Moderna matberedare ser inte ut som matberedare gjort i alla år.

Stora runda skär- och rivskivor har blivit till små insticksjärn, fem gånger mindre. Obekvämt att hantera, pilligt att byta men… de får förvisso lätt plats i en liten låda.

Inget får vara som det har varit. Allt måste ändras – även om det blir sämre. Storleken på rivskivorna kanske är en petitess, det är värre är när resultatet påverkas. Rivjärnens utformning har nämligen också ändrats. Men rivna morötter ska se ut som rivna morötter alltid gjort. Det har med saftighet och hållbarhet att göra. Erfarenhetsmässigt utprovat. Behovet går inte att designa bort.

Lilla Husets invånare blev ofrivilligt något av experter på moderna matberedare. Familjen var på rullande hjul en hel dag. Två resor tur och retur krävdes innan vi fann en värdig ersättare till vår gamle trotjänare. Bosch, Philips och Electrolux testades.

Boschen liknade vår gamla på pricken, men var en katastrof. Den var felkonstruerad och borde aldrig lämnat testköket. Den slängde allt det rivna i ena kanten av bunken medan resten av behållaren var tom. Man hade designat om en fungerande modell men glömt en ’skrapa’ som skulle fördela materialet. Fadäsen upptäcktes av Bosch som åtgärdade felet i nästa modell. Men den felkonstruerade säljs ännu! Dessutom blev det rivna för långt, för grovt och för torrt. Design är inte bara flådigt utseende så nybakade designers göre sig ej besvär – här krävs erfarenhet!

Philips hade de moderna insticksjärnen. Rivna morötter blev antingen för små och blöta – eller jättebreda och träiga. Manualen var en katastrof med urusla teckningar och från vilken man inte fick ledning i vilka järn man skulle ha till vad, eller om det fanns utbytes. Vi gav upp och fick pengarna åter.

Man ska ju inte gå över ån efter vatten… På Byn fanns en Electrolux som faktiskt är ok. Visa av skadan hölls redan i butiken grundlig genomgång av den stora arsenalen av rivjärn. Vi fick med oss helt användbara grejer. Viktigare detalj än man tror. Och manualen är helt begriplig.

En hel dag!

Kunde väl aldrig tro att köp av en liten hushållsdetalj skulle kräva insatser liknande ett husköp.

Förr var det lätt att handla köksmaskiner.

Förkylningen har släppt sitt förlamande grepp. Inte helt återställd, men arbetslusten är åter. Motionscykeln prövad – utan hostattack. Promenad genomförd – samma där. Knappar isydda. Skjortor strukna. Stortrivdes med storkok… i går köttfärssås, i dag pannbiffar. Många middagar klara. Orkade även iväg till Fotoklubbsmöte. Klubben växer. Nya medlemmar har nya idéer. Som det ska vara.

För övrigt har Lilla Huset studerat Amerikas historia i dagarna tre. Om detta vi visste alldeles för lite. Obamas segertal satte igång mig med dess inledande ord om tiden för kolonierna. Va, vilka kolonier!? Sa jag. Presidenten menade förstås de första tretton brittiska kolonierna på USA:s östkust som bröt sig fria från Storbritannien och utropade Amerikas förenta stater 1776. Det ena gav det andra och strax var vi inne på slavhandeln, bisarr och vämjelig… hur kunde mänskligheten? Faktiskt var även svenska skepp inblandade i slavhandeln, förvisso i mindre grad men vi kan inte slå oss fria från det. Alltid lär man sig något.

Sista rycket för dagen. Så brukar det vara vid datorn så här dags. Inte mycket till ryck. Men lätta antydningar om att luftvägsinfektionen kan släppa gastkramningen om kroppen nu. Kanske.

Kronisk bronkit, skrev läkaren i journalen, ”bronchitis” som Sten-Åke Cederhök sa. Tre overksamma veckor av min utmätta tid har gått. 20 dagar till ingen nytta. Vegeterat, bara. Kraftlös. Darrhänt och skakig av medicinen Symbicort (vanlig biverkan).

Orden har inte formulerat sig i skallen. Läsa var inte tal om. Inga foton eller filmer. Noll kreativitet. Och tiden efter besöket i mikrougnen (magnetröntgen) tappade håret kvarvarande glans. Ett spöke glodde trött mot mig i spegeln.

Som ett trögdjur har jag darrhänt rattat säkerhetskopieringar från dator till två externa hårddiskar. Före en eventuell datorkrasch. Även datorn är sjuk och ska till doktorn - tydligen en smittsam förkylning jag haft . 

Rensat mailboxar, sparat mail, adressböcker, favoriter… you name it. Känns helgarderat på nåt sätt. Finurligt om man kan planera en krasch, det har aldrig hänt förr.

Suck… hoppas man kan börja promenera lite lätt nu. Hämta tillbaka vad som pyst ut. Få ny energi.

Önskar bloggens följare en trevlig helg, och må vi alla klara oss från nya smittor… det är ju den tiden nu.

Ljuständning på kyrkogården idag. Vi kunde äntligen lämna sjukstugan för annat än vårdbesök… eller, ja… förresten, gravvård är ju också ett vårdbesök. Men vackert! Alla dessa lyktor som glimmar i höstmörkret är en upplevelse – även i smått omtöcknat tillstånd.

Svenska Kyrkan ordnade kyrkogårdsdag i varje socken med kaffeservering i hela pastoratet och orgelmusik i kyrkor och kapell. Så vi tog oss tid att träffa lite folk också. DET var efterlängtat. Här återanvänds en äldre bild ty vår minneslund ser likadan ut varje Allhelgona. En vacker plats.

----------------------------

För övrigt har SMHI visat intresse för mina regnbågsbilder. Klimatologen har korresponderat med kollegor och funnit att ”mina” regnbågar på marken verkligen är ett sällsynt fenomen. Vanligen visas s.k daggbågar i gräs. Mera sällan direkt på marken som i detta fall. För att fenomenet ska uppstå krävs att frosten som tinat i solen bildat små droppar, och att dropparna varit någorlunda runda.

Experten Les Cowley i Storbritannien var särskilt nöjd med bilderna som är "de klaraste och skarpaste han sett för regnbågar på marken". Och tänk, enda anledningen till att lillkameran var med var att vi skulle fota kossor. Annars vet man inte om jag hade hunnit att gå hem efter den.

Bilderna har nu hamnat på SMHI:s sajt HÄR. Och kommer småningom att hamna även i celebert sällskap på den engelska sajten HÄR. Mängder av regnbågsfenomen visas på samma sajt HÄR. Ännu en ljuspunkt i novembermörkret.

När skrev jag här senast? Dagarna flyter ihop i ett töcken, endast avbrutna av hostattacker och snytningar. Förkylningen, eller snarare… luftrörsinfektionen, är inne på andra veckan med råge. Tungandad och rosslig. Hostattackerna pågår inte hela dygn som i början, men efter en tretimmarssejour är man utslagen.

En akuttid till vårdcentralen kändes av nöden. Ingen lunginflammation på gång, tack (!) men läkaren satte in kärlvidgande medel med medicinsk gas som lindring och för att påbörja läkning. Trots att behandlingen bara tog ett par minuter per gång var väntan lång ty den där ’gastuben’ efterfrågades av många samma dag. Han skrev också ut KOL-medicinen Symbicort inhalator. En hiskelig infektion detta…

Och här hamnade man rakt in i Apoteksh-vetet, vilket grundligt avhandlats i medierna de senaste dagarna. Apoteken – de fria, privata, underbara, hudkrämsskyltande, överetablerade – har ju inte mediciner hemma till behövande patienter. Inte heller vill de serva med uppgift om var folk kan få tag i sina mediciner. Somliga lär ha fått åka runt i taxi mellan apoteken i Stockholm för dyra pengar och leta – utan resultat. Och när man väl får tag i medicinerna – ibland på olika apotek - så är de utbytta, till oigenkännlighet och rena livsfaran för äldre som inte längre kan hålla reda på vilka mediciner de ska ta. Dessutom omfattas utbytesvarorna inte alltid av läkemedelsförsäkringen! Allvarligt. Dags att se upp!

Vårt gamla Rekorderliga Pålitliga Statliga Apotek som fungerade i alla lägen har slagits sönder till ett rent kaos. Skulden för detta åvilar enbart moderaterna och vår siffertrixande statsminister Reinfeldt, ’Herr Reichfeldt’ himself. Han har slagit sönder vårt välfärdssystem så till den grad att man undrar om det någonsin går att reparera.

Vårt närmaste apotek Kronans Droghandel som klampade in på vårdcentralen och köpte upp vår del av det statliga apoteket hade inte Symbicorten. En för astma- eller KOL-patenter livsviktig medicin! ”Men dagen efter kunde de…” Detta skulle fördröja mitt tillfrisknande med ett helt dygn. Nu skulle jag ändå till det Stora Sjukhuset i Skövde idag (bentäthetsmätning) så jag kunde köpa min medicin där. Frågan var bara… skulle den finnas där? Vilket företag hade tagit över det apoteket? Till vem skulle man ringa för att boka medicinen? Kronans Droghandel hade ingen aning och tänkte inte hjälpa till.

Hemma vid telefonen satsade jag på det Statliga Apoteket – ty det FINNS ännu trots att många säger annorlunda. Jodå, de fanns på sjukhuset i Skövde och bokade min medicin. Kära gamla statliga Apotek, det enda värt namnet!

Nu trixar alliansregeringen igen och ska lappa sin apoteksflopp med kompletterande regler. Kvalificerat trams. Det finns bara ETT SÄTT att rätta till hela soppan. ERKÄNN ATT DET BLEV EN JÄKLA FLOPP, AVGÅ OCH LÅT NÅGON ANNAN FIXA TILL VÅRT STATLIGA APOTEK IGEN SÅ VI KÄNNER IGEN OSS!

Uppe med tuppen - dvs långt innan P1 startade. Tog tag i klockställartramset med ens. Blir alltmer övertygad om att vi borde övergå till sommartid året runt för att slippa omställningarna. Normaltid året runt kan vi ju bara drömma om.

Sen fortsatte klockställningar hos fåglarna som fått vara inne i två dagar pga. årlig avmaskning. Då ska de bara ha tillgång till medicinvattnet och får inte ens dricka vattendroppar från gräs. Bra tajmat med frostnätterna, då det kändes helt relevant att stänga till ett tag. Minus 5,5 grader i morse. Höstens första snöfall kom i går.

Den egna hostan är väl något bättre men känslan av revbensbrott och andra bristningar är påtaglig. Saktfärdig promenad företogs i eftermiddagens solvärme - i snigelfart. Vid minsta ökning tillstötte andningsproblem. Tar på krafterna. Husbonden snuvar och kraxar lite, bäst om han klarar sig från eländet. 

Har nog piggnat till lite för tvättmaskinen gick hela dan. Värst vad man känner sig nyttig då - helt utan ansträngning. Tog mig även för att tvätta toastolen - och sånt gör man bara inte när man är helt kraftlös. Husbonden har roat sig hela dan med sin iPhone och lagt in hela kontaktlistan själv. Fantastiskt med tangentbordet på 'denna där'.

Nu ska vi se om man kommer i säng i tid... klockvelandet brukar hänga i nån vecka. Hoppas på en bättre vecka nu.

Byns databutik fick igång iPhonen så att det går att ringa och SMS:a. Heder åt dem. Därtill har vi installerat det förbaskade programmet iTunes i andra datorn som tog emot det snällt och även släppte in telefonen! Hahaha... jag som inte ens TÄNKTE på andradatorn när jag höll på med supporten...!!! Håhå jaja.

Helgen är räddad och man kan pusta ut.

Go'natt bloggosfären, och ha en riktigt go' helg i vintergraderna!

Fritt ur hjärtat... nu är livet pest. Och det handlar inte om sjukdom, utan om DATATEKNIK. Denna dag som idag är, första dagen efter coloskopin så har jag suttit i supportsamtal om den nye iPhonen, det så kallade underverket. Exakt HELA DAGEN. Är dessutom störtförkyld, har hostat hela natten och pappersnäsdukarna flyger högt och lågt i Lilla Huset. Visst är supportrarna duktiga, inte tu tal om det. Men problemet är stort, och GREJERNA FUNKAR INTE.

Sista samtalet avslutades närmare kl 20 i kväll. Och stunden strax innan såg datorns skrivbord inte klokt ut. Då mådde jag inte längre bra. Huvudvärken kom smygande, började bli skakig och ville bara glömma alltihop. Hur som helst släppte supportern inte taget innan datorn var återställd (på hans övertid) så jag åtminstone är tillbaka där jag var innan allt började - med iPhonen. Den vill fortfarande inte kommunicera med programmet den ska prata med. Och kanske beror det på något vajsing med mitt Windows...? Kanske behövs en ominstallation av detta.

Befarar att allt detta straffar sig med schack matt för mig om några dagar, men då måste räkningarna betalas innan dess. Nä, nu är det inte kul.