Att idka fotvård med ryggskott är ingen drömsyssla, det intygas härmed. Att bära fram baljan med vatten... ooohh, det känns... och en pall... samt lilla bordet med starka lampan på... åååhh, aaahh... Med små försiktiga rörelser gick det vägen.

Därtill blev nya pedikyrsetet prövat, vilket jag inte hyste några större förhoppningar om. (Fniss, tänker bara på sketchen med kulsetet...) Setet såg klent ut och det var liksom ingen kraft i maskinen, men det gick. Slipskivorna för valkar kan väl nästan slängas direkt, men slipstiften för naglar var okej. 

Fast det var darrigt att sitta i den ställningen, det var det. För att vara första gången blev jag riktigt nöjd. Framför allt med att det äntligen blev gjort.

Dock ville bilen inte starta när jag skulle möta pappa som kom hem från sjukhuset idag.  Ett litet ynka stön kom det bara. Batteriet hade gett upp. Bara så där... utan förvarning. Tur att Husbondens bil var hemma.

Så det var bara att skaffa ett batteri när man ändå var igång. Ingen idé att försöka lyfta det med den ryggen. Vad väger såna, tro? Herregud, det är kompakta saker det. Nu sitter det redan på plats, det tog inte många minuter för Husbonden att fixa det. Provstartat är det också. Gott.

Hemtjänsten mötte upp och pappa kom in med rullator och allt, parkerade sig nöjt i favoritfåtöljen framför tv:n för snabbgenomgång av post och räkningar, serverades te och smörgås, fortfarande med sjukhuskläderna på. Elva dagar hemifrån totalt, jösses vad tiden går. Men han har tränat upp den sträckning han råkade ut för, blodvärde och socker är i balans och i morgon blir det vårdplanering för fortsatt rehabilitering.

Undrar såå när jag ska våga promenera igen. Ryggen ännu opålitlig och vägarna är isiga. Ingen bra kombination om jag säger så. Det lättar väl någon gång. Utöver det go'a radioprogrammet med Slas (föregående inlägg) ägnades kvällen åt telefonsamtal och mail.

Nu har jag suttit för mycket och ska gå och lägga mig en stund för att sen kunna natta på riktigt, he he ...:-) Det blir då för tokigt. Go'natt.

 

Ruth

13 januari 2008 23:46

Så skönt att allt fungerar så bra för hemtjänsten där du bor, tror inte att det är så över allt i Sverige, men hoppas att alla kan få en sådan underbar vård och dito personal som din far har fått, det är guld värd !

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...