Trots snöoväder önskas bloggens läsare en riktigt Glad Påsk! "Vi snöade inne", efter en gammal boktitel. Det som kom idag, långfredag, ska väl gå över. Yrvaken efter middagsluren tycktes omvärlden ovanligt ljus. Undra på det... snön vräkte ner på tvären, flera centimeter på backen redan och stormvindar. Riktig klistersnö som fastnade under sandalerna. Klafsade ut i densamma för att se om vi kunde stänga luckorna till fåglarna. Nehejdå, kanarierna som ääälskar snö kvittrade och njöt. De har kanske sinne för humor, vad vet jag.

Vet inte om det ska kallas bakslag, egentligen. Det är åtminstone plusgrader, vilket är mer än vi haft de senaste dagarna. Och väta behövs ju efter allt blåsande, men... KLISTERNSÖ...  

"Fastighetsskötaren" har i veckan fixat till vårverandan. Det tidigare räcket är borta och vi börjar vänja oss vid att kunna gå ut på gräsmattan var som helst. I början gick Sigrid omvägar av rena vanan. Golvet är nyslipat och nu är även rabatterna runt verandan klara, fast det var inget att fota denna snöovädersdag. Dock jämför man, en dag som denna, hur det var 2010 efter den hemska vintern. En viss skillnad, om man säger så.

Men trots den vidriga snövintern hade våren då kommit längre i april än den har gjort i år. Årets kyla har hållit tillbaka växtligheten.

Lilla Husets ’filmstudio’ har jobbat hårt en hel vecka. Oavbrutet. Kreativ produktion hade varit en sak. Trubbel är en annan. Sparade filmer skulle säkras till en sprillans ny extern hårddisk (1 TB) som installerades i kväll. Denne slängde genast ut min gamle laserskrivare ur gemenskapen… ”Finns inte” lät det när jag skulle skriva ut manualen till hårddisken. Ha! Överkurs! Igen! Nu räcker det! Huv’et känns lite kokobello. 

Men’ first things first’ som vi säger på ren svenska. Firewiren löste överföringarna till datorn från DV-kameran galant. Nio filmer från kassetter på totalt 5 timmar och 57 GB har tuffat raka spåret in i datorn. Två kvällar på raken har gått åt. Och man måste liksom sitta av hela tiden. Överföringen stannar till ibland vid något klipp. Då måste en hjälpande hand ånyo trycka på ’importera’. Om det ska bli klart nån gång alltså. Därav rubriken. Inte direkt träsmak men… börjar känna mig övermåttan trist och riktigt nördig.

Klart blev det. Flera rara sekvenser på våra fyra hundar tillsammans 2002. En kull nyfödda marsvinsungar. Marsvinspojken Fnykis vars mor dog i barnsäng hade filmats med nappflaska och allt. Svalorna som surrade runt vår tv-antenn inför flytten och mycket mer. Godbitar här och var att plocka med och DET ska bli roligt. Långt SENARE! Här behövs AVKOPPLING!

Först skulle bara de rara filmerna säkerhetskopieras till nya hårddisken. Det gick som ovan relaterat. Tänker inte riskera att förlora dem och få göra om jobbet. Ur med den nye och systemåterställning för att skrivaren skulle bli sig själv igen… PUH. Istället har filmerna nu skickats till den gamla externa som börjar bli full, men… bättre det än inget alls. Vilken dag. Go'natt.

En stilla och spänd förväntan. Euforiskt bubbel inombords. Lite elektriskt laddat, sådär. Som när man ser fram mot att nåt fantastiskt ska hända. Jag är laddad. Husbonden kände det… ”Du ser fram mot att pröva, eller hur?” Samtidigt nervös. Vågar knappt trycka på knappen… ifall det inte fungerar. Ifall jag ska bli besviken. Suger lite på det än så länge. Har väntat ända sen middagstid. Nä, jag skriver nog ett inlägg i bloggen först.

Det handlar förstås om filmteknik. Igen. Helgens rådbråkande bland sladdar och manualer har lösts. Hivade upp kameraväskan laddad med sladdar och kamera på disken hos Byns datashop: ”Vad är vad… kanske en firewire behövs…?” Johan tittade med kännarmin på DV-kameran, pekade på den lilla luckan märkt DV, nickade och sa: "FIREWIRE". Kikade på min handgjorda skiss över datorns baksida med den markerade kontakten: "FIREWIRE". Bubblet inom mig steg. Han sträckte sig efter en förpackning. ”Får jag pröva för säkerhets skull”, sa jag. Skeptisk efter alla nitar. Jojomän, den passade. Hemförde trofén i ett lyckorus. Ooooo… nu ska det kanske lyckas….!!

Alla onödiga kopplingar har sopats undan. Nu ska det räcka med EN. Allt är framdraget. Och hopkopplat. Stilla väntan.

Bloggens läsare har säkert egna erfarenheter av sladdeländet under arbetsborden. Trångt och bedrövligt och ett virrvarr som ger lätt ångest. Stön, stånk och pust. Aj, slog man i huvudet också. Och aj…knäna. Man ligger på rygg, på sidan och sitter på knä - halvstrypt av hängande sladdar. Och rätt som det är så sitter man på ficklampan… Glasögon fastnar, faller av och hamnar fel. Hur man än försöker fästa upp kablarna är det alltid några som behöver ’svängrum’ och dinglar fritt. Och efter detta… en stilla euforisk väntan. Snart är det dags.

Ännu ett himlafenomen skådades mot norr i kvällningen. Skulle det nå oss eller bara gå förbi där borta i kanten? Någon timme och två grillkorvar senare var det över oss. I en kombinerad snö- och hagelstorm. På tvären. Skönt att fåglarna redan var instängda och matade så man slapp springa ut i detta.

4,7 minus i natt. Nordanvinden var grym. Studerade (inomhus) hur den gamla videokameran ska anslutas till modern dator. Det tog timmar (!) i anspråk. Undras om man kan få tag i en s.k firewire till 'den gamle'. Då kan videokassetter med hundar och svalor tas om hand.       Klicka för större bilder.

Husbonden hölls vid vårverandan. Ny form på densamma och nya planteringar. Idag slipades det gamla plankgolvet. Ser alldeles nytt ut, vetja.

Plötsligt slog det mig. Vet inte varifrån, inte varför. Utan bara så. VAR ÄR NYCKELN TILL BANKFACKET? Den har jag inte sett på väldigt länge. Eftersöket tog sin början. Inte så att oron grep mig, inte alls. Är så van vid att saker inte går att hitta. Och att de sen dyker upp när man slutat leta. Så var det med försvunna diabilder. Ett par år senare stod de bara där... häpp.

Men… det gnagde lite. Jag menar, ett bankfack är faktiskt viktigt. Och man kan ju få oväntat behov. Även om vi bara haft dokument där…

Och nyckeln borde verkligen hänga i kassaskåpet. Där hängde istället några helt oviktiga nycklar. Sådana vi borde ha slängt. Utöver självklara extranycklar till cyklar och bostad fanns nu – i stora kassaskåpet av stål:

1) Nyckel till växthuset som vi ALDRIG har låst !

2) Nyckel till badrummets tvättskåp som vi inte heller låser!

Det var nästan hysteriskt skrattretande.

Ordningssinnet hade en gång sammanfört drällande nycklar till en och samma plats, tag-försedda och allting;-) Men bankfacksnyckeln saknades. Således gjordes en efterlängtad djupdykning med kalufsen inne i djupa kassavalvet. Det har ändå varit överfyllt sen den dag det anlände. In åkte då pärmar, foton, filmer, negativ och liknande saker. En rensning har varit av nöden väldigt länge. Här gjordes nu en rad trevliga fynd som då rakt inte behöver finnas i ett kassavalv. Vad sägs t.ex om TOMMA album...! Rensningen gav önskad plats. Men fortfarande ingen bankfacksnyckel...

Slutligen anades att vi förstås sagt upp facket sedan skåpet anförskaffades. Varför skulle vi betala över 100 spänn per år för nåt vi kan förvara i en pärm hemma...? Mycket riktigt. Dokumenten fanns här. I original. Undra på att man inte fann nyckeln!

Kalla nordanvindar är inget för mig. Alltså blev jag inne vid datorn och rensade upp efter all beslutsvånda inför gjorda beställningar. Alltför många papper har lästs och begrundats. Har nästan fått nog för ett tag. Rensade också upp i pärmen med alla lösenord till olika sociala medier. Fick Ågren häromdagen i villervallan… Många lösenord och användarnamn är det.

Husbonden hölls vid dammen och byggde bäck. 14 år med forsande bäck räcker. Bruset ska nu nedbringas till ett minimum. Vattnet syns knappt på bilderna, men det låter desto mer. För maximal rening krävs att vattenflödet är stort. Genom att dela utflödet på två bäckar dämpas det en aning, men han jobbar vidare med detaljer. Det knåpas på en liten uppfinning uti garaget… Om den lyckas blir det presentation i bloggen. Annars förpassas den väl till glömskans dal.

    klickbilder

En fors- och dammbyggares största problem är att dölja dammattan och man tager vad man haver. Dammkatalogernas kostsamma kreationer lämnar vi därhän. Däremot har Lilla Huset gott om sten. En uppgrävd rabatt gav bitar av gräsmatta att pynta med. Lite av ’fattigmans fors’ känner jag. Med tilltagande växtlighet ska väl skavankerna döljas, kan jag tro.

I morgon ska jag iväg till en kompis och klura på en trapp. Dvs. var och hur den ska byggas. Bloggbesökarna önskas en trevlig helg!

African Style är min nya stil. Är såå svag för Afrikas gula ljus. Kunde absolut inte motstå dessa konstnärliga servetter med afrikanska motiv på. Har redan haft några av dem i ett halvår, och nu när knallen var tillbaka på Marknaden slog jag på stort. Köpte alla motiven som fanns, plus en bedårande grej med rödrävsungar. Oemotståndligt. Nu klarar vi oss ett år eller mer. Man ska omge sig med sådant man tycker är vackert, om så bara på servetter.

Härlig värme idag. 17 grader. Men alltför sval bris för att få sommarkänsla. En liten gynnare väckte uppseende där den satt på farsturäcket. En timmerman, sa Lilla Husets insektsbok. Wikipedia kunde inte annat än instämma. Acanthocinus aedilis, en skalbagge i familjen långhorningar.

klicka för större bilder

Rätt maffig typ, om man frågar mig. Fakta sa 12-20 mm lång, men den här bedömdes till minst 25 mm med spjutet där bak, vilket kunde vara en honas äggläggningsrör. "Timmermannen är allmän över hela landet och påträffas i början av sommaren på tallstubbar, fällda tallstammar o.dyl Larven lever under barken på tall, men angriper tydligen inte friska träd". Låter ju rätt harmlös, men med det namnet tänkte jag att Lilla Huset stod på menyn.

Vårblommorna lyser upp i nya rabatten. Vi har redan glömt vilka lökar som sattes, men det ska nog vara vintergäck, pärlhyacint och gula krokus. Fast de ser då inte ut som de gula krokus jag minns. Kanske nån variant? En härlig tid nu. Dagens sväng till frissan innebar idel glada och vänliga ansikten på alla jag mötte. Efterlängtad sol och värme gör nordborna gott. Vi har mycket att vänta och njuta av. Länge.