Vaknade på fel dag, helt övertygad om att det var torsdag. Inte ens när morronsoffans fredagspanel var igång fattade jag. Va! Har dom flyttat dag för panelen! Tänkte jag irriterat. Utan att säga till mig! Jag begrep inget utan luffade på med torsdagskänsla i kroppen. Inte förrän radions vanliga fredagsämnen rullat på ett tag föll polletten ner. Hjärnan vaknade alltså först vid 12-tiden. Märkligt.

Hjärnor handlade också kvällens Skavlan om, ett enastående program. Där har SVT gjort ett riktigt kap i nygammalt public service-stuk. Anne Holt och Björn Ranelid var där liksom en amerikansk hjärnforskare som haft stroke samt killen som på 70-talet ägde Christian The Lion (världsberömd filmsnutt på You Tube). Kolossalt underhållande samtal med tänkvärda ord om Jantelagen och ärlighet. Får nog se reprisen för att minnas det viktiga.

Trots att ryggen ännu inte funkar riktigt har jag varit på benen tre dar å rad och lagat köttfärsmat för veckor framåt. Julen är räddad...hehe.

Bäst som jag hölls där vid spisen sågs genom fönstret HÖKEN fladdra som en fjäril över nymfvoljären. Han höll sig i luften hela tiden och drog snart bort över åkrarna. Hmmm, intressant... Han vågade inte sätta sig på voljären! Tackom och lovom för det gröna fula bärnätet vi hängt över, det fyller sin funktion. Våra fåglar avvaktade stilla och tyst i sina voljärer, trygga i förvissning om att de äro oåtkomliga. Målet uppnått...?

Slutligen önskas alla bloggbesökare en riktigt trevlig helg!

   Nymferna vägrar gå ut. De sitter inne vid fönstret, fångar en och annan solstrimma och väntar på bättre väder. Jag också. Pysslar med matlagning istället, storkok. Köttfärsås i går, biffar idag. I morrn blir det fler biffar på den köttfärs som är kvar.

Ska färga nya jeans också, men drar mig lite för det. Tvättmaskinen vägrade centrifugera i går, två gånger på raken. Vill liksom inte ha bekräftat att nåt är fel. Avvaktar (läs: fegar) därför någon dag till.

Köpte nya gröna jeans för ett tag sen, snyggt gröna. Efter ett par dagar i sol drar de dessvärre mot limegrönt. Inser att de behöver mörkas på lite. Olivgrönt heter färgen jag köpt, men färgkartan verkar opålitlig. Får ta väldigt lite av medlet annars verkar de bli svarta.

Lessonen har börjat äta igen efter flyttningen till nya burar. Vågar till och med äta när vi är där. Frestade med grodda fröer och se DET såg nymferna som blev helt oregerliga vid morgonbestyren i fågelhuset. De flög fram och åter, slängde sig på dörren och skrek: "Är du inte färdig snart! Skynda dig! Vi ska ha NU!" Dom ser allt vad man sysslar med. Aldrig långtråkigt därinne.

När jag kom in i morse satt vår vackra Pärlvit vid fönstret, solbelyst på rygg och nacke. Otroligt vacker syn... KAMERAN - hann jag tänka, men la genast ner tanken när jag såg Ulrik som däckat på dörrmattan. Inte ville jag slita upp honom då för att gå efter kameran.

Husarknappen (sanvitalia procumbens) är en klar favorit i Lilla Husets trädgård.

Den enda blomma som funkat obehindrat hela denna knepiga sommar. 

Det är en lättskött, tålig växt med massor av gula blommor som liknar solrosor i miniformat.

Man behöver inte plocka den, husarknappen bara blommar och blommar oavbrutet och ser likadan ut hela tiden från juni till frost. Den blir 15-20 cm hög och tät som en boll. Tålig mot regn och blåst.

Kan planteras i ampel, som kant i stora krukor och lådor liksom rabatt.

-----------

Men nu, efter två frostnätter, sjunger allt på sista versen. Oktober i morgon och Husbonden flyttar intresset ut till rabatterna. Här har blivit rejält eftersatt under utbyggnad av voljärer och fågelhus. Ogräs överallt.

I går var det växtbytardag med Grannen. Husbonden tuffade iväg med skottkärran full och kom tillbaka med den ännu fullare. Men han kom inte ihåg ett enda namn på växterna. Tur att det finns trädgårdsböcker med bilder!

Till nästa år... eller beroende på hur hösten blir, ska vi anlägga en bättre perennaavdelning i trädgården. En med stigar som man kan vandra omkring i. Inspirationen kommer från Grannen som har kommit väldigt långt på den vägen. Vi får väl skissa lite på det först.

Nu är det så igen. -1,3 i morse.

Kurar inomhus längre än vanligt och eldar i kaminen. Var är alla varma kläder, brrr...

Vackert en stund i gryningen men solen värmde snart bort frosten.

En slända, samma art som jag fotade i somras, satte sig i ölandstoken. La armarna om en knopp och hängde vilande där i flera timmar innan han gav sig av till dammen. Visst tittar han tittar på mig, eh..?

Tur att man ändå kollar...

   Vi hade just bestämt oss för att INTE se Här är ditt liv, men när vi såg Jan Eliasson, vår svenske toppdiplomat, i bild satt vi som klistrade. En fin och fantastisk man, alltid lika hörvärd med kloka ord och stor erfarenhet. Och så är han spontan och rolig också. Och göteborgare!!! Synd att så mycket var på engelska med släpande direkttextning för dem som inte förstår, istället för att vara inspelat (måste ju klaga på nåt ). Det blev kvällens clou.

Den go'a stämningen stendog och kvardröjande leenden stelnade dessvärre av påföljande Tina Turner-show med juckande porrhoppor i minimala kroppsfärgade bikinis under inledningslåten Steamy Windows, ruskande sina rumpor och smekande sig själva som i vilken porrshow som helst. VARFÖR....!!!!!!! Blir alltid lika ledsen i ögat av att producenter inte tror oss om att kunna uppskatta häftig musik i sig själv utan att detta ska accentueras av utlevande sex (närbilder också förstås). Vi är med andra ord på förhand dömda som tondöva sexdårar allihop. Kränkande. Låten genomleds motvilligt, bytte till fotboll och 'sket' sen högaktningsfullt i hela Tina Turner.

Han kom som ett yrväder med pälsen som en gloria omkring sig och försvann tämligen slätstruken... Vännerna var här en stund på kaffe och kardning av Toste. Inte måttligt heller... trodde nästan det snöade i stormbyarna... Att bo i lägenhet på Byn begränsar friheten. Knappt vågar man borsta hunden nånstans... och alltid blåser det... Skönt då med landsbygd där man kan släppa 'allt naturligt' i det fria.  

Ulrik var strålande glad över besöket och låg sen på rygg som en valp under bordet och larvade sig med svågern. Båda är kastrerade och härligt prestigelösa - en drömtillvaro. Det är inte synd om kastrerade hanhundar som en del tror, de är lyckliga och bekymmersfria.

Raklång på schäslongen med värmedynan på trean. Hett som i h-vetet. Det var vad som hjälpte efter en hel dags molvärk i ryggen. Man är ju enveten, kämpar emot i det längsta och hoppas… Till slut fanns bara ett att göra. Efter 20 minuter kunde jag resa mig upp och stryka det som redan börjat samla damm.

Nu fanns en nyköpt svart bomullsskjorta med i högen. Husbonden älskar svart. Svart suger åt sig allt som finns i omgivningen. Ska man ha svart så ska man leva i allergistädad miljö och inte ha djur! Det är min åsikt.

Skulle annars filmat och fotat fåglarna nu före försäljningen, men jag fick ge upp. Nä, den här gången har ryggskottet varit för ilsket. Skulle också gått efter mer älggräs men det fick vara. Nå… nu kommer en vecka med aningens piggare väder och nya förhoppningar.

Häromdagen skrev jag om ladusvalorna på vårt tak. Jag la också ut en flygbild som var rätt hygglig. Men… så slog det mig att man inte såg de långa spröten som är ladusvalans främsta signalement. Men det är ju omisskännligt ändå en ladusvala med det mörka huvudet och den röda strupen. Så ser ingen annan svala ut.

Sände mina frågor till P1:s Naturmorgon och undrar där om det är en hona (läste att de har kortare stjärt än hanen)? Är det kanske en unge? Eller är det så att de långa spröten inte framträder när stjärten är vitt utbredd som på bilden?

Återstår att se/höra om de tar upp frågan nu när de rara fåglarna snart bara är ett minne blott i vårt land.

När Husbonden fick ögonen på detta fotvårdsset sa han bara: KÖP!

Därmed fick Lilla Huset hem ett nytt pedikyrset. Helt underbart. Med steglös hastighetsreglering upp till 5000 varv per minut. Det är grejer det. Mer i stil med dem fotvårdarna använder. Hela 11 tillbehör i safir, ett långlivat material.

Motvilligt har man ju insett att den egna kroppen nu behöver extra tillsyn, vilket man aldrig tänkte på förr. 'Åldringsvården' på den egna kroppen tar allt längre tid ;-)

Setet var en kampanj så priset var inget att tveka på. Den blev så populär att företaget fick skaffa fler i hast. Trots att det stod "så länge lagret räcker". Det kallar jag god kundservice! Många andra säger bara att det är slut och anstränger sig inte.

Har inte prövat underverket ännu för jag kom just från fotvårdaren på grund av det envetna ryggskottet. Tur att det finns hjälp ändå. När ryggen är sig själv igen, intjänas köpet på två besök hos fotvården.

Plusvardag har fullt med praktiska hjälpmedel som gör vardagen enklare. Man kan bläddra i katalogen på nätet eller beställa gratis för att bläddra i lugn och ro. Lilla Husets nästa inköp blir nog en ryggstödskudde till både hem och bil. Samt en ländryggsvärmare i ull. Här finns finfina grejer för oss handikappade. Bara att inse att vi blir krumma och stela lite till mans med stigande ålder.

Ännu en fin dag utöver den vi satsade på städningen i fågelhuset. Soligt och varmt nästan hela dagen. Tack Gode Gud!

Rönnbär kunde vi plockat hur mycket som helst. Har aldrig sett nåt liknande. Och fina är de. I bästa fall sitter de länge nu när det finns sånt överdåd. Kanske får man se sidensvansarna i höst. Och domherrarna i vinter. Tre hinkar har samlats för infrysning till fåglarna. Plockar nog lite för egen del också. Butikerna har (förstås!) slutat med den rönnbärsgelé som älskas av Lilla Huset.

Nypon plockades i augusti. Fick löfte av en gammal bekant som råkade äga det ENORMA rosa rugosa-bestånd jag kikat på i många år. Lycklig var jag när skörden bärgats och lessonen likaså. De vräkte i sig av fröer, skal och innanmäte. Bara små flisor kvar i skålarna. Härligt. Nu frossar de i grenar med rönnbär och aroniabär så det står härliga till. Mörkröda i nyllet.

------------

Har väl aldrig sett domänerna så välansade som nu. Den Åkbara hämtades hos reparatörn. Vi fick den från Vännerna i fjol när de flyttade till lägenhet i Byn och den hade redan då sett sina bästa dagar. "Nu känns den som ny", sa Husbonden och fick klippt hela Parken och trädgården på en och en halv timme. Utan att bli urlakad för en gångs skull. Ny kniv också, kan veta.

-------------

Rent kusligt var det när Lilla Huset närgranskades av helikopter. Väldigt lågt och väldigt nära. TVÅ VARV. Kändes som de följde tomtgränsen och helikoptern lutade ibland framstupa. Tyckte det var äckligt. Hade jag inte varit inne i voljärerna med bärgrenar till fåglarna skulle jag hämtat kameran och fotat dem. Var det flygfoto på gång…? Kanske var det Google? Dom är visst riktigt påflugna i städerna när de fotar varje gata. Ruggigt. Såg för mig skräckscenarier om invasioner.

-------------

"Kan vi inte bara få vila från alla bilder", sa bisittaren Louise Epstein, välfunnet och originellt, i Nordegren i P1 apropå dagens snackis; den feministiska porren (vad det nu är). Ny DVD med sådant innehåll idag, minns inte namnet på tjejen som gjort den. Känns på något sätt inte helt nödvändigt.

I samma program berättade Nordegren om en svensexa han hört om där halva styrkan vände i dörren när det utlovats (hotats med…) strippa. "Det skulle aldrig min tjej acceptera" sa de och försvann.

Hoppsan…!!! Det HÄNDER äntligen något på fronten. Men… de skulle förstås skylla på tjejerna…