Igår såg jag fram mot att idag äntligen ha fotvård såväl på mig själv som på marsvinen. Glöm det, här kan inte böjas på nån rygg över huvud taget. Vet inte för vilken gång i ordningen denna vinter som ryggskottet slår till. Nu börjar det bli ledsamt. Det kanske är för att det är skottår i år... he, he;) Eller snarare vädret... just nu i alla fall. Det är svinkallt och isvindarna tjuter runt hörnet.

Det lär inte vara mer än -3 eller så, vi vet inte för vår utomhusgivare har hamnat intill fläktutblåset från badrummet... inget smart, (ska flyttas när vindarna avtar). Med isvindar blir det betydligt kallare. En eländig dag from the very beginning.

Pappa är kvar på sjukhuset (utan komplikationer, men dock), Väninnan hade vaknat med migrän och berättade per telefon en hiskelig mardröm om gröt (!) och mina promenader har av skilda skäl varit inställda en vecka vilket vågen straffar mig för... Den som vill sluta läsa här... gör det nu, för det blir inte roligare.

I vanliga fall brukar det vara en knyckig rörelse som startar ryggskotten, så icke denna dag. I morse flög det på mig när jag helt stilla intog morgonkaffet sittandes på en köksstol... Så kan det alltså gå till. Baahh!

Förmiddagen gick utan att vanliga värktabletter hjälpte. Byggde på med allt starkare dito under dagen. Kände för att sitta inne hos fåglarna en stund och gjorde så. Prickade av misstag in deras vilostund och praktiskt taget ALLA sov... jag också efter de starka tabletterna, sittandes på pall med armarna på en frötunna. Vilken happening i detta illustra sällskap...!

På Spåret har just avnjutits, riktigt kul. Ryggen en aning bättre i skrivande stund, men sorgligt stel och ond ändå. Nu väntar vi på Ett fall för Frost på tv, en stor favorit och passande i rådande väderlek.

Måtte morgonen bli lite bättre, lyder min enkla aftonbön. 

 

Väninnan

4 januari 2008 22:26

Efter att ha läst inlägget måste varje förändring bli till det bättre. Djupare elände kan knappast uppbringas. Eller? Vi hoppas på morgondagens oskrivna blad.

 

Väninnan

4 januari 2008 23:52

Kom plötsligt på en sak: Det finns de som har det värre. Det är inte alla som har en frötunna att lägga armarna på.

 

margus

5 januari 2008 09:32

Ja, hihihi... du är för rolig, Väninnan. Skönt när man kan skratta åt eländet, och ha någon att skratta tillsammans med!
Nu gaskar vi upp oss och går vidare. Det BLIR bättre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...