... elva nätter före jul... Ja, vi tjuvstartar lite...

Lilla Huset har vilat ut efter den senaste tidens turbulens. Förunderligt. Bördan har lyfts från våra ryggar. Trots spik nykter kaluv kändes det som om jag tagit en redig grogg, var så där lugn och slapp och varm och go… utan annan hjälp än cappuccinon. Ett underbart snöfall i mildväder fick mig ut på Rundan för första gången på en vecka. Härligt. Alla negativa tankar som bortblåsta.

Väl hemma sjönk man ner i tv-soffan, läste länstidningen och sov strax djupt tills det var dags att laga lunch. Husbonden firade också med två skidtävlingar på tv, en före maten och en efter. Vi gav oss verkligen tid att koppla av. Av detta blev Husbonden så upplivad att han bakade saffransbullar och sockerkaka till På Spåret…mmmm.

Fådda blommor har slagit ut, aha… VIT amaryllis! Det är första gången för oss. Mycket vackert. Heter Alfresco (hadeco sonata hippeastrum) och ska vara miniatyrmodell. Att den sen rasat i höjden kanske får skyllas på braskaminen… fast lite mindre än De Stora Bamsingarna är den nog.

-----

Byhålans vackraste juleträd är en björk, ljussmyckad lagom till Byns Lussekväll. Det är elbolaget som pyntat och jag blev andlös av synen. Maffigt.

Tämligen utmattad efter ännu en dag med fjärilar i magen. En ytterst kompetent kompis hjälpte till med jobbigt telefonsamtal och vips var en presumtiv bedragare tillbaka från semestern (!) och på tårna (!) från mobiltelefon! Surrade hit och dit men lovade ordna allt. Fjärilarna fladdrade bort för en stund. Låter lovande, men… inget är klart förrän det är klart.

-------------

Sen följde nobelfestligheter resten av dagen. Först prisutdelning och sen middag… där sorlet lät som en strid fors. Och en underhållning som inte var i vår smak. Det är den sällan. I höjd med desserten tröttnade vi och kikade på "dysterheterna" i andra kanalen. Återvänder kanske till dansen om den inte är slut.

Vi känner en som inte lämnar soffan förrän allt är genomlevt. Har också hört att många sitter uppklädda hemma och skålar med kungligheterna och annat "fint" folk. Lilla Husets invånare nöjer sig med att titta. Brukar inte följa litteraturpriset med någon större entusiasm men det finns undantag. Till exempel 1997 års pristagare Dario Fo. Glömmer aldrig hans livfulla föredrag om en stad som rasade ner i vattnet. Folk skrattade så dom vred sig.

Årets pristagare Jean-Marie Gustav Le Clezio var ännu ett lysande undantag. Inte minst efter den underbara intervjun i svt2 härom kvällen, vackert klippt och i härlig miljö på Mauritius. Kan ses HÄR och rekommenderas.

Ett lika fantastiskt program sågs en annan kväll om 2006 års litteraturpristagare Orhan Pamuk, ses HÄR. Nobelkunskaper testar den smarte HÄR.

Först av allt vill jag tacka för den award bloggen fått från Erika med motiveringen:

Tusen tack Erika, jättegulligt, sådant värmer - framför allt i dagar som dessa.

----- 

Tyvärr orkar jag just nu inte leta fram ytterligare sju bloggar att dela den vidare till, så som villkoret var sagt. För övrigt vet jag minst tjugo bloggar som kunde vara värda en utmärkelse. Sånt hinner jag inte med ens i normala fall och nu är verkligen fel tid. Ska förklara…

Lilla Huset tycks vara utsatt för bedrägeri och de senaste dagarna har inte varit andra lika. Lilla Huset har nämligen köpt ett kassaskåp som numera går under namnet "f-nskåpet" och som det nu ser ut riskerar vi att få betala detta två gånger. Sådana skåp är dyra som de är, så Lilla Huset mår för närvarande mycket illa. Nu är även goda råd dyra.

Bedragaren in spe är på semester och allt har gått i stå innan vi får klarhet i vad som sker. Mail har skickats, rekommenderade brev med mottagningsbevis likaså, krav har bestridits, vänner har satts på spåren och ingen vet hur detta slutar. Själv har jag gått på luft i fyra dagar, dvs. matlusten är borta och hjärtat går på högvarv.

Detaljer kan vi återkomma till när saker och ting klarnar. Vaknade just nu efter felaktig sovställning i tv-soffan med huvudvärk och ömhet både här och där. Höll på att slå ihjäl mig på farstutrappan i natthalkan innan Husbonden spred ut fågelsand (skitbra) därstädes. Fantasin för blogginlägg är som bortblåst. Undra på det... just nu överträffas denna av verkligheten så det räcker.

Idag kom delar av Lilla Husets minimala julpynt fram.

Längtade såå efter min älskade GRISFAMILJ, dvs. galten och tre suggor med var sina kultingar. Gruppen har i år utökats med de två ettåringarna som i mitten pustar ut efter lek. De har funnits i huset länge. Nu fick de äntligen komma till familjegemenskapen i höet på Stora Brödfatet.

Att just denna familj kom till oss är ett litet mirakel. Skulle köpa en present till någon och letade i hyllorna hos Byns Välsorterade Lanthandel. Så fort jag får syn på en gris är jag såld. Jag fastnade i den där hyllan. Där fanns såväl galten som de tre suggorna och ingen var den andra lik. Jag kunde bara inte välja. Ingen av dem ville jag vara utan. Jag hade redan en idé om arrangemanget i brödfatet. Hur det gick med den tänkta presenten minns jag bara vagt.

Vid brödfatet kan jag sitta och titta länge, länge. De är så söta, välgjorda och naturtrogna att man riktigt hör hur de grymtar och prasslar i höet. Så barnslig är jag. Väninnan också. Är det bara kvinnor som har sån fantasi? Girls Just Want to Have Fun...

Hursomhelst passar de extra bra i huset med mitt förflutna som smågrisuppfödare. Jag hade på 70-talet som mest tre suggor i stallet. Men ingen galt, den fick vi åka till. Storyn om modersuggan Elin finns i bloggen sedan tidigare, läs HÄR.

Således löpte jag linan fullt ut och fick fram JULKRUBBAN också. Här ska bli stämning. Krubban köptes i sin helhet för några år sen och är väl nåt billigt tjossan. Helst vill jag ha en riktigt välgjord krubba med lite större figurer. Lite svårt att hitta när man aldrig är ute i julhandeln. Denna är inget märkvärdig men fyller sin funktion… tills vidare. Det är tanken som räknas.

Fast grisestian kanske också är något av en julkrubba. Någon av smånassarna kanske är en liten Jesus... vem vet. Nä, jag hädar icke! Grisar är ljuvliga varelser. Ja, så här tokigt kan det bli när inloggningskoden till bloggen idag var "jezu". Sanna mina ord.

Det "läggs" många paket i dagarna. Det är stora paket och små paket som "läggs". Regeringen lägger paket, oppositionen lägger paket. Det läggs paket i Amerika och i EU. Dessutom läggs paket från TCO och alla andra aktörer i svensk politik. Och inget av dem hamnar under granen.

Varning utfärdas för dagens gnällblogg. Det var en dag med hög stressfaktor. Under ett par timmar var jag inte att leka med. Ska här inte gå in på saken. Försöker istället lägga det bakom mig och glömma. Nu ska här kommas till ro inför natten. Men först en liten urladdning...

Nu slår skyddsombuden på Akademiska sjukhuset i Uppsala larm om läkarnas stressiga arbetsmiljö vilken lett till flera sjukdomsfall och två dödsfall (!) bland läkarna. Vad håller vi på med…?

Läkarna kan få ägna fyra timmar åt att ringa 30-50 samtal för att hitta EN plats för EN ortopedpatient. Tacka sjutton för att dom tappar fokus och blir frustrerade. Läkarna slår larm. Det behövs fler läkare som tar bladet från munnen. Att  organisationen är fel kan man räkna ut med tårna. Är detta ett privatsjukhus, undrar jag stillsamt. Varför så lång tid innan man reagerar?

Till saken hör kanske att Läkarförbundet inte vill ha fler läkare, sånt har jag hört i vårt landsting. Man menar att fler läkare skulle sänka lönerna… Snacka om att bita sig själv i svansen…

Sen kom rapporten om att cirka 1.300 matbutiker lagts ner i Sverige de senaste tio åren. Bara i år har 150 matbutiker lagt ner i Sverige och 100.000 hushåll i landet har mer än en mil till närmaste matbutik. (Siffrorna är från Glesbygdsverket.) Skulden får stormarknaderna som ligger utanför tätorterna, dit man behöver bil.

"Vi måste tillmötesgå kundernas behov och krav", säger ICAs etableringschef Lars-Ove Johansson utan att blinka. Men herregud, KUNDERNA har inte ens blivit tillfrågade! Säger jag.

Han bubblar också om en "naturlig utveckling". Där var ordet igen… UTVECKLING! Det är ju AVVECKLING. Retar mig mer och mer på alla journalister som bara rapar upp det någon sagt utan att tänka själva. Varför ställer man inte en sån där "utvecklare" inför detta faktum…?

Nä, fy attan. Vilken dag. Gläder mig dock åt att kaminen blev sotad. Läget var akut. Vi har naturligtvis glömt att ordna med saken mitt i allt annat och plötsligt rök det bara in med stanken av bränd plast. Tvärstopp. Sotarn kom med kort varsel som en räddande ängel, en svart ängel, hehe. Nu puttrar kaminen hemtrevligt igen. Stirrar in i lågorna för att gå ner i varv inför adventshelgen...

Bloggens läsare önskas en trevlig andra advent!

Lilla Husets invånare gav sig av för att shoppa i La Stada. Nä, nä, ingen julfrossa, bara sedan länge kända behov. Hade just uppbådat den lilla lust som krävdes för att lämna hemmets trygga vrå trots varningar om morgonhalka och hann precis inhandla tre behåar och nio trosor, favoritmärken allihop, innan det strulade till sig…

För att alls kunna fortsätta krävdes toabesök och något i magen. Köades för två kaffe och wienerbröd. Väl komna på plats stjälpte jag kaffe över hela mig… samt i kassen med inhandlade underkläder! Dumma mugg! Vi dricker gärna kaffe i muggar men föredrar ÖRON på dessa. Hur håller man en varm och tung kaffemugg utan öra? (Man borde stämma cafeterian för såna muggar, grrr...)

Ingen återvändo. När våt-och-kall-känslan infann sig, kaffet låg på golvet och stolen var våt travades vidare i jakten på vinterjacka till Husbonden. Gissa vad… shoppinglusten var borta! Med två våta fläckar på jeansens (tack-och-lov svarta) lår, en gigantisk fläck över hela framsidan på min tröja (tålig även den) samt vita t-skjortan under den... var lusten puts väck.

Och dambutikerna sen… det var ju evigheter sen man var anorektisk tjugoåring… att nu bara TITTA in på tunna och nätta småflickskläder, för att inte tala om provhytters speglar och avslöjande ljus, får en i vanliga fall att känna sig både stor, fet och ful. Nu blev det än värre. "Se, där går klumpedunsan som spillt ner sig".

Inte blev det bättre av att stöldlarmet tjöt när vi lämnade nästa butik och allas blickar vändes mot klumpedunsan med spillfläcken… Vi hade inte rört en pryl…!!! Expediten var van "sånt händer varje dag" och försökte hjälpa till att reda ut vad som larmat, "kanske nåt gammalt klisterlarm…". Men klumpedunsan med spillfläcken kände inte för att strippa inför allas blickar så vi tackade vänligt och drog vidare.

Husbonden fann sin jacka. Stöldlarmet pep igen. Ny vända inför publikum. Ungefär där fick jag nog.

Som tröst inköptes lille Bumbi som sände snälla blickar från sitt skåp. Blickar jag just då behövde.

Och sen HEM… för tvätt av både ett och annat medan Bumbi bekantar sig med gelikarna i bokhyllan.

Det dröjer nog till nästa shoppingrunda.

Brrr... regn hela dagen. I och för sig perfekt för fortsatt eldning och Husbonden kunde bara gå ut i morgonväkten och sprutta igång glödhögen från igår. Vindarna hade vänt och röken missade grannens hus med sisådär 20 meter så det gick trots allt bra. Husbonden kom in som en dränkt katt. Frusen som han var nöjdes han icke förrän kaminen värmt Lilla Huset till 25 grader... puuh.

 -----

Hade en halvdassig dag, visste varken ut eller in. Inget blev gjort. Kunde inte koncentrera mig på nåt. Väntade begärt läkarsamtal efter tre, men se... det blev inget av. Puuh.

----- 

Inte blev jag gladare när det gick upp för mig att min favoritföreläsare psykotreapeuten Lena Nevander Friström har avlidit. Det skedde redan i februari vilket gått oss förbi. Fann det när jag googlade på hennes namn för att fånga upp info om hennes hälsa.  Så blev det att jag läste lite om henne och kikade på en dvd som jag spelade in 2005 under seminariet "Den stora balansjakten". Oooo, vilken förlust. Men hon har lämnat efter sig många böcker. Kan nog ta upp detta en annan gång.

------ 

Kompisen ringde efter sin utfärd i snöoväder till Smärtkliniken. Det hade gått bra på mer än ett sätt så man gläds med henne. Puuh.

 ------

Kvällen ägnades åt lånad Mamma Mia - the movie så för en gångs skull är vi  lite up-to-date. Lite småtöntig var den, en typisk ungdomsfilm med mycket skrik och himlande ögon och en faslig massa folk som sprang omkring hela tiden. Abbas musik höll som väntat, om än i försvagat arrangemang.

En upplevelse att ha sett skådisar som Meryl Streep, Julie Walters (av Lilla Huset döpt till "rektorskan" efter en stor roll) och Stellan Skarsgård m.fl i ganska intetsägande roller... men okej då. Björn Ulvaeus gjorde en Alfred Hitchcock och fanns diskret med på ett hörn. Men dom hade faktiskt fått ihop handlingen med texterna riktigt fint. Harmlöst var ordet, sa Bill.

Haha… vad allt kan inte ett julbord ställa till med. Lilla Husets invånare har icke ätit vare sig lunch eller middag idag. Vi stod oss alldeles tillräckligt på gårdagens julbord. Framåt tretiden intogs några mackor, det var allt.

Väninnan har ägnat natten åt tre olika drömmar, den ena konstigare än den andra… I den värsta skulle hon opereras av en kompis vars profession inom sjukvården är… läkarsekreterare. Jodå… det skulle opereras in en konstgjord mun på magen, en jättestor Kalle Ankanäbb i vit plåt. Hehehe… tänk vad ett julbord kan ställa till med.

-----

Proppmätt kom jag iväg till sjukgymnasten som inte riktigt kan lösa knutan i skuldermuskulaturen. Hon har prövat alla knep. Verkar vara en riktig gordisk knut. Verkar dock som jag slipper ett alexanderhugg för nästa gång prövar vi elström. Lät mer lockande än att uppsöka någon som tar i ännu hårdare (jag… med mina ryggskott….ajj). Nä, kära nån. Vågar inte bli bruten i för mycket, då kanske man blir knäckt för gott.

-----

För en gångs skull var det perfekt eldningsväder när Husbonden var ledig. Det har väl inte hänt på två år. Antingen har det blåst eller varit torrt och så snart han varit på jobbet har det varit perfekt. Men idag hände det; vindstilla och fuktigt efter all väta.

Rökpelaren gick rakt upp. Ja, rishögen var efter förra vinterns trädfällningar och sommarens kraftiga beskärning av trädgårdens buskar minst två år. Hemsk har den varit. Å herreminje… det har varit riktigt skämmigt. Så vitt jag förstår blir det fortsättning i morgon.