'Little Rock Mountain' är installerat och tuffar på. Dvs. vårt nya minireningsverk Green Rock. I går lyfte vi med handkraft stenen på plats. Fast passagen genom grinden var lite trixig;-) Stenen utgör behållare åt trickelfiltret (små plasthjul som mikroberna ska bo i). Idag kopplades pumpen in. Husbonden drog fram elen från växthuset alldeles själv. Och nu bor en stor dunk med kemikalier under diskbänken i köket - det som neutraliserar fosforen. Inomhus blev säkrast för att vi ska höra när doseringspumpen larmar för påfyllning. Nu kan vi äntligen ringa 'miljönissen' från kommun för en sista inspektion.

För övrigt redigeras bilder i datorn medan Eurovision mal lite svagt på paddan intill. Har också lyckats kladda ner musen med blod då jag trodde att min knivskurna tumme skulle klara sig utan plåster. Så icke. Ibland tappas nästan andan, men det beror minsann inte på europalåtarna utan på Wasabinötter. De låtar jag hört var riktigt dåliga. Bäst hittills har vårt svenska bidrag varit fast den är rätt tjatig i längden. Men då har jag säkert missat de favorittippade... antar jag.

Åherreminje... Jorden brinner upp, kände jag inför denna bild i Rapports vädersändning 17 maj. Rena chockverkan. Med uppspärrade ögon och återhållen andning konstaterades att meteorologen Pia Hultgren såg glad ut. Får väl anta att det är OK då. Men något skumt är på gång. På sikt, alltså.

På hemmafronten var dagen varmare än nödvändigt. 26 grader. Vi framhärdade med en promenad på sju kilometer och de friska fläktarna är enda skälet till att jag klarade dagen. Riktigt blåsigt ända in på denna sena timme när korsdrag vädras genom Lilla Huset. Näedå, jag är inte bitter...

Ett litet avbrott i all 'negativ' verksamhet. Ja, egentligen är det riktigt postivt att jag äntligen sorterar bland alla bildnegativ som samlats genom åren. Nu är de ju ett minne blott - det vet vi - och just därför känns det lämpligt att sätta punkt. För den eran.

Det började med att jag ville försäkra mig om att vissa favoritnegativ fanns i arkivet. Välordnat från 50 års fotande, men ändå inte. Ett plockarbete startade. Jodå, alla bilder fanns - en hamster slänger aldrig något. När favoritbilderna var funna, startade bortsållningen. Typ bilder från djurparker med Instamatic-kamera, där sökaren satt en bra bit vid sidan av objektivet så att motivet alltid hamnade i ena kanten. Suddiga ungdomsbilder på människor man sedan aldrig mött... osv.

Arbetet tog några dagar. Ju närmare slutet dess mer intensivt. Det måste ju ta slut nån gång också. Och gissa om mina ryggmuskler värkte... Mot slutet blev jag allt djärvare och slängde negativ som jag aldrig skulle ta fram om papperskopian brann upp. Bort, bort, bort... Och bort åkte även den otympliga pärmen av tokigt storformat.

Favoriterna har nu plockats in i små behändiga negativalbum i kassaskåpet. Har man inga juveler får det ju plats en massa annat;-) Börjar bli rätt nöjd. Håller på med indexlistorna. Lagom att ta en paus för att lägga ut bilder från försommarvärmens vårmånad MAJ där svalan sjunger från sin 'specialtråd' på nocken, vitsipporna lyser i Parken, förgätmigejen blinkar så blygt och kabbelekan prålar å det väldigaste i dammen.

För snart tio (?) år sen hörde jag i P1-programmet Techno talas om att ’rippa vinylskivor’ och blev sugen. Dvs. att digitalisera sina LP-skivor till MP3-filer. Det fanns programvaror, mer eller mindre krångliga, att ladda hem och… ja, saken föll. Och ännu fungerar skivspelaren här hemma så…

I veckan berättade en vän om en skivspelare (se bilden) som både kan spela cd-skivor, kassettband och vinyl-LP samt kopiera dessa till USB-minne. För överföring till dator som sedan kan bränna egna CD-skivor med ljudfilerna. Vännen hade både köpt och prövat så… yes, det tändes ett hopp. Hur många är vi inte som har hyllmeter av gamla vinyl som man undrar vad man ska göra med…

Lilla Huset skiljer på 'utryckningar' som påkallas av måsten, typ tandläkare, läkare, frisör, matinköp eller bilprovning, jämfört 'utflykter' som sker av egen fri vilja. Detta var en trevlig utflykt till Clas Ohlson i Lidköping (större butik än i Trollhättan) och vintersäsongen är räddad. Här ska rippas vinyl på löpande band.

Och när vi är klara med hela skivsamlingen så byter marknaden teknik, till något vi idag inte ens har hört talas om...  

Här kommer höjdpunkterna slag i slag. Häromdagen en orm i paradiset. Nu en and i fiskdammen.

- Men... en and i dammen! utbrast Husbonden under frukostförberedelserna. Gissa vem som rusade efter kameror...

Som fallen från skyarna damp en liten kniphona ned i vattnet, bara så där... plums. Och satte igång med att dyka och ha sig. I ett, i ett med en våldsam frenesi och livsglädje. Hade riktigt svårt att hänga med i svängarna. Fiskarna var alerta och nyfikna. Trevligare besök än den där dumma minken som tagit deras vänner, tyckte de väl.

Andhonan filmades tålmodigt inifrån köksfönstret i en hel kvart, innan vi insåg att hon nog äter upp våra vattenväxter. Då gick jag ut och visade mig, varpå hon steg rakt upp och pep iväg på vinande vingar. Det var väldigt så energisk hon var, puh. Blev riktigt trött och yr vid filmklippningen. Det räckte att spara drygt fyra minuter av denna enformiga verksamhet.

Nu tror vi att detta inte var första besöket här. För några dagar sen kom tre små änder susande över hustaket och hade just börjat gå ner mot dammen när de fick syn på oss och genast steg till väders igen. Förklaringen kom idag. Nu vill vi att vattenväxterna fort ska växa upp och inte vara så himla fräscha och lockande därnere i djupet.

Längtar efter korna som ska komma till hagen runt oss. Ja, så mycket att vi gick för att titta till dem i sin hemmahage. De levde och mådde väl. Flera hade fått smått. Små knattar som knappt syntes över fjolårsgräset. Idag hägnade bonden in, så nu dröjer det väl inte länge.

Om det är någon gång den nya grönskan ska vara med på bild så är det nu. Sedan är det försent. Nu är björklöven som allra skirast. Som en tunn gardin man ännu kan se igenom. Snart bildar grönskan en tät lummig vägg. Insynsskydd, heter det då;-)

Nu kommer tidningen redan på morgonen! Svårt få in i skallen. Glömmer den ibland. Undra på det. I 40 års tid på landet har den kommit med lantbrevbäringen. Tidvis vid tiotiden (ganska bra), i många år inte förrän vid 15-tiden (kvällspost) och nu senast vid middagstid. Men morgonen är som gjord för att läsa tidning. Har saknat det.

Skön känsla att hämta den i morgondimman. Men ingen meddelade om ändringen. Posten visste inget. Någon hade hört att Tidningstjänst gör det PÅ PROV… Hur länge…? Plötsligt en natt körde en bil förbi kl. 02.30 Vaknade till liksom… hallå… vaddå? Här är ingen genomfart. Gick ner och spejade. Bilen körde tillbaka. Stora extraljus.

– Då var det tidningsbilen, mumlade Husbonden.

För första gången på nästan ett halvsekel togs avisan in. En nattlig överraskning. Ibland när jag vaknar tidigt (fyra-fem-tiden sådär) kan jag gå ut och hämta in den. Bara för känslan.

För övrigt ett farväl till magasinet ’Digital Foto för alla’. Himla dyr tidning till glädje och nytta i närmare sju år - hela bloggtiden och lite till. Ges ut med 18 maffiga nummer per år. Pensionen medger icke längre denna lyx. Sa upp den via nätet. Då minsann kom erbjudande om billigare prenumeration. Först NU – efter alla år!! 4 kr mindre per nummer, 72 kr per år. Detta påverkar inte beslutet, men om så vore hade jag nog vägrat – i protest. Sa rebellen ;-)

Sist med icke minst så kom svartvita flugsnapparen idag! Lilla Huset har tjuvstartat med jordgubbar och glass.

Värme och regn har gjort omgivningen tropisk i kväll, med dis och dimmor. Som växtligheten väntat på detta! Knopparna brister så man nästan kan höra det. Vi blir gränslösa mellan ute och inne. Kan vädra via både fönster och dörr utan att huttra.  

På utställning med 130 (!) västgötaspetsar idag. Platsen Tånga Hed i Vårgårda ligger så nära att det nästan vore skämmigt att inte nyttja tillfället. Så vi åkte trots hot om regn. Många vackra och goa hundar och åtskilliga gamla bekanta. Var nog åtta-tio år sen sist. Hälsade bland annat på ett barnbarn till vår Ulrik. Nostalgi.

Men hunduställningar är inte platsen för samtal egentligen. Ty, det är TÄVLING och alla vet ju hur tävlande kan fjärma sig från sin omgivning. Därtill är det fel att tävla i skönhet, om man frågar mig. Det finns så många andra betydligt viktigare egenskaper att ta hänsyn till vilka glöms bort för det 'flashiga'.

Vi åkte med Vännerna. Drack kaffe här först. Sen tillbaka för enkel middag, potatismos och korv, medan vi ventilerade alla intryck. Och lite till. Men inte ett enda kort tog vi. Det var annat än när vi var aktiva det... Dessutom upplevde vi hundfrihetens alla fördelar. Ingen att hålla reda på eller ta ansvar för, ingen som ryckte i kopplet eller som skulle tystas, ingen som försökte sno mackor ur andras väskor, ingen som trasslade in sig i andras koppel och så vidare. Frid över de saligas minnen, men hundägande är på gott och ont.

Inte blir jag valpsugen heller. Goa valpar är goa valpar att se på och tala med, men man måste inte äga dem. Har inga problem med så kallat habegär. Hur som helst en kul dag. Och när vi kom åter efter några timmar hade flera nymfungar lämnat sina holkar. Och björklöven nästan slagit ut...