter i fulla drag. MITT höstväder. Någon sa att högtrycket ska hålla i sig en vecka. Hoppas…  

Vårtbitarna spelar ännu varje natt och har så gjort trots både regn och blåst. Fladdermössen anas bäst i arla gryning när de går in för att sova - strax intill vårt sovrumsfönster. Man kan väl påstå att vi bor vägg i vägg. På nedre etaget hördes annat bekant knaprande i väggarna... Färskt råttgift är utlagt.

Vårlökar har inköpts till nya rabatten. Vintergäck, snödroppar, krokus i olika färger, allium, påsk- och pingstliljor. Samt nya scilla då de gamla är stadda på vandring ut ur trädgården mot söder.

Efter dagens inköp verkställdes sightseeing på bôggda. Hamnade osökt på gården från min farmartid, ett idylliskt läge vid vägs ände. Obebott, öde och med inlett förfall. Tragiskt. Allt verkade mindre och pyttigare än från foton och minnen. En märklig upplevelse. Var ju ändå inget barn den gången, för fyrtio år sen.

Fågelvännerna hämtade tio kanarier som får det finfint på nya stället med stor utevoljär. Dagens rapport förtalte att de redan hittar både ut och in. Vi behöll i år endast tre för egen del.

-----------

Och rymdskrotet damp ned i Canada, nära Calgary. ”Inga skadade rapporterades” sa man. Men… OM nu, Gud förbjude, någon ensam varelse fick den på skallen så lär det inte heller bli någon rapport... eller hur?

Lånade två underbara böcker på bibblan igår. Kunde bara inte låta bli. Såna där med detaljrika illustrationer som man kan titta på hur länge som helst och hela tiden hitta nya saker… ’En stad genom tiderna’ och ’En gata genom tiderna’. Så stora att man kan vika upp dem över hela köksbordet och frossa i de fina teckningarna. Där förlorar jag mig i timmar. (Klicka för större bilder)

Man följer en gata respektive en by och dess utveckling från stenåldern till modern tid, 12 000 år, tittar in i hyddor och hus, ser hur folk levde och försörjde sig, folksamlingar på torgen, från jakt och odling till handel. Från grekiska filosofer till romerska bad och akvedukter. Fantastiska böcker för barn, tänker jag.

På så vis har jag min egen bokmässa hemma i Lilla Huset samtidigt som den årliga Bokmässan i Göteborg öppnade idag. Glad att Husbonden och jag upplevde Bokmässan en gång på 80-talet, för idag skulle jag inte orka med ett sånt besök.

- Du gjorde’t igen, konstaterade jag nöjt. Tandläkaren fixade min ena framtand i arla morgonstund. Inget akut, hade bara gått med på en tid i ottan vilket fick upp mig redan klockan fem för att klara av det. Tarmen är inte så pigg på tidiga utflykter. Nedre delen av tanden var tunn som glas, men hon grejade det utan sprickor. För bara 600 spänn. Remarkabelt, bara det.

Fåglarna har fått rent i fågelhuset och vi njuter allihop. Ett gäng kanarier väntar i egen kupé på resa till kompisarna framåt lördag. Stridsdammet har lagt sig och allt andas åter frid. Rena myspyset bortsett från dagens hagelstorm som med förmörkad himmel anfäktade Lilla Huset.

Klicka för större bilder 

Den var ändå inget mot vad som ska dimpa ned fredag kväll på våra breddgrader… rymdskrot på ett halvt ton. Med korpgluggarna öppna bör man kunna se stjärnfallet som ska uppstå när större delen av Nasas satellit UARS förbränns vid mötet med jordatmosfären. Södra Sverige ligger i riskzonen.

Fast det är väldigt liten risk, då större delen av Jorden består av hav och övriga obefolkade områden, heter det från sakkunnigt håll. Ha… det räcker med EN liten människa (eller djur) i vägen för att det ska bli väldigt farligt.

Om Nasa kunde köra ut satelliten en gång i tiden, så kan de väl frakta hem den igen på ett säkrare sätt, menar jag. Varför måste mänskligheten utsättas för detta? Och om någon blir dödad av den… vad säger Nasa då… ’hoppsan, shit happens’, eller ’lite skit får man tåla’… eller vad? Den som överlever får se.

Nu var du lik Gudrun Schyman, sa Husbonden en dag när jag for ut i en av mina besvärjelser över högeralliansen. Tackar allra mjukast, sämre förebilder finns. Det blir dessvärre allt längre mellan utbrotten, nu är det bara too much. Kan inte slösa min energi på detta rakt ut i luften. Väntar bara på att svenska folket ska fatta. Och det tar tid.

Råkade osökt se kvällens Uppdrag Granskning om högerregeringens utstuderade djävulsdrag med utrensning av mångårigt anställda på kansliet. Utförandet visar tydligt att tillvägagångssättet är planerat sedan lång tid före tillträdandet 2006. Säkert redan vid tiden för ’Herr Reichfeldts’ bok 1993 ’Det sovande folket’, kan jag tro. Han vet precis vart han vill.

Ack, svenska folk… hwi gjorde ni oss detta? Vad gjorde ni när ni släppte in dessa diktaturens kreatur i Rosenbad? Ta bort dem, säger jag bara. Och det fort!

Efter dagens besök på vårdcentralen kikade jag in på bibblan för att se en märklig utställning av konstnären Christine Waller med fotokollage som hon även målat på. Obeskrivligt! Skickligt utan tvivel, otroligt kreativt men inte så inspirerande som jag hoppats på. Vi tänder ju på olika grejer.

Botaniserade en stund bland årets eau de toiletter på Färghandeln. Ja, för det finns ju aldrig samma dofter och märken från år till år numera. Tröttsam provning. Somliga dofter försvann efter en sekund… vem vill lägga pengar på sånt… eller är mitt luktsinne borta…? Sprayade två av dem på händerna för att sova på saken över natt. Tror nu jag vet vilken det blir.

Svarta kvällar och nätter nu. Svårt vänja sig vid att inte ens bilens helljus räcker till på landsvägarna. En liten harunge klarade sig med blotta förskräckelsen framför bilen vid kvällens hemfärd. Vårtbitarna spelar ännu i trädgården, de vägrar ge upp trots gårdagens markfrost. Och den vita näckrosen kämpar tappert i dammen, är nog inne på sin 30:nde blomma i år. 

Sommarlovet är över. Hösten är mötestid. Tittade som hastigast in på ett politiskt möte strax före fotoklubbens träff. Starka kontraster, samhällsfrågor eller nöjen - båda lika viktiga. 

'Uppdraget' heter en kul grej som fotoklubben startat för att vi ska få lite bilder att se på och resonera kring. Vi skriver olika teman på små lappar som lottas ut. Var och en ska till nästa möte redovisa bilder på sitt lottade tema. TÄNKA blev temat för mitt uppdrag... hmmm... vad ska man fota då, tro? Hade föredragit mitt eget bidrag 'vemod'... men de ska ju också vara en utmaning. Viktigast att man tar det lagom seriöst ;-)

 klicka för större bild

Några stormfällda stolar var allt vi råkade ut för när stormen Katja passerade i natt. Då har man det lindrigt och inget att klaga på. Regn ett dygn i sträck är heller inget att gnälla på, inte heller att vinden dånar i virke och skog... det finns de som har det värre.

Själv ser jag fram mot ännu en mild natt med öppna fönster. Somnar alltid gott till trädkronors sus därute. Är ganska mör efter dagens insamling av telningarna som tog tre och en halv timme. Var iväg med drygt hundra fågelbarn till zoobranschen. Allt gick bra, men tar tid och kostar på. Både fåglarna och vi blev trötta. Somnade i tv-soffan till Rapport förstås.

Vi räknar in både stamfåglarna och barnen, ingen får glömmas bort och ingen felaktig skickas iväg. Några har skadat någon tå under sommaren och de blir glada - för de stannar kvar. Fotar numera aldrig detta årliga evenemang, vissa saker vill man inte påminnas om. Det är dessvärre något som måste göras, vi kan inte behålla alla barnen varje år. Bara att bita ihop och få det gjort.

En grupp återstår, försöker få det gjort i morgon. Sen känns det riktigt folktomt i fågelhuset - bara 150 stamfåglar kvar här hemma ;-) Konstigt, vad fort man vänjer sig vid mycket fåglar. Nu får dom riktigt gott om svängrum och 'egen tid'.

Denna läckerbit tror man ju ska bli en färggrann amiral allraminst. Men nejdå, som så ofta med uppseendeväckande larver så är det en blivande grå nattfjäril (t.h.). Acronicta rumicis, syreaftonfly, ska det visst bli om jag fattat uppslagsverken rätt. Hursomhelst är det alltid en upplevelse att möta en av dem. Såå vacker! 

Och en glupande aptit har de, här naggas dagliljans blad i kanten. Hoppas larven är för hårig för fåglarna att ge sig på, vem vet... det kanske avskräcker.

För övrigt drar det ihop sig för insamling av årets fågelungar. Tiden med uppfödningens glädje och bekymmer har gått. Vi har fått njuta av ungarnas uppväxt och utveckling, glädje och frimodighet. Det har varit liv och rörelse, kvitter och spel i varje hörn. Det är dags för dem att vandra vidare ut i livet. Och för oss att pusta ut. Ska bli skönt att bara behöva storstäda varannan månad istället för varje.

Stormen Katja nalkas visst, det viner i träden och regnet smattrar på fönstret i den ljumma höstkvällen. Ännu spelar 'min vän Vårtan' i trädgården, till synes obekymrad om ovädret.

Bättre vy än så här kan man väl knappast ha från 'gångbanan' inne på verandan. Där står nämligen motionsbandet/löpbandet... (kärt barn har många namn) nu på sommaren. Ibland är det ju bara inte väder för utepromenader och ibland finns bara en halvtimme tillgänglig.

Inser att det nu är tid att ta tag i magistret på nytt. Sen stora bantningen 2007 har jag lyckats hålla vikten på 73 kg. Men i sommar har man skuttat upp hela två kilo på två månader - kanske cortisonkuren, vad vet jag...

Riktigt äckligt om man för sin inre syn framkallar två enkilos margarinpaket liggandes runt midjan. Och det gör jag. För motivationens skull. Alltså dags att ta på allvar. Och med perennarabatten som utsikt och naturljud som ackompanjemang går det riktigt bra att trava på. 'Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli'. Särskilt skönt om det regnar också och fläktar genom öppna dörrar.