Husbonden och jag firar 20-årig bröllopsdag idag.

Tjugo finfina år med humor och roliga projekt.

Blommor och bakelse väntar. 

Nu närmar sig vindsnurrorna Lilla Huset. Hittills har vi inga sett hemifrån. Här är de första, en mil bort men med full sikt. Bilden från vår trädgård med häcken i förgrunden.

När man ser dem på nära håll dånar man nästan. De är så ENORMT STORA ju. När vi drog till Grannbyn häromdagen var vi bara tvungna att stanna när de lyfte upp maskinhuset. Fler grannar som på avstånd sett spektaklet mötte upp. Maskinhuset (den klump som vingarna sitter fast på) är stor som en lastbil och väger 68 ton. Rotorn väger 38 ton. Rotordiametern är 90 meter, varje vinge alltså 45 meter lång. Ofattbart gigantiskt.

Stativet, som kallas tornet, är 105 (!) meter högt. Vi såg även när man borrade för deras förankring, och de var nästan nere i Kina;-)

Ute på Slätten har man 70 000 ansökningar för nya vindkraftverk bara i år. Alla lika gigantiska. Tydligen viktigt för att ge ekonomi, sägs det. De mindre är redan ute ur leken, hörde jag. Nu är det dessa som gäller. Totalhöjden är 149,99 meter. Noga det där… för på över 150 meters höjd måste man ha vita lanternor. En sån här Vestas 2 MW ger 5 600 MW per år, eller 5 600 000 kW för att få det gripbart.

De gamla kvarnarna var allt vackrare. Men både vind- och vågkraft ger mera jobb åt Husbonden.

-----------------------

Apropå ekonomi… så har Lilla Huset slagit nytt bottenrekord i bensinkostnad för juli. En enda tankning på 34 liter = 420 kronor. Förra rekordet som är två år gammalt låg på 508 kronor. Måste betyda att vi är hemkära.

Försöker i övrigt finna en egen rytm när Husbonden börjat jobba igen. I ett par dagar har jag tvättat fönster, klippt häckar, pluggat video med mera. Idag lämnades diverse prover på labbet inför kommande läkarbesök (usch). Fotoskrivaren som skrev dubbelt fixades enkelt, efter råd från Byns PC-shop, i skrivaregenskaperna. Där låg ett underhållsprogram som på begäran justerade bläckpatronerna. !!!!  Livet rullar på i vanlig takt igen.

Spåren av detta himmelska vägnät fick mig att skjuta från höften och rubriken gav sig själv.

Husbonden jobbar första dan efter semestern och jag rår mig själv. Stannar inne stor del av dagen. Har fått nog av värmen för denna gång. 28-29 grader två dagar i rad räcker. Morgonpromenaden begicks mellan sju och åtta, men redan det var för varmt. I morgon blir det visst mer mulet. Sägs det. Lever på hoppet. Härligt med sommar, men… 20-22 grader räcker. Tack.

Augusti är annars MIN tid... sensommar. Syrsorna spelar, höst anas i färgerna, rönnbär och nypon lyser grant, luftfuktighet och lagom temp (oftast) och sommarjäktet är över.

Därför var det helt naturligt att mitt "hälsoprogram" startade just i augusti, för två år sedan. Ja, exakt idag förresten, den åttonde, började jag gå tre km per dag. Var fysiskt rätt nedgången, stakade och "högg" mig fram med stavarna som en skidåkare för att alls komma hem och somna helt utslagen på soffan.

Nu trippar jag ganska lätt sex-åtta km per dag och håller vikten. Tappade tretton kilo är fortfarande borta. Man har mycket att vara tacksam för. Att kunna gå och röra sig är inte alla förunnat.

Se, det blev en värmebölja till. Luftfuktigheten är hög efter allt regnande. 28,1 grader i går och 28,9 idag. Därtill har geniknölarna gått på högvarv i Lilla Huset sedan all ny teknik gjort sitt inträde.

Här läses manualer på kors och tvärs och just när man tror att man fattat blandas korten ihop. Spela in går väl bra. Helskarpa filmer i dator och på tv-skärm (Yes!!) som blir till rena skräpet efter överföring till You Tube. Dubbla budskap. Grrrr!

You Tube har sina rekommendationer om upplösning och format å sånt. Videomanualen talar ett annat språk. Kontraproduktivt så till den grad. Man sliter sitt hår i förtvivlan. En lång väg att gå på slak lina innan Lilla Huset Studio blir ett nytt MGM ;-)

Därtill fick fotoskrivaren fnatt. Den som inte alls har med saken att göra. Samtidigt. En nyinsatt fotopatron (original) spottade plötsligt blodröda stänk över en hel A4-bild! Och skrev lika plötsligt ut vanlig svart text suddigt. Va!? Håhå jaja. Är det luftfuktigheten…?

Här blir till att ta om från grunden. Vem kan koncentrera sig på nyheter när golvet gungar under fötterna.

Snillet får vila ett tag. Bäst att rensa bland alla sladdar och apparater på skrivbordet så att man kan se nyktert på saken.

Nu har man bara ettor och nollor i skallen. Nya videokameran är startad och prövad, HA! Detta är bara inte sant. Efter de senaste dagarnas filmande hade jag (nästan) lovat mig själv en dags paus för att samla mig. Men nu sitter man här igen med sladdar kors och tvärs över kontorsplatsen och river sitt hår i förtvivlan över ett mjukvaruprogram i datorn på engelska, när det borde varit på svenska.

Filmkameran är en liten läckerbit. Ligger som ett litet rör i en löst knuten hand. En kunnig vän ledde oss in på Panasonic för att de har Leica-optik. I valet mellan två likvärdiga full-HD-modeller ansåg vi att bildkvaliteten (tre sensorer = 3MOS) var viktigare än 16 x zoom, trots att vi har pyttesmå filmstjärnor. Vi stannade därför på 12 x zoom efter att ha testat skillnaden i fotoaffären. Vi ställde upp ett cigarettpaket på fem meters avstånd med orden "detta är en kanariefågel".

Små finkfåglar är egentligen överkurs för en vanlig videokamera. Zoomen är nog bra, men fåglar är svåra filmobjekt i miniatyr som kommer och åker efter behag, har knyckiga rörelser och tar hastiga beslut. Hallå där… här försöker man alltså vara något av naturfotograf när vanligt folk filmar varandra, hästar, hus, hundar och landskap.

Satt en dryg halvtimme med stativ i fågelvoljären för audition med fåglarna. Regissörsstolen bestod av fällstol utan ryggstöd. Fick flera härliga sekvenser men upptäckte att VARJE LJUD kommer med. Således ska man ej vara hungrig (magen kurrar), ej heller proppmätt (rapar o hickar). Inte får man röra en enda spak på kameran under tagning och hundar skola hållas instängda. Basta!

Så här ser lilla Underverket ut, Panasonic HDC-SD200. Tekniska fakta HÄR.

Denna sommar minns i alla fall jag som mycket regnig. Det har ju öst ner i veckor. Och visst är det mäktigt. Naturens krafter.

Hägern från igår förtjänar en bättre publicering. Således en repris.

Han seglar ofta häröver. Vår fiskdamm 'hägrar' väl... Men vi har hägerstaket... haha. Ett sånt som förhindrar hägern att stå på kanten och lurpassa så som dom brukar. Peppar, peppar... vi har sluppit hägerbesök sen det kom upp för flera år sedan. Så han får fiska i grumligare vatten än vårt.

Men den är grann. Hägern känns igen i flykten på indragen hals i S-form. Tranan flyger med halsen sträckt.

En stilla sommarpromenad med Husbonden. För att plocka älggräs till fåglarna och se oss omkring. Nya kameran var med. Mycket testbilder bara för att se var gränserna går. Således mycket att slänga.

Blåmesunge i häcken... för mörk. Flera svalor över åkrarna... suddiga. Getter i hage... suddiga. Ärla på stolpe... suddig. Panoramabilder på omgivningen... bra - redigeras senare. Så där höll det på...

 Älskar kråkor. En trashank på luffen... liksom. Tufft liv.