Äntligen har vi lagt vantarna på denna efterlängtade RÖDA BRÖDROST. Jamen, det hörs ju på namnet... brödrostar ska vara röda, hehe. Det har jag alltid tyckt.

Vi har en viss faiblesse för röda detaljer i vårt hem. Den här ska få stå framme bara för att den är vacker.

Föregångaren, en trist vit sak, är redan nedpackad och på väg till soptippen. Våran Ulrik tyckte aldrig om den. Han reagerade på ljudet när den smällde till, hängde med svansen, såg moloken ut och gick och gömde sig tills den var borta. Han smög och blängde på köksbänken tills han förvissat sig om att den var gömd.

Nu hoppas vi han ska gilla denna bättre, man kan ju hoppas på ett annat ljud. Om inte, får han vänja sig. Den här är föör vacker för att gömmas undan.

Den målsökande roboten avvek från bokslutet och såg ett underbart färöiskt reportage om skulptören Hans Pauli Olsen på tv. Oooh, vad jag älskar såna program! Världen är full av kreativa människor som sysslar med så mycket roligt och vackert. Man ska förgylla sitt liv med att ta vara på dem.

Var rätt så duktig med bokslutet igår och körde intensivt till klockan ett på natten. Somnade nöjd.

Fortsatte idag nån timme och ...körde fast. Gick en promenad istället och blåste rent i huvudet. Kom fram till följande: Om detta vore ett normalt bokslut hade jag kommit mycket längre, men nu ska verksamheten avslutas och jag fixar inte den övre divisionen. Inte på egen hand i alla fall. Bara att inse fakta. Lägger mitt öde i revisorns händer. Han får leda mig.

Husbonden har följt skidskyttet där det äntligen gick bra för vår Anna Carin Olofsson. Och Björn Ferry! Vilken dag! 

Nu blev jag trött. Bara sååå trött. En körig dag väntar i morgon. Till veterinären i Grannbyn för tandstensborttagning på båda voffarna med många ärenden samtidigt. Klippning av Husbonden, inköp av RÖD brödrost, som vi längtat efter länge, en dito till Pappa som också behöver våffeljärn, mikrovågsugn och säng, en sån där med fjärrkontroll som man ändrar ställning på. Säkert dyker fler ärenden upp dessutom.

Får nog natta tidigt.

Stormen har ännu inte bedarrat men verkar beskedlig jämfört med föregångarna. Den nådde oss i arla morgonstund och vi hann slå upp lite vatten i spann och kastrull innan. Vi fick ett strömavbrott på nästan två timmar.

Turligt nog hade både fåglar, akvarium och marsvin hunnit vakna och äta frukost innan de drabbades av denna "solförmörkelse". Vi prisar våra fönster till fågelhuset, tack vare dem kan de både flyga och äta om strömmen går på dagtid.

Den stora sälgen har slagsida men står fortfarande pall. Dess tvillingkompis stöp för Gudrun och drog sånär med sig vännen i fallet men rötterna verkar starka, trots Per förra året. Ja, nån gång dråsar den förstås ned men det kan lika gärna vänta, för i vinter har vi andra träd som verkligen behöver fällas. Ved får vi ändå.

Tar många pauser i bokslutsarbetet. Så här ser min arbetsplats ut ett tag framåt. Vanligen ligger hundarna vid mina fötter men Ulrik smet iväg när kameran kom fram, en löjlig idé han har. Skaffar mig just nu överblick över vad som ska göras och i vilken ordning, men anfalls av storm inombords av siffrorna - trots god peppning.

Har därför vilat och gjort annat en stund, sett trevlig finsk dokumentär på tv och Landet Runt, sånt jag mår bra av. Promenad var inte att tänka på i stormen.

Just nu går livlig trafik ner till Grannbonden som firar 70 år idag. Man har förvarnat om raketskjutning mellan 18.00-20.00 Än har inget hörts, hoppas dom låter bli. Verkar farligt i blåsten med tanke på brandrisk, men det var snällt att dom tänkte på hundarna.

...Jo, nu sköt dom! Måste varit en sån där "bombtårta" di' kallar't av hastigheten att döma. Det smällde HÖGT och NÄRA utan uppehåll. Och VAD gjorde hundarna...? Sov lugnt vidare i tv-soffan utan att lyfta på ögonbrynen, trots att jag gick till fönstret för att titta på stjärnfallet.

Grattis Bonden!

Skattekontot har varit huvudsakligt bry en längre tid. Nu tog jag Gud i hågen och Tjuren vid hornen och ringde Myndigheten för en rejäl utredning. Har haft stenkoll i åratal men nånstans 2006 sved utbrändheten till och kontrollen förlorades. Allt är betalt, men… jag vill ha KOLL. Fyra sidor skattetransaktioner faxades hit inom ett ögonblick. Dem ska jag snart borra mig ner i.

Bokslutsarbetet är igång. Befinner mig i fasen Undanröjande Av Hinder och tackar ödmjukast för peppning från snälla läsare! När jag fokuserar hårt hamnar jag lätt i en suddig dimma, svår att komma ur. Då hjälper det med en lång promenad för nödvändig genomblåsning av hjärnan. På tal om det… ikväll är det vååår i luften! Ugglorna hoar.

Den "målsökande roboten" lämnade tillfälligt huvudspåret för en kik på Antikrundan med alla fina föremål och duktiga experter, en njutning för ögon och öron. Jag vill bara titta och titta… "Neej, ta inte bort den…!" kvider jag när dom byter bild. Man borde spelat in avsnitten.

Jag glömmer aldrig den låååång-lååånga målningen som var både märklig och vacker och som fick sträckas ut över hela lokalen när den visades för flera år sen. Den och massor av målningar, gobelänger, mattor, leksaker och... you name it… vill jag se om och om igen. Antikrundan borde göra flera samlingsheat så att man får se de märkligaste igen.

Nästa avsnitt får man inte missa! Då visas ett föremål värt flera miljoner kronor, det dyraste någonsin.

Slut på flummeriet, slut på vimsandet.

Nu gäller Samling, Skärpning, Ordning, Tempo, Koncentration. 

Ska vara som en målsökande robot.

Använda Positivt Tänkande! Gilla Läget! Ta tag i mitt förestående bokslut! Leta fram Ekonomen Margus som egentligen deep down GILLAR bokföring. Den Margus som behärskar konteringen och tycker detta är kul. Margus som är bra på att hitta lösningar. Nånstans finns hon.

Har en jättelång lista på roliga saker som väntar när jag blir klar. Saker som väntat i flera, flera år och som jag äntligen vill och ska ta tag i... DÅ.

Om ett par veckor...

Spotta i nävarna, gör nya bokslutsdokument och -blanketter istället för de som försvann i sommarens stora datorhaveri. Ganska många såna är det... men hur var det nu igen...?

DETTA ÄR JAG BRA PÅ. DET FIXAR JAG. OCH DET SKA BLI ROLIGT...!!

Jag menar... det är ju inte så himla långt kvar, bara jag blir klar. Då har jag något att jobba för, att riktigt längta efter och något som sporrar.

Tills dess gäller tunnelseende... mot MÅLET.

Att idka fotvård med ryggskott är ingen drömsyssla, det intygas härmed. Att bära fram baljan med vatten... ooohh, det känns... och en pall... samt lilla bordet med starka lampan på... åååhh, aaahh... Med små försiktiga rörelser gick det vägen.

Därtill blev nya pedikyrsetet prövat, vilket jag inte hyste några större förhoppningar om. (Fniss, tänker bara på sketchen med kulsetet...) Setet såg klent ut och det var liksom ingen kraft i maskinen, men det gick. Slipskivorna för valkar kan väl nästan slängas direkt, men slipstiften för naglar var okej. 

Fast det var darrigt att sitta i den ställningen, det var det. För att vara första gången blev jag riktigt nöjd. Framför allt med att det äntligen blev gjort.

Dock ville bilen inte starta när jag skulle möta pappa som kom hem från sjukhuset idag.  Ett litet ynka stön kom det bara. Batteriet hade gett upp. Bara så där... utan förvarning. Tur att Husbondens bil var hemma.

Så det var bara att skaffa ett batteri när man ändå var igång. Ingen idé att försöka lyfta det med den ryggen. Vad väger såna, tro? Herregud, det är kompakta saker det. Nu sitter det redan på plats, det tog inte många minuter för Husbonden att fixa det. Provstartat är det också. Gott.

Hemtjänsten mötte upp och pappa kom in med rullator och allt, parkerade sig nöjt i favoritfåtöljen framför tv:n för snabbgenomgång av post och räkningar, serverades te och smörgås, fortfarande med sjukhuskläderna på. Elva dagar hemifrån totalt, jösses vad tiden går. Men han har tränat upp den sträckning han råkade ut för, blodvärde och socker är i balans och i morgon blir det vårdplanering för fortsatt rehabilitering.

Undrar såå när jag ska våga promenera igen. Ryggen ännu opålitlig och vägarna är isiga. Ingen bra kombination om jag säger så. Det lättar väl någon gång. Utöver det go'a radioprogrammet med Slas (föregående inlägg) ägnades kvällen åt telefonsamtal och mail.

Nu har jag suttit för mycket och ska gå och lägga mig en stund för att sen kunna natta på riktigt, he he ...:-) Det blir då för tokigt. Go'natt.

Äntligen blev det av... den efterlängtade rotsaksgratängen jag ville göra redan före jul. Ingredienserna fanns hemma men just nu stod egentligen köttfärssås och pannbiffar på att-göra-listan. Räknade med att gratängen skulle fresta mindre på ryggskottet med långvarigt stående, men nu vet jag inte... detta var hårt det också (sa ryggen). Mycket skalande, skärande och skivande var det. Gratängen åkte in i ugnen och jag på värmedynan.

Den köttälskande Husbonden närmade sig anrättningen med tveksamhet... "vad är det i..?" !!!! Erfarenheten har lärt mig att inte ta tvivlet på för stort allvar, ty avsmakningen följde ett numera känt mönster "Det var väldigt gott!" (Visste jag väl.)

Nu var det första gången jag körde denna variant så jag noterade noggrant:

200 g strimlad kålrot,

160 g strimlad rotselleri,

200 g slantade morötter,

325 g skivad potatis (två stora),

en fräst gul lök. 

Gratängsås: 

2,5 dl Milda matlagningsgrädde (7% fett),

2,5 dl buljong, salt, vitpeppar, timjan och oregano.

45 minuter i 225 grader ugn.

Riven gratängost är säkert utomordentligt till, men ryggen strejkade vid det momentet.

Morgondagens lunch på Husbondens jobb är räddad.

Igår såg jag fram mot att idag äntligen ha fotvård såväl på mig själv som på marsvinen. Glöm det, här kan inte böjas på nån rygg över huvud taget. Vet inte för vilken gång i ordningen denna vinter som ryggskottet slår till. Nu börjar det bli ledsamt. Det kanske är för att det är skottår i år... he, he;) Eller snarare vädret... just nu i alla fall. Det är svinkallt och isvindarna tjuter runt hörnet.

Det lär inte vara mer än -3 eller så, vi vet inte för vår utomhusgivare har hamnat intill fläktutblåset från badrummet... inget smart, (ska flyttas när vindarna avtar). Med isvindar blir det betydligt kallare. En eländig dag from the very beginning.

Pappa är kvar på sjukhuset (utan komplikationer, men dock), Väninnan hade vaknat med migrän och berättade per telefon en hiskelig mardröm om gröt (!) och mina promenader har av skilda skäl varit inställda en vecka vilket vågen straffar mig för... Den som vill sluta läsa här... gör det nu, för det blir inte roligare.

I vanliga fall brukar det vara en knyckig rörelse som startar ryggskotten, så icke denna dag. I morse flög det på mig när jag helt stilla intog morgonkaffet sittandes på en köksstol... Så kan det alltså gå till. Baahh!

Förmiddagen gick utan att vanliga värktabletter hjälpte. Byggde på med allt starkare dito under dagen. Kände för att sitta inne hos fåglarna en stund och gjorde så. Prickade av misstag in deras vilostund och praktiskt taget ALLA sov... jag också efter de starka tabletterna, sittandes på pall med armarna på en frötunna. Vilken happening i detta illustra sällskap...!

På Spåret har just avnjutits, riktigt kul. Ryggen en aning bättre i skrivande stund, men sorgligt stel och ond ändå. Nu väntar vi på Ett fall för Frost på tv, en stor favorit och passande i rådande väderlek.

Måtte morgonen bli lite bättre, lyder min enkla aftonbön.