Kände att jag måste träffa lite folk och drog till Byn på studiecirkel idag. Missat ett par gånger av hälsoskäl så det sög lite i ’sociala tarmen’. Välbehövligt med ett par timmars samvaro, utbyte av både kultur och skvaller. Tårta blev det också eftersom ett par av deltagarna fyllt jämnt.

Chans att testa nya väskan också, eh… snarare bagen, kändes det som. I tonåren köptes väskor i parti och minut vare sig jag behövde dem eller inte (billiga då). Nu använder jag aldrig väska. Utom… till cirkeln, typ. För då ska termos och kurslitteratur med. Så jag slog till… 199 kronor. ”Passar dig - särskilt med denna”, sa expediten och viftade med svansen (väskans… hehe). Hur kunde hon veta att jag är svag för indianattribut? För hon menade väl inte att jag har en räv bakom örat…?

Husbonden ryckte vid samma tillfälle till sig ett par vinterkängor (400 kr) fast ärendet endast gällde ersättning av de gamla Tretorn-stövlarna som börjat läcka. Så kan det gå när inte haspen är på.

Klicka för större bilder

Hur svårt är det förresten att klä sig rätt i övergången mellan höst och vinter. Brittsommar på dagen, då man nästan går barärmad. Sen ska man hem i kvällningen när det kyler på. Växlar från dag till dag. I dag hade det räckt med sommarjacka och topp utan linne, men jag var väl rustad enligt gårdagens väder: föör varm.

Korna håller konsert där ute i mörkret. Många olika röster med varierande styrka och intensitet. Mäktigt. För en stund trodde jag den stora hjorden brutit sig ut och var på drift. Blev något lugnad av beskedet att bonden skilt korna från kalvarna som nu ropar efter varann oavbrutet. Stackare. Tröstar mig med att de ändå har många kompisar.

I natt lyser Universums alla stjärnor på en gång. Frostnätter.

Kära nån, så vädret ruggade till sig i kväll. Efter några fina dagar öser regnet ner igen – nåt såpass. Tur det höll sig hyggligt medan vi levererade årets sista ungar till zoobranschen. Alltid lika påfrestande även för vårt psyke att stressa pippisarna med detta. En lätt dyster stämning infann sig, så vi piggade upp oss med toscatårta när den tunga plikten var gjord.

Vi saknar våra bebisar, ungarna är alltid livligare än ’di gamle’ och håller igång i fröjd och gamman. Men separationen ÄR oundviklig. Barnaskaran SKA skingras och komma ut i världen, och stamfåglarna får vila ut och känna sig fria (fast jag tror de har roligt åt barna också).

I dessa dagar har Lilla Husets samtliga prenumererade tidskrifter valt att dråsa in i parti och minut. Alla på en gång. Lite onödigt om man frågar mig, men ibland blir det så. Man får lägga på hög och beta av dem efterhand, så är det bara. Bra med trevliga sysslor på lut när vädret 'kallar på sig' så småningom. Fast nu har meteorologerna lovat några fina dagar… bäst att njuta av dem först också.

Utemöblerna har plockats in. Ingen satt längre i dem, ändå blir det tomt på deras platser. Husbonden målar parkbänken så den ska vara fräsch till våren när det är dags igen. Framtidstro mitt i höstandet.

Besöket hos barndomsvännerna utanför Mariestad blev äntligen av i går. Sommaren bara gick och gick, alltid var det nåt som skulle göras. Fågelhuset krävde sitt och sen var kompisarnas semester över. Faktum är att det var minst ett par år sen vi körde E20 åt det hållet. Där hade minsann en bit motorväg färdigställts under några år - utan att vi ens visste om det! Trevlig överraskning.

Kanonfint väder under bilresan där inte mindre än 400 gäss sågs på ett fält. Maffigt värre. Därtill sågs sex tranor på ett annat fält. Inget mot de hundratal som tidigare hade rastat där, fick vi höra. Möjligen var det den stora gruppen som flög över oss häromdagen mot söder. Idag njöt vi av ett par hundra vipor under promenaden, härligt. Mycket fågelsnack, ja… men vad kan man förvänta i en blogg med detta namn.

Fantastiskt höstväder några dagar. Men ingen brittsommar, denna brittsommardag. Till det krävs betydligt mer värme. Vi har istället haft lätt markfrost i några nätter nu.

Kvällen tillbragtes framför partiledardebatten i tv under viss ångest. Partipolitik har den effekten på mig numera. Samhället och välfärden har raserats, allt är utförsbacke och moderaterna stjäl alla delar ur socialdemokratiska idéer och retorik utan att skämmas. Det skulle förbaskemig vara straffbelagt! Nä, det är inte roligt längre.

Mår direkt illa av att tvingas se idétjyven, siffertrixaren och lögnaren ’Herr Reichfeldt’ i tv (fast han såg härligt trött ut!). För att inte tala om den uppnosiga jäntan Annie Lööf (C) som sagt sig ha den hemska järnladyn Margaret Thatcher som förebild (vad månde blifva?).

Man fick stålsätta sig för det godas skull, dvs. att se Stefan Löfven (S) och Jonas Sjöstedt (V) klara debatten med bravur. Fast jag avskyr dessa pingpongmatcher som svänger hit och dit, även om programledarna lyckades genomföra konceptet väl denna gång.

Medan jag ruskar obehagskänslorna av mig tänker jag att...  det är skönt är att leva i ett land där man (fortfarande) kan säga precis vad man tycker!

Dagen startade fint. Utan regn! Skyndade iväg på cykel med favoritplåster till Grannfruns skavsår. Har nämligen köpt på mig en jätteförpackning med stora ark som man klipper till av själv. Helt enkelt suveränt. Ett självhäftande geleskikt med läkande effekt. Bildar liksom en extra skyddande hud och gör att man kan använda skorna igen.

Hydrocoll är namnet. En annan produkt med samma princip är Compeed. Båda säljs på Apoteket. Rätt tillklippta använder jag även Hydrocollen till nagelbandsskador som kan göra så förtvivlat ont. Med plåstret blir man besvärsfri och kan till och med ha på det i både disken och duschen. Sitter i upp till en vecka.

Marsvinen fick rent. Har prövat hampaströ istället för kutterspån. Tveksam till nyttan med detta. Tycktes som om urinen mest rann rakt igenom vid första testet. Prövar på nytt, men jag håller en spänn på kutterspånet tills annat bevisats.

Lilla Huset längtade sen förtvivlat efter indonesisk kycklinggryta och bjöd in Vännerna till middag. Receptet har jag tidigare lagt ut i inlägg HÄR. Måltiden intogs på verandan (årets sista?) under infravärme, och när de stora fula flugorna vaknat och gett sig av var det riktigt trevligt med naturutsikt medan regnet åter startade. Och som det smattrade... I går var ugglornas natt. I kväll hördes grodor kväka vid dammen.

Rena nostalgitrippen när Vårgårda Ris återfanns i livsmedelshyllan. Tänk att det finns fortfarande. De hade förr en framskjuten position bland butikens flingor. Nu alltmera blygsam. Men att det fanns! Populärt att göra rischoklad på, men också en höjdare att rosta lättsaltade i torr stekpanna.

Fullmånen är passerad. Det är ugglornas kväll. Med skogen inpå knuten tränger deras höga skrin nästan in genom väggarna. Vackert, om man frågar mig. Vi är gäster i naturen som omger oss.

I somras upplevdes tydligt att det är just så. Skogen tillhör djuren. Det hände var gång jag genade på stigen efter gräs till marsvinen. Bästa fältet låg där borta. Man var icke önskvärd.  Ett störande moment. Vid första 'korsstigen' ven ilskna bin förbi mitt huvud. Nära, nära. Nuddade håret – hårt och snabbt. Ljudligt. Visade tydligt att jag var ovälkommen just där.

Höll en låg profil. Gick målmedvetet vidare med nedböjt huvud. Utan att se mig om. Ursäkta mig, då… Vet alltför väl hur ilskna bin kan bära sig åt när de är på det humöret. När deras överfart passerats var attackerna över. De körde vidare med sitt. Det hände varje gång jag tog den vägen. Nu har de gått till vila.

Äntligen uppehåll några timmar så man kunde komma ut och röra på sig lite idag. Vi var inte ensamma att tänka så. Strax möttes fler flanerande grannar. En chans att andas mellan monsunregnen. Sex kilometer tillryggalades. Skönt.

Min läkare ringde idag angående senaste sjukhusvistelsen. Dags för ny coloskopi. Det var längesen nu, sa han. Över ett år sen. Vi har olika perspektiv på detta - för mig var det nyss. Kan bli dags om ett par veckor. Håhå jaja. Nu har man inget att sätta emot. Morbus Crohn bestämmer takten.

------------

Älskar att röra mig till musik. Har nog rytmen i blodet, för jag kan faktiskt inte sitta still. Discodans passar mig utmärkt. Bugg kan vara kul med rätt skor och oskadda fötter. Och om jag varit ung nu skulle jag kanske lärt mig breakdance t.ex

Dansens vara eller inte vara ventilerades med manlig barndomsvän i telefon apropå helgens utsvävningar. Två åldrade barndomsvänner var här rörande överens i tveksamheten inför pardansens eventuella fröjder.

- Nej, det har jag alltid avskytt, sa han.   

- Och jag förstår inte nöjet i att just dansa med helt främmande personer, sa jag.

- Det är väl FÖR ATT FÅ UPP BRUNSTEN, hojtade vännen glatt.

Må de’…

Vi enades dock om att det isåfall nog lämpade sig bäst för dem som just GILLAR pardans.

Inte en enda kalori förbrukades i Lilla Huset i går. Helt utslagna – särskilt jag. Det var dagen efter kvällen före med privat fest i bygdegården. Osäker hela veckan om det skulle bli möjligt pga. tarmhistorien, men ämnesomsättningen funkade perfekt. 120 pers där. Många intryck, god mat, rolig show, levande musik, dans, tårtbuffé. Livaktigt. Massor av gamla bekanta och glada ansikten.

När landsbygdsfolket ses på fest gäller nävahälsning. Äkta på nåt sätt. Tryggt och pålitligt. Svensk kultur. Inga påflugna 08-kramare med tillgjort kontinentalt kindpussande. Utan rejäla tag. Men hur dansar man i MBT-skor? Avstod från att testa där och då. Man kan ju se på andra istället. För prata går inte så bra med hög musik. Lätt lock för öronen;-) Lilla Huset har alls ingen festvana. För övrigt var det nog ett kvarts sekel sedan en fest av denna dignitet hölls i bygdegården, sades det. Undra på att man var knockad dan därpå.

Mer fart under galoscherna idag, när Husbonden satte fyr på stora rishögen - två och en halv meter hög, och typ åtta meter lång. Regn och svag vind. Vädret nästan föör idealiskt - svårt att tända på. Sen rök det så man trodde skogen stod i lågor. ’Fyrvaktarn’ inkallades strax till het köttgryta och uppvaktades sen med kaffe och bulle i vedbon pga. av regnet. Av brasan återstår i skrivande stund endast en glödande askhög. Det låg på min lott att elda brasa inne också så han ska känna sig go när han anländer genomsur. Gissa om han ska slockna vid nyheterna i kväll.

Korna går ännu runt Lilla Huset. Fotar så länge det går.               Klicka för större bilder.

     enda långgräset som blev bra i år                                  japanska blodlönnen som bäst i höstvätan        

Kanske de sista dagarna i år som korna går utanför Lilla Huset. Hörde bonden glunka om flyttning till andra marker, betet är snart slut. Sörjer detta.

Amiralen syntes kolla fjärilsholken idag. Nu vet den var vinterskyddet finns. Undras om den blir använd? Amiralen (vanessa atalanta) hör till praktfjärilarna och flyttar varje vår från medelhavsområdet till bl.a Sverige där den parar sig och lägger ägg på brännässlor. Nya fjärilar kläcks i juli-augusti och övervintrar – fast det misslyckas vanligen i Sverige (enligt Wikipedia). Sorgligt. Amiralen förekommer i hela Europa bort till Uralbergen samt i hela Nordamerika. Bestånd har införts på Hawaii och Nya Zeeland.                      Klicka för större bilder.