Röjningen av pappas lägenhet går nu in på sista etappen. Allt personligt är omhändertaget nu kommer vi till BÖCKERNA, pappas stora intresse framför allt annat. Det är tur han har gjort rejäla rensningar själv tidigare, men det tror man inte när man ser bokhyllorna.

Detta är vad man har framför sig. Här finns alla smakriktningar, samlat under ett långt, aktivt och vetgirigt liv. Mest historia men även konst och skönlitteratur av alla sorter.

Handlingsplanen enligt följande:

1.  välja själv

2.  väninnan väljer

3.  fråga biblioteket om de vill ha något

4.  fråga andra bekanta

5.  erbjuda secondhandbutiken på Byn

6.  Lions loppmarknader

7.  tippen (servicegruppen röjer dödsboet)

Tyvärr vill jag nog ha fler böcker än jag kan härbärgera. Måste vara rationell. Synd och skam att slänga men böcker har dessvärre inte så stort värde idag. Och det finns gränser på den tid och möda som man ska lägga ner. Nu går röjningen in i en långsammare fas, vi har juni månad på oss.  

Onsdagen blev en mellandag. Kände bara att det behövdes.

Prästens besök inför begravningen ledde till en sittning vid fiskdammen med kaffe och bulle. Konceptet för akten spikades med de psalmer och sånger vi valt.

Rar präst, den här Lovisa. Vi valde henne efter ett foto ungefär som vid skönhetstävlingar, fniss*. Ja, vad ska man göra när man inte känner dem. Tänkte att en kvinnlig präst ofta är ett säkrare kort om man vill vara säker på att slippa någon storvulen märkvärdig typ som en del manliga präster kan vara.

-----

När "programmet" var spikat åkte Husbonden och jag ut till kören med detta som en bekräftelse på vad de lovat (tänk om dom ångrar sig?). Mer orkade vi inte idag. Här kunde följaktligen detta inlägg ta slut... men icke då... Nu är tiden inne då man måste säga NEJ. För hälsans skull.

-----

Aviserad kusinträff nästa lördag blev plötsligt verklig när kusin Carina ringde. Orkar jag detta tre dagar efter begravningen...? Troligen inte. Köra tio mil tur och retur... och jag som somnar. Njae... lämnade öppet, men är skeptisk till utflykten - trots att jag sett fram mot mötet med mina roliga och glada kusiner. Mycket. Det var visst 20 år sen sist.

-----

Någon ringde om ortens planerade mc-bana. Hon hade blivit så förtjust i min insändare i lokaltidningen för ett tag sen och var nu eld och lågor. Ikväll skulle info-möte hållas om planerna och hon ville ha med mig... "du som kan prata och så..." Gav några tips, men... lämnade walkover.

Protesterna står och faller ju inte med en ensligt ropandes röst i öknen. Har redan bidragit på mitt vis. Om insändaren peppar andra att kräva sin demokratiska rätt är det bra. Om inte... fine.

-----

Byhålans första höghus presenteras i morgon kväll. Vårt anmälda deltagande  där fryser nog också inne. Tyvärr. Varför måste allt hända mitt i vårt dödsfall, och vår begravning...?!

Bloggen befinner sig tydligen just nu på femton famnars bottenlöst djup. Ser jag vid genomläsning. Något mer defensivt får man leta efter. Bloggens läsare rekommenderas att hålla ut... vi repar oss inom kort.

Nu dyker jag ner i pappas kassar igen.

Nattfrost i morse men vi trotsar den och blomlådorna fick nya växter. En ren nödgrej med tanke på vår nedsatta ork. Pålitliga tagetes och lobelia ersätter fjolårsskräpet som var deprimerande att åse.

Husbonden var handlingskraftig och sådde krasse och ringblommor i låda. Grodda solrosfrön ska ut i morgon utefter staketet. Mer blir det inte. Vissa år blir sådana.

Efter dagens tvåtimmarspass i pappas lägenhet intogs hamburgare vid dammen och sen rann krafterna ur mig. Till tv-soffan, somnade bums och sov i två timmar medan Husbonden bar kassar med grejer som ska tittas närmare på. Lilla Huset fylls.

Frusen. Sitter med varma vintertofflorna på, sweatshirt över skjortan och tröja utanpå det. Därtill tröja runt ländryggen, knuten med ärmarna på magen. Inte vackert men nödvändigt. Man är väl uttröttad förstås. Kaminen flammade stolt en stund också.

Hemtjänst och arbetsterapi har hämtat hjälpmedel från pappas lägenhet och lämnat nycklar i retur. Det är också ett sorgligt avsked. Saknar redan kontakten med  den trevliga personalen. I morgon kommer prästen för att spika "programmet". I övrigt vila... tror jag.

Såg på inläggen från idag för ett år sen att vi redan gjort sommarens önskelista med olika projekt. Dit har vi inte ännu kommit i år på grund av pappas dödsfall. Men plockandet i lägenheten går framåt.

Vårt Lilla Hus fylls till bristningsgränsen av kassar med sånt som ska tittas över en sista gång och det som absolut inte ska slängas. Pappas nya säng står på verandan. Stereo, video, lampor och radioapparater i varje hörn. Snart hämtas CD-skivor, DVD-filmer och böcker...

Planering av begravningen går lättare nu när PRO-kören ska medverka. Ser riktigt fram mot det hela. Har just i kväll spikat repertoaren. Känns mycket trevligt. Det kommer att bli en ljus minneshögtid. I morgon kommer arbetsterapin och hemtjänsten för att ta hand om efterlämnade hjälpmedel och förbandsmaterial mm.

Allt tankearbete i pappas lägenhet är energikrävande, det märks på att jag bara kan köra tvåtimmarspass. Har därtill gått ner ett kilo utan att röra mig. Det kallar jag förbränning.

Årsbehov av kutterspån till marsvinen ska hämtas i veckan. Och vi som skulle målat fönster nu i maj... och snart ska veden in... om torkan håller i sig. De' e' mycke' nu.

Fick ett fint samtal i går förmiddag från PRO-kören där pappa var aktiv medlem. De vill komma och sjunga på begravningen. Väldigt rart och jättegulligt. Hade inte haft en tanke på detta och det blev en väldigt fin överraskning.

Först tänkte jag bara på praktiska problem om hur man prickar in det i "programmet" men sen blev jag bara ödmjukt tacksam och rörd och snyftade en halvtimme efter samtalet. Vilken minnesvärd begravning det kommer att bli! Och så blir det ju lite folk på minnesstunden efteråt. Skönt när man slipper vara bara några få.

Sen gaskade vi upp oss och drog till lägenheten för att plocka i personliga ägodelar under tre timmar. Fick med mig både mammas och pappas fickdagböcker och efter en titt i dessa under sen kväll var det snyftvalsen igen.

Pingstafton blev det till slut även för oss då vi hux flux blev bortbjudna till Vännerna som påbörjat sitt flyttstök. Kaffe med frallor på verandan med grannars hästar i gröna hagar att vila ögonen på. Vännerna har just fått ny lägenhet i Byhålan och hela sommaren kommer att passera revy för dem mitt i flytten. Huset ska säljas och snart är det visning... herregud... det är drag under galoscherna.

...önskas bloggens läsare. Gån ut i Hänryckningens Tid mellan hägg och syrén! Hoppas att många kan vara ute i naturen och bara frossa i rikedomarna. Den underbaraste och mest förväntansfulla tiden på året.

Själv skulle jag helst bara gå och strosa omkring och njuta av allt det vackra i den alldeles lagoma temperaturen. Men, suck... livet ville annorlunda just i år. Nu kryper det mest i kroppen på mig för att ta itu med pappas ägodelar. Men vi delar upp det på korta pass och vilar dessemellan. Kort och intensivt.

Hänryckningens tid återspeglas för vår del i valet av psalmer till pappas begravning: Härlig är jorden, En vänlig grönskas rika dräkt samt I denna ljuva sommartid.

Pingstaftonsmorgonen var helt underbar. Att bara kunna sitta i stillhet med kaffe och titta på alla våra fåglar, höra både gök, gäss och tranor runt omkring. Det är lycka.  

.... inte har något gott med sig. Höll på att få spel i kväll när pappas gamla arbetskamrat från 1950-talet ringde när han sett dödsannonsen.

På bilden är de båda tillsammans vid en orientering.

"Nä, det är inte sant", tjoade jag överraskat. Undra på det... 50 år sen.

Våra familjer bodde "svalelag" som man sa i Göteborg på den tiden, och vi hade mycket kul tillsammans när jag var 0-6 år. Om jag mindes...? Jajamän, som att trycka på en knapp bara.

Tänk så glad pappa skulle ha blivit om kompisen ringt tidigare, men så är det ju... annat kommer emellan hela tiden, inte minst flyttningar. Annonsen blev länken som ledde rätt. Var upplivad i ett par timmar av detta. Ett fint deltagande. Han tyckte att min mamma var hyperintelligent, minsann... Roligt att höra.

 -----

Är nu klar med pappas "uppsägningslista". Skönt. Vid visningen i kapellet i går lade jag ner hans tuffa hatt från bilden i bloggen den 6 maj. Pappa blev lite uppmärksammad på Byn för den där och jag vill inte riskera att möta någon med sådan hatt och kanske misstänka ett den blivit upplockad på tippen. Således får han med sig hatten på sista resan.

Inte för att jag gillar den där parasiten men ljudet hör väl ändå till sommaren. Har blivit en vana. Vad mig anbelangar kunde de stannat på sitt vinterviste. Djur som inte själva kan föda upp sin egen avkomma har inget berättigande, känner jag i maggropen. En riktig parasit är det.

Stackars de små fåglar som sliter livet ur sig för den där klumpedunsungen i boet. Som de tror är sin egen för att den kastat ut de "äkta" barnen, sina styvsyskon. Det är inget mindre än mord dessutom. Usch... är inte imponerad.