Bloggar ute för första gången. En varm dag. Vill inte gå in. Grannens traktor tuffar på med sista hölasset. Vinden slår i parasollen och kalvarna ligger, om inte direkt vid mina fötter så åtminstone, några meter utanför staketet. Det svalnar av. Tröja på.

Höskörden är i full gång på bôggda. Dagens utflykt gav mig egna bilder på så nutida rariteter som höhässjor. Vi ställde oss på bromsen... vem vet om det var sista gången man hade chans att fota. Flera vyer prövades. Hässjor är arbetskrävande (säger en som prövat) men ger den ojämförligt bästa kvaliteten på stråfoder. Men ack, så sällsynt idag.

Färden gick till unga familjen för en titt på nya bebin som bara sov och sov. Ett mycket förnöjsamt barn, meddelar modern som just nu ”vill vara hemma med barnen hela livet” och nästan får hjärtsnörp av att behöva tänka på att lämna bort dem nånstans.

Medhavd mor-och-barn-bukett hade ånyo knutits egenhändigt. Randgräs, stjärnflocka, studentnejlika, gullnattljus, astilbe, salvia och daggkåpa ingick. Börjar få snits på det där nu.

Tvååriga Stella fick en liten 'storasysterspresent' - en axelremsväska med Pippi Långstrump på. Hon ääälskar Pippi just nu – en god förebild.

- Råttorna skriker på mat, hörs det nu från fönstret. Åh, kära nån. Här är man både blind och döv för tiden. Dags att dra sig inomhus för nu hänger regnet i luften. Tror visst att höet kom in under tak.

Liten prins är född. Och morfar blev morfar för andra gången.

- Allt gick bra. Både fort och bra. 2680 gram, 47 cm. Född kl 8:58, utan smärtlindring. Är jättetrött, sa den nyförlösta och behövde sova. Fadern hann precis dit från jobbet för att vara med. Storasyster är hos vänner.

Borås lasarett var planerat från början, men var nu överfullt när det blev dags en vecka i förväg. Så det blev till att åka åt annat håll till Mölndal, på 'fel' sida av Göteborg. Men någon säng åt pappan kunde inte upplåtas då det bara vällde in fler som skulle föda...

Vindruvorna mår bra i år. Förvånande, efter den kalla mars. Men så är det i allafall. Tredje året för den plantan. Ser lite maffigt ut när blad och klasar breder ut sig och hänger ner från taket. Vi har dem mest för att det är så 'exotiskt'. Och ger naturlig skugga åt tomater och gurka.

Husbonden roade sig i regnet. I flera timmar höll han på. Han måste haft jätteroligt, vad det verkade där ute i ”polska regnet” som är över oss. Hon sa så meteorologen.

Det har brummat väldigt där ute. Klippte han gräs ? Han hade fått fart på den gamle åkbare vilket varit ett bekymmer. Sen kopplade han pinnharven efter denna och sladdade gruset på vår garageplan. Inte den nylagda utan en rejält packad del. Sen körde han visst omkring med klipparen ute på vägarna. Promenadåkning liksom…

När det sen knackade och bankade därute fick jag se efter vad som var å färde. Då ligger den åkbare på sidan och Husbonden spolar den undertill – i regnet. Håhå jaja.

Och nymferna satt ute under taket på sin farstu.  

Är jag den enda i världen som sitter inne ? Nej, för jag var till Marknaden i morse. Köpte lokala charkvaror och efterlängtade crackers. Tre påsar. Försäljaren hade lovat att komma trots väderprognos. Annars hade jag inte åkt.

Dessa ”frörika crackers” är helt ljuvliga. Lagom crackiga utan att man knäcker tänder på dem, och lagom mjuka. Salta också. Ekologiska. Och mättande. Utmärkt som reservproviant. Görs på majsmjöl, sesamfrö, linfrö, solroskärnor, rapsolja, salt och vatten.

Och tänk, vilken kundservice… Fick flera mail med uppdatering om marknadsplanerna i takt med regnets annalkande. Hur många företag gör så idag. E-butik på nätet också. Den intresserade kan kika på crackers och mycket annat hos Alekärrs Fruktodlingar i Axvall.

I övrigt en dag som gjord för pannkaka, både tunna dito och fläskpannkaka. Smakade på allt före infrysning. Gullnattljusen blommar där ute. Sommaramplarna med flera sorters lobelia gläder oss på tre ställen, bl.a vid farstun. Allt får så vackra färger i väta.

En som kommit upp sig. Högtflygande planer realiseras. Uthusen målas. Tio år sen sist – minst. Stora ladan är alldeles väldigt hög. Undra på att man drar sig för uppgiften. Ändå inte så stor som några andra på bygden. Men tillräckligt för oss. Vissa sidor är mer utsatta än andra. När det nu äntligen blir av är det lika bra att ta allt. Det kan dröja tio år till – eller mer, innan det målas igen. Och då kanske man lejer bort jobbet.

Familjerådet beslöt att Husbonden inte skulle behöva stå på fullt utdragen och darrig stege. Dels med risk för fallskador, dels för att det är jobbigt. Svårt att också hålla hinken i en hand, samtidigt som man ska hålla i sig själv. Många steg att ta sig upp och ner och räckvidden är inte så enorm när toppen väl nåtts. Nej, en skylift fick det bli.

Redskapet hyrdes i Grannbyn och drogs hem med vanlig personbil. Husbonden steg till väders. När största gaveln var klar väntade den motsatta på samma behandling. Och ännu en på nästa uthus. Att backa upp skyliften med lilla bilen på guppig grässlänt tänkte vi inte ens pröva. Bonde med traktor tillkallades. Först en gång, sen en gång till. Många uthus har vi...

I dag återlämnades liften. Den har nyttjats maximalt. Nu återstår några sidor som nås från marken på ganska enkelt sätt. Att det är Husbonden ensam som står för prestationerna behöver väl inte ens tilläggas. Bara han nu inte går och blir högfärdig på kuppen ;-)

Från nästan ingenting har denna trevliga planta växt till sig. Den kom till oss som litet frö med ett gäng fingerborgsblommor som vi hämtade från en jordhög på åkern. De hamnade i lilla Parken där fingerborgarna dominerade några år för att senare självmant vandra in i trädgården. Kvar blev den här som då fick utvecklas fritt. Den har skonats från gräsklipparen av humanitära skäl. Nu när den nått denna ansenliga storlek började vi undra vad det är. Nu vet vi...

Stor ormrot (bistorta officinalis) ur växtfamiljen slideväxter från Eurasien. Sällsynt förekommande i Syd- och Mellansverige, växer på fuktig och näringsrik jord i parker och gamla trädgårdar. Odlas som prydnadsväxt. Flerårig. Svagt rosa blomklasar på långa stjälkar.

Har alltid tyckt att det är växter som klarar sig på egen hand och som vill själva man ska fylla sin trädgård med.

Å, hallå… Admiral von Schneider på besök i tagetesen. Välkommen till fjärilsrestaurangen! Vad får det vara från menyn? Amiralen hade mycket bråttom. Och blev såå nöjd med tagetes i blomlådorna. Tur vi hade dem i väntan på bättre blomning. Ja, det blev så färggrant där att kameran åkte fram illa kvickt. Nu väntar vi bara på Sir Toby, Mr Pommeroy och Mr Winterbottom också, så är lyckan fullkomlig;-)

Amiralen (Vanessa atalanta) är en art i familjen praktfjärilar. Otroligt tjusig, min favorit. Hittills har vi inte sett så många ’summerfugler’ som fjärilar heter på norsk. Vi har bullat upp i nyaste perennarabatten och väntar ivrigt på både fjärilar och blomning.

Någon citronfjäril har vi sett, och några små murriga typer (vars namn vi inte vet). Samt en otroligt tjusig juvel - en mörkt turkosblå/svart fjäril med annorlunda vingform. Sökte som tossig på nätet utan resultat. Vad tusan kan den heta…? Har förgäves plöjt igenom flera fjärilssajter. En gåta att klura på…

Människan mår säkert bra av att inte få alla svar direkt, vilket vi är så bortskämda med nuförtiden. Det är säkert nyttigt att ha några olösta gåtor att gå och smaka på. Ta t.ex Universum. Mänskligheten var nog lyckligare förr när allt därute var en enda stor gåta att fundera kring. Vi kanske kan bli lite klädsamt blygsamma istället för att vara Världsalltets besserwisser hela tiden.

På några av bilderna ser man amiralens ansikte, ett litet happy face. Kanske man skulle byta till denna som sin profilbild på facebook, haha.

Trädgårdsiris, stjärnflocka, praktbetonika, plymspirea, randgräs och stor ormrot. Inte sju, men väl sex sorter i buketten från egna trädgården – ”det bästa huset hava”. Snyggaste buketten jag nånsin bundit. Kände mig som en riktig florist för en liten stund. Hade väl ’flow’, som man säger nu. Både flower och flow, haha… Den tog vi med till Vännerna på midsommarlunch. (Stjärnflockan hängde något på bilden, men kom starkt igen på målsnöret.)
Tur med vädret. Nu spelar detta inte så stor roll på en balkong där man med några steg raskt kan byta scenario, men att ÄTA SILLEN UTOMHUS är ändå nåt speciellt. Och just denna dag! Av allt regn som utlovats över Västsverige fick vi endast några minutkorta skurar. I övrigt 25 grader, ljummet och ljust där vi satt ända inpå kvällen utan kläder… eh, utan YTTER-kläder, precis sådana som vi var… neej… så här: I lätta sommarkläder, förstås (…puh).